Rum och cola

Åååh ååh åhh. Jag ska berätta om min helg :D

I fredags hade jag ju tenta så på torsdagen festade jag inte. Vilken var sjukt surt för ALLA andra festade. Eli festade, Felix festade, till och med mamma festade och kom hem vid 1 lite halvt på örat. Men inte jag, jag var hemma och pluggade, missade en tackfest och ett jobberbjudande. Dessutom hade jag typ världens största förkylningsblåsa på tungan som gjorde asont. På riktigt Det var typ en böld. Självömkan var total. Så total att jag inte kunde plugga. Och det var ju inte mitt fel. Fast jag pluggade ändå rätt mycket. Så mycket så att jag blev snurrig i huvet när jag ställde mej upp och gick. Så tentan på fredagen gick ändå rätt okej. Tror jag. Jag skrev på alla frågor iaf, och jag var typ den sista som lämnade in. Efter tentan åkte jag och träffade Max och kollade på när han städade på Lunds. Det är så givande att se andra jobba när man själv slipper. Men jag hjälpte honom lite på slutet faktiskt. En enorm insats om jag själv får säga det.



Resen av fredagen tillbringade jag med Kristian, vilket var mysigt. Egentligen skulle vi till Hässleholm men det struntade vi i och hade bara allmän myskväll med onyttiga preparat och (o)lagliga substanser. Klockan halv 3 stack jag till Max och köpte mat. Munchies. Vi behövde det. Och att stå i den kön inne på Max var det värsta jag har varit med om. Kändes som det tog 100 år men tog kanske max en kvart. Man tappar typ all tidsuppfattning när man är stenad. Plus att jag blev helt paranoid, fråga mej inte varför. När jag väl kom fram köpte jag typ upp all deras mat kändes det som. Sen cyklade jag hem och så åt Kristian och jag i min säng. Fy fan vad underbart det var. Det var lätt värt åkturen till Max. Vi somnade ungefär vid halv 5. Nästa dag myste vi igen och sen åkte vi till Hässleholm. Där festade vi. Dock var det maskerad och alla utom jag och Kristian visste det vilket blev lite pinsamt. Jag kände mej som en outsider. Vilket var konstigt för jag trodde aldrig att det var JAG som skulle känna mej som den udda i ett hus fullt med killar och tjejer som hade fullt med fejkblod i ansiktet. Men det gjorde jag. Och Kristian också. Så efter ett tag fick vi låna smink av en kompis till Krille så vi kunde se lite "normala" ut(?). Jag fick sminka Kristian som ett skelett. Skitlätt sa jag att det skulle vara. Och jag trodde även att det skulle vara det fram tills jag började sminka. Anledningen till att jag trodde att det skulle vara lätt är för att vi lärde oss, och sminkade oss, som skelett på teatern när vi hade sminkteori. Sen kom jag på att jag inte var med på den lektionen. Då blev det svårare.
Men det blev faktiskt rätt okej. Inte superbra men helt ok och det var kul att göra. Sen när jag skulle sminka mej fick jag slut på ideer så det blev bara lite skuggor och lite ärr och sår lite här och var. När jag kom ut från toaletten (där jag sminkade mej) kände jag mej äntligen lite mer normal (vilket i sej kändes knas) och kunde äntligen släppa loss. Vilket jag gjorde och jag blev jättefull. Jag och Kristian (eller mest jag) drack rom (eller rum som dom säger i Hässleholm, dom har så sjukt rolig dialekt). Med fanta exotic. För vi hade ingen cola. Men jag tyckte att det var rätt gott. Jag menar, fanta är gott. Det hade säkert varit godare med cola men, tja vi hade ju inte det.

Sen träffade jag en massa trevliga tjejer där de flesta var yngre än mej och jag kände mej gammal. Eller jag träffade två tjejer i min ålder. Alla andra var typ 92:or och jag fick panik. Anledningen till att det var unga tjejer där var för att killen som den festen's lillasyster var där med sina kompisar. Så jag umgicks lite med festens tjejer men mest var jag med Kristian. Vi satt ute på verandan och blazade tillsammans med hans kompisar.
Sen bar det av till grottan. Festen var i Tykarpsgrottan vilket var sjukt coolt. Inne i grottan fanns men massa lampor som lyste upp de gångar man kunde gå. På sidorna var det avspärrat så att man inte skulle gå vilse i grottan. Det var ändå lite lockande att gå in där.
Mitt i grottan var det lite större så där fanns ett dansgolv med en dj och en massa bord på sidorna. Någonstans där la jag min jacka.
Sedan dansade jag.
Och umgicks med folk.
Sedan blev jag aspackad och hög. Det är inte en bra blandning. Att jag inte lär mej att låta bli...
Jag och Kristian åkte hem rätt tidigt(?). Men från Höör fick vi åka buss eftersom tågen slutat gå pga banarbete eller nått. Inte kul att åka buss när man var så påverkad som jag var. Ville bara dö. Trodde ett tag att jag skulle kräkas men jag lyckades hålla mej. Det var bara den där dumma busschaffisen som skulle bromsa och gasa hela tiden. Idiot.
Sen när vi kom hem till Lund svängde vi inom BK och köpte munchies. Jag köpte en massa pommes frites och en massa läsk. Sjukt najs :)
Sen gick vi hem, åt upp allting och bara däckade. På söndagen var det ganska så svårt att ta sig upp och bege sig till kyrkan. Så fort jag kom hem igen så somnade jag.
Det var min helg. På söndagen hände inte så mycket. Men fy fan vilken sunkhelg det har varit. Det har varit underbart men jag har minst gått upp 4 kg.
Allt prat om mat gör mej hungrig. Igen.
Ska nog gå och äta något.

Hypnos?

Idag har jag blivit hypnotiserad för första gången i mitt liv.
Asfett.
Förutom att det inte hände så mycket. Han som höll i det sa att man måste vara medgörlig och tro på det och det ansträngde jag mej verkligen för att göra. Dock hände ingenting. Jag halvsov istället och dagdrömde. Väldigt skönt.
Fast vissa saker som han sa fungerade. Typ att man skulle hålla ut sin vänstra arm framför sig sen skulle typ en osynlig kraft trycka ner handen mot bordet. Och det fungerade. Fast samtidigt är det ju sjukt jobbigt att hålla upp sin vänsterarm rakt ut ändå så jag tror denna osynliga kraft är ett annat namn för gravitation.
Kanske...
Men efteråt kände jag mej utvilad.
Nu har jag varit på biblioteket i ungefär 4 timmar sammanlagt och pluggat. Men jag känner mej inte ett dugg smartare. Fast kanske lite mer förberedd.

Han är mitt inre jag? HA!

Föresten, så har sommaren varit mycket mer än bara Brantås med Lykke, Charlie och Daniel och Aneboda med pappa.

Jag har hunnit med Lykkes och Charlies avskedsfest. Den var najs. En massa trevliga människor. Skitgod pastasallad (Charlie är en gud i köket) och skitgod kladdkaka (-"-). Jag lyckades även få dit min pojkvän på festen så jag umgicks mest med honom innan vi tog taxi hem vid typ 2 kanske. Men det var en najs fest med lagom mycket dans och stoj. Även Dan tog sej några moves på dansgolvet.

Sedan har jag ju varit i Brantås igen men denna gången med familjen. Det var fett och en ständig favorit i repris. Jag och Eli (och en sedan joinande Maja) hade askul med de kära smålänningarna och vi stannade även lite längre än sedan våra mammor åkt ner. Våra mammor åkte hem på fredagen och Maja och Eli skulle stanna några dagar till. Jag bestämde mej i sista stunden för att stanna ett dygn till. För Brantåstrion skulle festa till det (jag hade fixat va ;)). Så jag stannade en dag till. Och det var det värt, för fy fan vad kul det var. För den kvällen var en av de sjukaste kvällarna i Brantås historia. Det var jävla kul. Eller Eli hade nog iaf utihelvete kul för hon hade hysteriska skrattanfall som höll på till typ 2 på natten. Jag fnissar när jag tänker på det, hon lät helt hysterisk.
Först så satt Jag, Eli och Maja på verandan och drack och spelade lite kort och väntade på några gamla boys som vi typ inte träffat på två tre år. När dom kom, O och D, så satt vi ute på verandan alla fem och snackade om Skåne vs Småland, skolan, livet unt stuff. Sedan hände the big thingie. Efter det blev kvällen helt jävla otrolig. HAHA! Är allt jag säger. Eli och jag skulle gå och kissa, det är typ det jag minns. Har ofantliga minnesluckor. Jag minns att jag hade assvårt att sitta på huk och kissa för jag skrattade så mycket. Eli garvade också. Nästa sak jag minns är att jag ser killarna stå vid husknuten och jag går det. Sen stod jag och O stod mest och kräktes utanför duschen. Haha kanske inte så jättekul just då men ändå rätt kul i efterhand. För situationen var sjuk och jag var typ sjuk. Och i bakgrunden kunde man höra Elis hysteriska skratt (Jag minns att jag, i fyllan, blev lite rädd att Eli inte kunde sluta skratta och jag var orolig att hon skulle kvävas ((vilket kan avslöja lite om hur hon faktiskt skrattade - HYSTERISKT)). Sen kom Maja och ledde in mej och O i det gamla sovrummet där vi sov i varsin säng O och jag (O fick senare sällskap av en Maja men lyckligtvis så sov jag då). Jag vaknade vid typ 5 och gick in och hittade Eli på soffan och väckte henne. Sen gick hon och jag in och la oss i salen i den stora sängen. Vilket var asskönt eftersom jag frös som fan. Majas kläder låg därinne...?
D hade däckat i barnkammaren...
Men jag kunde inte somna om för jag låg bara och tänkte på allt vi skulle behöva städa (vilket antagligen betydde att jag började nyktra till) så när det började ljusna vid 6 gick jag upp och började städa. Eli hade på något sätt lyckats kleta banan i soffan i vardagsrummet. Sjukt äckligt.
Men, sedan höll jag i gång till typ 8 och sov till 10 innan morfar väckte mej för vi skulle till Nässjö för jag skulle hem. Det var skönt för då fick Maja och Eli ta det värsta (typ O's spya utanför duschen. Min var typ bara vatten så den fanns inte kvar. O's bestod dock mest av en vit sörja som jag inte vågar gissa vad det var).

Efter Brantås har jag mest chillat. Jag har umgåtts med Petra som nu har flyttat till Bryssel för att lära sig leva livet och att prata franska. Vi har smsat lite och hon verkar ha det så bra. Jag är lite avundsjuk på henne, för att hon lyckats komma iväg. Det är inte så många som lyckats med det ändå.
Sedan har jag tofflat, som en supertoffel. Men det har varit riktigt mys faktiskt. Sedan har Lykke och Charlie åkt. Daniel också men han kommer ju tillbaka. Men Lykke och Charlie är borta, gone, och jag saknar dom. Jag åkte ner till Helsingborg för att säga hejdå till dom men jag missade bussen (alla trodde den avgick 2 när den visade sig avgå halv 2, som tur hann Lykke och Charlie med den, vilket var Daniels förtjänst) så jag handlade kläder för ett och två i Helsingborgs centrum istället. Det var najs. Jag kände mej väldigt djup när jag åkte tåg ensam mellan Helsingborg och Lund. För vädret var mulet och jag hade hög knut i nacken och satt dessutom och läste en samlad diktbok. Alltså var jag djup och mystisk.

Resten av sommaren har förflutit mest. Nu är den borta. Och jag har kommit in på universitet Grundkurs i psykologi. Jag kommer behöva plugga som ett fån. Varför liksom? Kunde jag inte sökt en skitlätt kurs som jag bara kunde glidit igenom. Aja, psykologi lär ju bli intressant. Min kurslittratur består än så länge utan en bok som är lika stor som två tegelstenar och är på engelska. Jag börjar frukta att jag har tagit mej vatten över huvudet.

... Men jag klarar mig alltid... nog.

You say hamburger, I say horse

Puh... Kom precis hem från frisören. Hon har klippt mig. Fast jag har ändå rätt mycket kvar av håret. Vilket är fett skumt med tanke på hur slitet det är. Varje gång jag tvättar håret och låter det självtorka blir det helt stelt. Typ som att jag har haft i en flaska hårspray i det.
Men nu är det värsta borta iaf. Och varje gång jag har varit hos frisören så tänker jag alltid: Fan, varför går jag inte hit oftare?
Anledningen är så klart: För att det är så dyrt.
Även om hon som jag går till är hyfsat billig (och lätt värd det) så har jag ändå inte, som det fattiga student jag är, råd med det :(

När jag gick hem cyklade jag förbi ett antal studentflak. Dom skrek och höll på. I övermorgon r det min tur, fast jag ska åka studentflak redan imorron. Fy fan vad kul det ska bli. Snart, snart, snart är jag examinerad som det heter så fint :)
Och HP och Bitte kommer på min student :) Alla som vill höra fräck skönsång är hjärtligt välkomna.

Egentligen ska jag på student idag men jag tror inte att jag orkar. För sedan är det ju Elis imorron och min i övermorgon, plus att jag måste städa på mitt rum och idag är den enda dagen jag har tid. Så jag får nog strunta i det.

Igår tog Niklas studenten. Det var najs. Jag träffade Micki och Rebecka från konfan som jag inte sett på aslänge. Sedan min fest om jag inte minns helt fel. Det var fett trevligt och det var även fett trevligt att träffa Niklas. Det var ett tag sedan. Eller jag träffade honom i typ lördags men då sprang vi bara på varandra.

Just nu ordbajsar jag bara. För jag vet att när jag slutar skriva måste jag städa mitt rum. TUSAN också!

Jag kommer få MVG i musikal...

Jag fikade med klassen och Matilda idag. Hon har fått en liten mage. I september kommer bebisen... Jag vill också ha barn...

Eller nej, det vill jag verkligen inte.
Fast bara för att jag önskade mig något sådär så kommer jag säkert bli gravid. Det är Guds sätt att säga: Var försiktig med vad du önskar dej. Det kan gå i uppfyllelse.

Nej men gud, jag vill verkligen inte bli gravid. Fan också!

Eller jo det vill jag. Men inte än på typ 10 år.

Shit, nu kommer Gud aldrig låta mig bli gravid för att jag sa att jag inte ville bli gravid fast jag vill det men inte än, bara.

Jag hoppas han fattar.

... städa...

... snart...

Tråkigt!

Jag är så mätt...

Jag steg upp halv 7 imorse... Inte helt OK... Anledningen var att jag skulle övningsköra halv 8. Det gick rätt bra. Jag råkade köra över på fel sidan av vägen en gång. Jag fick typ en blackout och kom inte ihåg vilken sida av vägen jag skulle köra på. Så jag chansade och chansade fel. Som tur var kom det inga bilar.

Mina läppar gör ont. Jag tror dom är uttorkade

Gnäll gnäll gnäll

Vissa saker ger mig ångest, så jag låter bli att tänka på dom.

Seriöst, jag har en fråga. Vad är grejen med Petra Mede? Jag är veeerkligen nyfiken på vad som är så fantastiskt med henne för jag fattar då verkligen inte vad det är.
Hon är med i parlamentet, och var värd för melodifestivalen i år.
I och för sig, för att vara värd för melodifestivalen krävs inte så mycket. Det enda du behöver kunna är att läsa upp vad du ska säga från fusklappar. Och melodifestivalen hade sitt bäst före-datum år 1982. Det spelar ju också roll när man ska bestämma vem som ska vara värd för programmet. Erkänn att statusen och kvalitén på melodifestival-värdar har sjunkit hastigt med åren, jävligt hastigt.
Fast i och för sig, jag har inte sett ett skit av melodifestivalen i år så jag kanske inte ska säga något om det.
Men jag har sett Petra Mede in action och hon är INTE rolig, INTE särskilt karismatisk. INTE speciellt snygg och INTE särskilt speciell över huvud taget.
Varför fick hon vara med i parlamentet?
Antagligen för att det var brist på kvinnor och för att det RIKTIGA kvinnliga komikerna inte var anträffbara.
Men att ha med Petra Mede gör ju bara att parlamentet sjunker ännu mer. Inte kul...

Nej, nu måste jag plugga.

Svenskar suger!

Jag blir lite ledsen.

Var precis inne på IMDb's hemsida och såg att "låt den rätte komma in" låg på plats 191 på top 250-listan. Varför, jag bara undrar, kommer en sådan dålig film med på en lista på top 250 av alla filmer som finns? I don't get it! Den kom före Rosemary's baby, The exorcist och före Kill Bill 2. Jag är i och för sig inget fan av Kill Bill men kom igen, låt den rätte komma in? WTF liksom. Vad händer med världen? Den kom till och med före Rocky! Vad fan! Och varför fick den så många filmpris på Guldbaggegalan? har verkligen svenskar så dålig smak?

Boken är ganska dålig också. Jävligt skum. Eller okej, dålig är väl att ta i men det är lite väl överreklamerad. Såå bra är den inte.


Sova....

Allt rött blir blått! Dumma telenor!

Chockad

Okej. Det var en helt vanlig dag på stan igår. Jag och mamma hanlade på mellandagsrean och jag fick äntligen en stor varm jacka som jag verkligen behövde. Jag träffade släktingar påväg till stan, det var trevligt.
Just nu sitter jag och äter upp Elis choklad :D

Iaf, jag och mamma skulle snabbt svänga förbi telenorbutiken och kolla när mitt abonnemang (hur nu det stavas?) går ut och ifall vi eventuellt måste förnya det. Vi går in dit, blir tagna med storm och en kvart senare kommer jag ut med ny mobil, nytt nummer, nytt abonnemang och ny person som betalar räkningarna... Jag!

AAHHH! Hur i helvete gick det där till? Ingen aning. Det är fan livsfarligt att gå in i försäljarbutiker. Jag hinner knappt säga nej förän jag har gått med på något nytt konstigt avtal. WTF liksom?!! Jag vill inte betala mina egna räkningar, varför måste jag göra det? Okej, jag har fyllt 18 och börjar väl bli vuxen med det var inte riktigt detta jag tänkte mig när jag fyllde myndig. Jag tänkte att jag skulle kunna pierca mig själv utan att mamma la sig i och kunna dricka mig lagligt full på de flesta krogar utan att vara orolig för att inte bli insläppt på nästa. Varför måste jag göra allt det tråkiga för?
Bara ett sådan resonemang som det över bevisar ju att jag knappast kan vara över 18 rent mentalt. Snarare typ 12. Då ska jag väl inte behöva betala räkningar? Man kan ju inte tvinga en tolvåring till att betala räkningar, jag vet inte ens hur man gör. Nej jag tycker att mamma kan fortsätta betala min räkning fram tills jag är 25. 31? 48? 62?
Så nu har jag nytt mobilnummer. Men jag har fortfarande kvar det gamla eftersom vi inte kan säga upp abonnemanget förens i April. Så jag kommer behöva betala två räkningar fram tills Juni (två månaders uppsägningstid), sa jag att jag känner mig lurad? Varför ger försäljarjävlen mig en ny telefon nu när jag ändå måste ha kvar den gamla ett halvår till? BLÖH!
Men om man nu ska se det från den ljusa sidan har jag lite tid på att seprarera mig ifrån mitt gamla nummer och börja vänja mig vid det nya. Och långsamt byta från det ena numret till det andra. Känns bra.

Så folk, mitt nya nummer är 0734199010
Ett väldigt bra nummer egentligen.
Men jag kommer finnas på det gamla ett tag till eftersom jag är en långsam person. 0734297104
Känn dej fri att använda vilket du vill. Dock kommer det vara mest troligt att jag svarar på det gamla mer ofta än vad jag kommer svara på det nya. Jag planerar att vara konservativ fram till nyår och sedan byta och svarar oftare på det nya numret än på det gamla. Känns bra, jag har iallafall en plan. Trots att jag blev lurad.


Försäljarjävel!!!



Detta är då min nya mobil, rätt mycket snyggare än min gamla. Något att vara nöjd över iaf...

Like the way I'm holding you

Yyyyyyyyyyyyyl!!! Sitter och skriver samhällsarbete om bistånd. Den ska vara inlämnad om... en halvtimme. Lycka till.
Varför blir det alltid såhär. Jag lovar mig själv varje jävla gång att aldrig mer, nu jävlar ska jag bli klar i tid. ICKE! Ibland är jag dum. Men orka vara dum. Jaja, det löser sig säkert.
Igår var det ledarmöte. Det hade säkert gått värsta bra om INTE prästen ändrat mötesplats två timmar innan mötet började från församlingshemmet till hans eget hem (för att han inte pallade ta sig till Nöbbelöv). Det hade säkert också gått skitbra förutom att jag och Lykke fick ansvaret att förmedla ut ändringen till alla. Det hade säkert i och för sig också gått bra om det inte vore för att jag inte har allas nummer. Dumma präst.
Sedan råkade den dumme prästen säga fel adress till mej (ibland är han ju bara skojig, han är så virrig att han inte ens kommer ihåg var han bor). Jag tyckte att Rudeboksvägen 196 låter väldigt obekant. Inte så konstigt, jag har aldrig varit där. Men hemma hos Dan har jag varit, men han bor ju inte på Rudeboksvägen 106. Den prästen är ju bara för skojig. Men ändå härlig!
Jag och Rebecka var vilse på Gunnesbo ett tag (fast seriöst, Gunnesbo? Inte ens dom som bor där hittar väl) men när vi väl kommit hem till dan så var det mysigt. Fick se Lykkes finfina tatuering. Den var snygg.
Träffade Charlie, som alltid är trevlig att träffa. Vi fick en ny gemensam nämnare som jag skrattade lite hysteriskt åt ett tag (men det är faktiskt jävligt roligt, världen är liten va?). Sedan cyklade jag hem, eller försökte iallafall. Jag cyklade på Calles cykel eftersom min är stulen, igen. Jävla Lund. Och Calles cykel är (eftersom Calle typ är 20 centimeter längre än mej) för hög för mig och ganska svår att cykla på. Men hem kom jag i alla fall.
Sedan träffade jag essiepessie ett tag. Vi träffade i sin tur några fulla pojkar som vi följde till Ariman. Jag kände mej sorglig. Den ena var från Brösarp. HerreGud! Sedan gick jag hem och slocknade, bokstavligt talat, med kläderna och lampan på i min säng. Shit vad jag är glad att jag är ledig idag.
Plugga var det ja!

Föressten, visst är det störigt när man har en låt på huvudet som man tycker om men inte kan hitta på något sätt någonstans.

Je suis fri, villig et het

"FRI-VILLIG-HET

Tre ord som tillsammans och var för sig vill beskriva det grundläggande i kristen tro och medmänskligt engagemang."

Citat från Norra Nöbbelövs församlings hemsida. Och jag bara undrar, vaddå het? 'Tre ord som tillsammans och var för sig vill beskriva det grundläggande i kristen tro och medmänskligt engagemang', visst okej jag fattar. 'Fri', okej. 'Villig', vänta lite nu. 'Het' WTF? Den som skrev den här texten tänkte kanske inte så långt. Men visst, alla kristna är heta, fria och villiga.

Okej, förlåt. Jag fattar ju. Shit vilken dålig kristen jag är just nu. Har varit borta ifrån kyrkan för länge. Jag driver ju i stort sett med mig själv. Pinsamt!

Jag är så rörd att jag vet inte vart jag ska ta vägen!

AAAAAAH!

Vad var det jag sa: PAGE! I ditt ansikte...

Jag har så kort hår, jag vet inte vad jag ska ta mig till. För typ bara en och en halv månad sen kunde jag ta på mitt hår med handen bakom ryggen, mitt hår var långt. Nu är det så kort att det knappt går till axlarna. FAN!

Okej visst, det är inte slitet längre. Mina Wingren/Hanssongener om tjockt hår syns äntligen igen för första gången på typ ett halvår. MEN, mitt hår är kort. Mitt hår är kort. Mitt hår är JÄTTEkort. Jag passar inte i kort hår, jag vet ju det, mitt ansikte är alldeles för avlångt. Plus att nu ser jag mer än någonsin ut som en glamrockare. It's the final countdown indeed.....

Jävla frisör...

Fast hon var snällare än min gamla, hon förstod faktiskt att jag ville behålla håret så hon sa att hon gjorde så gott hon kunde. Hon var snällare och skällde inte på mig för att jag inte köper produkter till mitt hår för 5000 i månaden... Tack så mycket :)

... Men ändå, jävla frisör och jävla hår

Men tack för att man kan lita på dej

PUH! Nu har jag lämnat in allt skolarbete utom en labbrapport. Vilket i och för sig är illa eftersom man måste ha lämnat i en labbrapport för att uppfylla nivån MVG. Höhö, dumt.

Blev kompis med Angel på ansiktsboken idag, så jävla fett xD. Jag hoppas verkligen att vi (=klassen) lyckas komma till Rwanda och hälsa på dom i trean, hade varit så sjukt fett.

Idag när jag kom hem på eftermiddagen så sov jag lite (typ tre timmar) och jag hade världens sjukaste dröm. Okej, kolla, det var såhär; Jag drömde att jag sov i min säng och sedan så vaknade jag (i drömmen) och upptäckte att det låg typ en handduk eller något slags tygstycke bredvid min säng som buktade uppåt, alltså det låg något under det. Fast jag vet inte vad det var för jag vågade inte lyfta på skynket för att se, men jag provade att trycka på skynket och det åkte ner men när man slutade trycka så åkte det upp igen. Okej, det låter kanske inte så läskigt men det var det.
Så i alla fall, dom här tygstycken förföljde mig men de gömde sig så ingen annan såg dom. Alltså, något gömde sig under ett tygstycke som sedan förföljde mig, läskigt? Och inte nog med det, tygstyckena blev fler och dom växte, innan hade det bara varit som en lite bubbla under tygstycket men bubblorna blev större och förföljde mig flera åt gången I en del av drömmen så låg jag och Eli och sov i samma säng, då vaknade jag utav att tygstycket, som nu väst sig så stort som till midjan på mig och dessutom såg ut att ha någon slags människa under då den hade konturer av ett huvud och armar. Jag vaknade i alla fall av att tygstycket stod bredvid sängen och titta på mig och petade på mig, jag blev rädd och gick upp och runt i huset jag var i (inte mitt eget) och försökte låta bli att låtsas om det, men det fortsatte att följa efter mig. Så jag gick och la mig hos Eli igen men på andra sidan om henne och eftersom sängen stod intill väggen så kunde inte tygstycket ställa sig och fortsätta titta på mig. Men då ställde sig tygstycket bredvid Eli och började peta på henne. Eli vaknade (i drömmen) och väckte mig (fast jag var redan vaken, i drömmen) och sa: Mia, jag kan inte sova för det står ett tygstycke bredvid sängen och petar på mig.
Då svarade jag: Okej, men springer ner och lägger oss i den andra sängen.
Varför vi skulle byta säng upptäckte jag när jag tittade ner, för vi låg inte i en säng utan i en taklampa, sängen som vi egentligen skulle sova i låg två meter nedanför oss. Sjukt skumt.
Sedan försökte jag i alla fall prata med någon om problemet med att tygstycken följde efter mig. Så jag gick till min skolan, fast inte Spyken utan min skola var en blandning mellan Siesta och Taizé (bara det). Så jag gick mellan tält inne på en skola som var som ett kloster och försökte få folk som jag kände att fatta. I köket träffade jag snubbe som jag (i verkligheten) träffat på siesta. Jag frågade honom vad han skulle göra om ett tygstycke förföljde honom. Men han hade inte tid att svara, han skulle träffa Adam Tensta...
Så jag fortsatte in i köket fram till skafferiet där jag träffade Hans, en holländare som jag (i verkligheten) träffade i Taizé som jag jobbade i köket med (fortfarande i verkligheten). I verkligheten kan inte Hans tala svenska men i drömmen kunde han, när jag frågade honom när han hade lärt sig svenska svarade han bara: Äsch, jag är ju holländare, jag kan alla språk. (vilket i och för sig nästan är sant då holländare verkar vara sjukt språkintelligenta).
Sedan skulle vi gå hem till Essie, som nu bodde i en helt annan del av väster i Lund, som flyttat till ett JÄTTEstort hus med glasväggar och en jättestor foajé på nedervåningen, det såg lite mer ut som ett lyxhotell än som ett lägenhetshus. Essie bodde högst upp så jag och Hans (och några andra som också skulle till Essie, som jag tydligen kände men inte pratade med) började gå upp för alla trappor samtidigt som vi pratade om mitt problem om tygstycken. ju längre upp vi kom desto räddare blev jag för det var så himla högt upp och eftersom det var glasväggar så såg man ju allt. Så jag fick höjdskräck och superpanik vid sista trappan innan Essies lägenhet. Hans förstod att jag hade höjdskräck och han gav mig ett tips. Jag skulle låtsas att jag inte alls var högt upp utan att husen i själva verket var väldigt nära mig det var bara det att dom egentligen inte var högre än tre centimeter, så om jag ville skulle jag kunna nudda dom eftersom vi inte alls var högt upp, vi var bara omringade av jättesmå hus.
Jag vet inte om det funkar i verkligheten men jag kanske ska prova nästa gång jag får höjdskräck.
Sedan gick vi in till Essie som tog med sig alla på en visningstur i sin nya lägenhet, utom mig eftersom jag redan sett den så jag satte mig i hennes röda soffa. Då såg jag att det stod ett litet tygstycke i form av en människa bakom Tvn och tittade på mig...
Sedan vaknade jag av att Robban bankade på dörren för att det var mat. Jag blev lite skakis av den drömmen. Det är jobbigt att gå runt och känna sig förföljd hela tiden...
Skumt.

"Adam Tensta saijna hans keps, fan vad fett"

Strömavbrott

Vi har haft strömavbrott här hemma i typ en vecka. (förra söndagen) och först idag kom all ström tillbaka. Nedervåningen har funkat ganska länge men inte mellanvåningen där jag bor. Det suger.
Men det är ändå ganska bra, eftersom jag inte kunnat sitta vid datorn typ alls så har jag gått och lagt mig vid 9 nästan varje kväll. Och fatta vad jag har sovit. Så sjuukt skönt.
Eftersom vi har haft strömavbrott så har vi även haft en massa snubbar här som lagat det. Det var mest polacker (vita, okej) och det var ganska sjukt att gå runt i huset och sedan hoppsan hejsan möta en främmande man som man aldrig sett förr. Men det var okej, dom flesta verkade ganska trevliga. Plus att det var faktiskt en som var ganska snygg, han var typ 22 eller nåt. Och det var väl det som var snyggt med honom, jag minns inte så mycket om hans utseende nämligen.

Igår var jag i kyrkan. Det var mässa och mysigt. Jag hjälpa till att dela ut nattvard och jag klantade mig naturligtvid.
Man ska ju säga: Kristi blod för dig utgjutet.
Jag sa: Kristi blod till dej utgjutet.
Okej, no big deal, men ändå. Ville ju visa min kompetens men det gick ju bara halvbra...

Idag har jag varit hos J och bara slappat. Det var mysigt och hon har världens mysigaste hus och rum. Och en skirskön säng.

Imorgon har jag tusen saker att göra. Först ska jag köpa en tröja, sedan ska jag vara med E och sedan på kvällen så ska jag träffa Lykke och så ska vi göra tröjor. Det ska bli kul. Det är 5 dagar kvar till konserten.

En annan sak som är mindre kul är att jag kommer vara helt pank den här månaden. Och då menar jag HELT pank. Eftersom jag ska färga håret (SOM KOMMER KOSTA 1000 SPÄNN) så kommer jag vara slut på pengar. Och jag som ska göra en massa saker. Jag kommer behöva låna pengar av mamma oavbrutet. Och när man väl har börjat låna pengar av någon så är det så svårt att sluta.

På tisadagkväll ska jag till R. Vi ska umgås och sedan ska jag hem på onsdag eftermiddag någon gång. Jag har D-dag på onsdag nämligen. Det är rätt najs att gå på Spyken i can tell :)

Sockerbehov

AH! Plötsligt fick jag ett enormt sockerbehov. Jag har inte ätit socker på två dagar och det är jävligt lång tid för mig (jag vet, det är pinsamt).
Jag slog vad med mamma om att jag inte skulle äta något som helst sött fram tills sommaren. Och då räknas ALLT. Inget godis, kakor, chips, glass, choklad, ostbågar osv. NADA!!!
Jag får tydligen äta popcorn nån gång ibland (vilket är bra för annars hade jag väl brutit ihop) men jag ska försöka låta bli. Ska det vara så ska det vara.
Ifall någon läser detta tänker denna säkert typ: Vilken dum jävel (tack jag vet), vad får hon för det?
Det ska jag berätta, jag får INGENTING. MEN ifall jag äter godis så ska jag betala mamma 3000 spänn. 3000 SPÄNN!!! Det är jävligt mycket pengar.
Dock har jag på känn att om jag bryter löftet så kommer mamma inte att kräva några pengar av mig (jag vet inte ens om hur medveten hon är om det här vadet, hon var nämligen lite frånvarande när jag förslog det) så vadet är mer egentligen bara ren motivation från min sida.
Det blir ju lätt så idag att om en smal tjej säger att hon vill sluta äta godis så blir alla typ sura på henne. Även om folk inte erkänner det så tänker de flesta antagligen:
"Men shit, vissa är fan aldrig nöjda" och "men hallå, hon är ju smal, tänka på de som är överviktiga".
NEJ, jag ÄR aldrig nöjd. Kom igen, hela världen är ett komplex men en sak ska jag berätta. Jag slutar äta godis hur mycket jag vill, ÄVEN fast jag är smal, så det är så!!!!

Dessutom är det knappast för vikten som jag slutar äta godis. Kom igen, jag skiter i min vikt. Det är mina blodkärl jag rädd om. Min lärare i naturkunskap är ett sådant hälsofreak. Hon äter godis två gånger om året PÅ BESTÄMDA DAGAR och alla våra lektioner går ut på att prata om hälsan.
De enda kakor hon gör är gjorda på typ, bark.
Missuppfatta mig inte. Hon är en utav de bästa lärarna jag har. Hon är skitduktig och brinner för det hon gör och hon är en underbar människa.
MEN, allt detta snacka om blodtryck och åderförkalkning har fått mig att börja tänka.
Jag kan se framför mig hur mina blodkärl se ut och jag blir skiträdd för synen, allvarligt talat skiträdd. Jag börja känna bröstsmärtor och känner typ hur min vänstra arm donar bort ibland och jag blir vättskrämd. HJÄRTATTACK!
Jag vet, jag är bara paranoid och hypokondriker men ändå.
Det finns en anledning att jag slutar äta godis.
Jag, Maria, ska banne mig bli hälsosam...

Så det är så.