Huvudvärk

Det känns som att jag gör en massa andra saker än just de saker jag borde göra. Jag hatar det.
Men idag satt faktiskt Alva och jag och pluggade från att vi slutade till strax innan två på biblioteket. Det kändes bra. Vi ska göra det till en vana.

Sen när jag kom hem så sov jag, och vilade. I typ 2 ½ timme. Lite längre än vad det var tänkt. Men fy fan vad skönt det. Det känns som att jag sover hela tiden. För jag kommer nog inte ha något problem att somna nu ikväll heller. Trots att jag sovit någon timme nu på eftermiddagen. Shit, man börjar bli gammal när man börjar sova middag. Elller snarare bli tvungen att sova middag.

Ikväll ska jag laga mat till familjen
Och hela min helg är redan uppbokad varje kväll nu från torsdag (helgen börjar på torsdagar) till lördag, igen. Det känns som att jag är uppbokad varenda helg redan på typ tisdag onsdag. Jag älskar det :)

Nu ska jag... chilla.

Resumé

Oj...
Höhö... oj.

Okej så, hela helgen har gått... fort.
I torsdags var jag på tackfest och blev aspackad, gjorde bort mej lite och hade sjukt kul. Jag somnade klockan sex ungefär. I fredags sov jag aslänge. Sen gjorde en massa dumt och hade dessutom fet bakisångest.
Inte kul med bakisångest. Samtidigt är jag glad att jag inte sparade på krutet i torsdags. För jag hade haft min första tenta och skulle fira. Och fy fan vad jag gjorde det. Dock slösade jag inte några pengar alls. För jag skapade hela kvällens fylla på tackfesten. Sjukt ekonomiskt. Men inte så hälsosamt.
Jag blev dyngrak.
Sedan brottades jag med max så att min klänning åkte upp. Jag tror man såg mina trosor.
Det kanske låter löjligt att ha bakisångest för en sådan sak men när man är bakis så blir att så mycket värre än vad det egentligen är.

Egentligen skulle jag inte gå ut på kvällen men det slutade med att jag bestämde mej (typ 5 i halv 11 på kvällen) att jag skulle följa med Elinor, Elinor och Andrea ut. Så det blev Ögs. Det var okej. Inte skitkul men jag var ju egentligen inte heller på humör. Hade jag varit på topp hade kvällen blivit perfa. Men Eli hade kul och det var ju bra. Jag stack därifrån typ 1 eller nått. Och stack hem till Max och hängde där till typ 4 då jag stack hem eftersom jag höll på att somna. I lördags steg jag upp typ 11 för att byta ett par nyköpta trosor. Dom hade gått sönder när jag tog på mej dom. Bara ritsch sen var det ett stort hål därfram... WTF?

Sedan fick jag ett sms av Lykke. Där hon skrev att jag kunde ringa henne. Det gjorde jag. Sen pratade jag med henne hur länge som helst. Nästa räkning oroar mej. Men skit samma. Jag fick även prata lite spontant med Charlie, som råkade vara den personen som svarade när jag ringde. Så himla kul det var. Och när jag fick Lykke i örat började jag gråta. Det var så sjukt att höra hennes röst att mina ögon bara började läcka. Oj vad jag saknar henne. Bara oj. SAKNAD!!

Sen gick jag på nästa tackfest på lunds. Idag drack jag inte lika mycket eftersom jag inte ville att fredagens fylla skulle upprepa sig. Det gjorde den inte och det var skönt. Kvällen var sjukt trevlig och jag hade med mej kameran ut för första gången på typ 1 år. Det blev typ 8 bilder sammanlagt. Varav tre var poserbilder på mig. Resten är typ suddiga. Jag är så dålig.
Jag cyklade vingligt hem (inte för att jag var så packad men jag var så in i helvete trött) vid två när det stängde. Egentligen skulle jag på efterfest men jag orkade inte eftersom jag inte visste vart jag skulle och inte pallade leta. Och sedan skulle jag ju jobba dagen efter. Så jag kom hem vid halv tre och bokstavligt talat däckade på soffan. Klockan 4 väckte mamma mig, som precis städat upp efter kräftskivan de haft samma kväll och sa åt mej att lägga mej. Jag sa snart, ska bara vila lite.
Sen fyllåt jag skaldjur från kräftskivan och somnade om på soffan igen. Vaknade 9.20 idag och fick stressa till jobbet. Kändes som att jag cyklade i sömnen. När jag kom hem somnade jag på soffan igen, vaknade vid två och åt fyra mackor, somnade om på soffan igen och vaknade lite senare. Så har min dag sett ut. Och det har varit den skönaste söndagen på evigheter.

Imorron börjar plugget igen. Första tentan om typ 3 veckor. Ångesten börjar redan komma krypande.

Brian: Hindbran: Pons, Medulla, Cerebellum. Midbrian: Ett kluster av sensoriska och motoriska neuroner. Forebran: Thalamus, Hypothalamus och Cerebrum?

Om lite mindre än en kvart ska jag cykla iväg och möta A så ska vi ha följe till tentasalen. Om 42 minuter ungefär börjar min första tenta. Nervös? Njaaa. Jag har en kall känsla i magen men jag är inte supernervös än. Jag vill bara att den ska vara över. Om 4 timmar och 42 minuter är det över. Oj vad jag längtar...

Ikväll händer allt det roliga :)

21 h och 57 minuter

Så, dagen innan min första tenta ever. Om mindre än 20 timmar är det över. Och jag kommer vara så lättad oavsett hur det går. Både jag och A har redan förbrett oss på att skriva omtenta tillsammans.

Jag vaknade självmant halv 10 och slappade fram till 12 innan jag tog en dusch för att vakna lite. Sedan har jag pluggat och nu har jag tagit en kort paus för att äta lite lunch och surfa lite.

Jag satt och läste igenom Lykkes blogg. Alla gamla inlägg. Framförallt från denna våren, april, maj, juni, och jag upptäckte hur mycket jag saknar henne.
Det är sjukt. Men jag saknar den människan så jävla mycket. För hon får mej att må bra.
Men. Samtidigt. Så är Lykke en utav de människor jag bryr mej mest om. Och jag vill att hon ska må bra. Och vara lycklig. Och jag tror hon är det i Taizé. Lyckligare än vad hon var här.
Så...
På ett ytligt plan vill jag inget hellre än att hon ska komma hem. Men på ett annat djupare, mycket viktigare plan, vill jag bara att hon ska stanna där så länge hon behöver. Om det är fram till jul, eller maj nästa år, eller om 4 år, så är det så det är. Om hon bestämmer sig för att flytta ner dit så är det också så det är. Då flyttar jag väl efter, iaf ett tag.
Jag antar att det är det som är att bry sig om någon, på riktigt. Oavsett hur lång tid till det kommer gå innan jag får träffa min whore n mistress så spelar det ingen roll. För jag vet just nu att hon mår bättre därnere än vad hon någonsin skulle ha kunnat göra om hon stannat kvar här.

Lykke, kom hem, precis när du vill.

Hypnos?

Idag har jag blivit hypnotiserad för första gången i mitt liv.
Asfett.
Förutom att det inte hände så mycket. Han som höll i det sa att man måste vara medgörlig och tro på det och det ansträngde jag mej verkligen för att göra. Dock hände ingenting. Jag halvsov istället och dagdrömde. Väldigt skönt.
Fast vissa saker som han sa fungerade. Typ att man skulle hålla ut sin vänstra arm framför sig sen skulle typ en osynlig kraft trycka ner handen mot bordet. Och det fungerade. Fast samtidigt är det ju sjukt jobbigt att hålla upp sin vänsterarm rakt ut ändå så jag tror denna osynliga kraft är ett annat namn för gravitation.
Kanske...
Men efteråt kände jag mej utvilad.
Nu har jag varit på biblioteket i ungefär 4 timmar sammanlagt och pluggat. Men jag känner mej inte ett dugg smartare. Fast kanske lite mer förberedd.

Hysteri

Sitter hemma och chillar och dricker en kopp te. Med mjölk.
Ska snart ut på stan och bege mej till stadsbiblioteket men eftersom vi slutade tidigare tänkte jag chilla lite till.
Sedan blir det tentaplugg/ångest och en stark längtan till 12.05 på torsdag. För då är tentan över. Fram tills dess får stadsbiblioteket bli mitt andra hem.
Jag kan inte plugga tillräckligt koncentrerat hemma. Datorn lockar för mycket. Facebook och youtube och allt som inte har med plugg att göra.
Egentligen brukar jag äta som en häst innan test, för att slippa plugga liksom. Man äter hela tiden. Men nu är jag så nervös att jag inte är hungrig längre.
Men det är ju positivt... Jag menar, eftersom jag är en utav de många människor som förbannats med en ämnesomsättning som är lik en sengångare så tackar jag och tar emot.
Det jag går ner under tentan lär jag säkert gå upp på torsdag kväll. Då ska jag släppa alla hämningar.
Men nu, är jag nervös.

AAAHHHAHAHA!!
Hysteriiii!!!!!

Ägg kommer ur kycklingrumpa

Guuud. Jag är så trött... Både i huvet och på att plugga. Det är så himla mycket. En jävla massa text som jag inte får något grepp på.
Idag hade vi någon föreläsning om parapsykologi, som inte kommer på tentan men som är bra att kunna.
Jag kom därifrån och hade antecknat två sidor.... På två timmar. Så sjukt meningslöst. Det var säkert sjukt intressant och nyttigt men mannen som höll i föreläsningen bröt på typ engelska, tyska och spanska. Jag förstod honom men det krävde så jävla mycket koncentration att jag efter ett tag helt enkelt inte kunde mer.
Jag var så jävla trött och det var inte särskilt intressant. Men jag var iaf inte den enda som antecknade lite. Jag antecknade ungefär likamycket som alla andra på min rad, till och med lite mer.
Efter föreläsningen gick jag och några andra för att sätta oss på SO för att plugga. Det gick sådär men nu fattar jag nooog skillnaden mellan agonist och anatgonist. Och det känns ju bra.
Och det är inte bara jag som har ångest. Alla andra har typ pluggat lika mycket/lite som jag. Så om jag kuggar så kommer jag nog iaf inte vara ensam. Men jag vill helst inte kugga. För det sista jag vill är att sitta med två tentor. Dubbelt så mycket ångest.

Just nu vill jag bara att klockan ska bli halv ett på torsdag eftermiddag. Tentan är mellan 8 till 12. Så 5 över 12 funkar också på torsdag. Jag vill bara att det ska vara över.
Typ nu tack.

Mm whatcha say?

Sitter ute på min trappa mitt i natten med min mammas dator. Om hon läser detta blir hon nog sur. Förlåt mamma.

Jag väntar på Kristan. Jag har jobbat på Lunds. Igen. Det är typ tredje helgen i rad. Men det är så jävla kul. Fast nu får jag nog chilla lite. För jag hinner ju knappt gå ut något själv. Fast å andra sidan får man tackfest och det är sjukt kul. Mycket roligare än att gå ut vanligt.

Vi blev ändå klara rätt snabbt idag. Vi var sjukt effektiva med städandet.

Åh. Nu kom Kristian.

Nu ska jag sova.

Låt bli det där!

Ujuj...

Nu sitter jag här. Vid mammas dator igen. Mitt i natten. Efter att jag har jobbat på Lunds. När jag ska på föreläsning klockan 10 nästa dag...

Oroande. Men samtidigt känner jag ändå peace i mej.
Trots att jag jobbat så mycket. Typ tre fyra pubar på rad. Känns det som. Ungefär.
Det var iaf väldigt kul ikväll.
Men idag blev klockan jääävligt mycket.
Det beror dels på att jag stannade kvar ett tag. Men det berodde också på att städandet tog lång tid. Och anledningen till att det tog så lång tid var för att hissen gick sönder. Och anledningen till att hissen gick sönder var för att NÅGON (eller NÅGRA) hoppade i den. Så den stannade. När jag var i.

Heh.

Och jag har lite cellskräck. Typ.
Jag undviker ofta att åka hiss. Just för att jag alltid tänker att jag ska dö. På riktigt. Jag tror det. Jag tror alltid att jag ska dö när jag åker hiss. Mitt hjärta börjar alltid slå lite snabbare när jag åker hiss och är i trånga utrymmen.
Så ikväll när vi skulle ner till källaren så åkte vi hiss. Från 6:e våningen till källaren för vi skulle stå i garderoben. Jag, Norberg och den nya killen. Och Peter följde med oss ner. Och mellan första våningen och källaren börjar Norberg och den nya killen "bråka" och studsa. Och då stannar hisshelvetet.
Dom måste på riktigt hoppat av någon vajer eller nått. För hissen var helt sne. Eller helt sne. Men den var sne. Den hängde liksom snett. Vilket var väldigt obehagligt
Så, först blev jag skiträdd. Men efter ett tag, när jag märkte att inget hände så lugnade jag ner mej. Kognitiv beteendeterapi kanske? Jag borde kunna det vid det här laget.
Iaf. Så jag lugnade ner mej. Det var inte så himla farligt. Jag menar. Peter snackade med folk på utsidan hela tiden som försökte få oss och alla andra var ju helt lugna så då får ju jag också faktiskt vara lugn.
Det var dock sjukt läskigt när de nollställde hissen, för då försvann strömmen. Alltså släcktes lampan i hissen och det blev mörkt. Och jag var typ sjukt rädd för att den där saken som höll hissen uppe skulle släppa och så skulle vi åka rakt ner källaren och bryta benen.
Men, det gick bra. Jag blev nog lite av med min cellskräck (typ) och efter 20 minuter en halvtimme kom vi ut ur hissen, dom fick veva upp den, och vi kunde fortsätta jobba.

Lite nyttigt att bli av med sin cellskräck.

Nu måste jag sova om jag ska få någon sömn alls.

Inga vattentäta skott

Jag är trötter....

Har precis duschat så jag sitter här med blött hår och väntar på att det ska torka innan jag ska lägga mej. Klockan är i och för sig bara 9 men jag är sjukt trött. Jag börjar 1 imorron tror jag... Eller om det var 3... Ska kolla upp det sen. Oavsett så måste jag gå upp tidigare ändå för att plugga.
Tenta om 8 dar...
AAAAHHHAAAAHHHH!!!!
Varför måste man ha tentor? Kan man inte bara chilla lite?
Jag har skrivit brev till Lykke och Charlie idag. Fast jag har inte postat dom. Bara skrivit dom. Det blev en A4sida fram och bak var. Och då fick jag trycka ihop det sista. Tänkte att brevet antagligen skulle för långt annars.
Man kan ju mejla också. Men det är ju fett opersonligt. Men jag kanske mejlar också... Sen. Men brev först. För brev är coolt.
Jag vill också vara i Taizé :)

Något vill mej illa

Har precis kommit hem från seminariet om sömn. Ska plugga snart, för jag räknade dagarna i går och har insett att man första tenta någonsin kommer ske om 11 dagar. AAAHHH!
Jag känner mej noll redo, det känns som att alla andra i min grupp är helt förberedda och kan allting. Jag känner att jag kan ungefär ingenting. Kul, kul.

Jag jobbade i lördags. Det var sjukt kul, fast det var roligare förra gången. Nu var i nere på playground och ventilationen hade gått sönder. Fy fan vad svettigt det var. Jag stod första passet i garderoben Andra passet skulle jag stå i lilla baren. När jag gick in på dansgolvet för att komma till den lilla baren var det som att en vägg av koldioxid, svett och ren värme slog emot mej. Jag blev en del av den efter ungefär 5 minuter.
Det var skitstressigt i baren. Men jag höll tempot uppe. Det var ganska många som var helt nya, vilket fick mej (som jobbat en gång tidigare) att framstå som värsta proffset. Vilket var najs. Jag höll ställningen hela vägen igenom.
Eli kom dit, med Lovisa, Emma och Elin. Jag hade lovat Eli att jag skulle bjuda på en shott men det blev inte så. För hon beställde bara av mej en gång. Men hon fick 10 kronor rabatt istället.
Mikan kom också dit med en massa från min gamla klass. Julia, Helena och Maria. Vilket var jävligt trevligt. Jag har saknat lilla Mikan. Den galningen.
När jag hade jobbat i baren i ungefär 50 minuter fanns det inte ett ställe på min kropp som inte var smutsigt. Men jag kunde inte gå därifrån för vi låg redan efter med beställningarna En kille som beställde en cider av mig sa:
- Du är typ snyggast på stället.
Vilket verkligen lät som en komplimang. Han såg sliskig ut och tittade på mig med en jävligt skum blick.
-Tack, sa jag.
-Du badar i ditt eget svett, sa han och typ gick.
Jag undrar om det också var en komplimang. Eller om han dissade mej två gånger i rad utan att jag märkte det. Eller om han bara var värsta puckot när det kommer till att ragga. För om han raggar sådär så är han ett pucko. För jag gillar honom inte.

Jag fick även lära mig hur man öppnar en flaska med en annan flaska utan kapsylöppnare. Martin och Max som hjälpte mej sa att jag skulle få mer dricks om jag kunde stajla på det sättet. Dock var det sjukt svårt. Men jag lärde mej typ på 20 minuter. Dock har jag en massa små sår på min vänstra hand mellan tummen och pekfingret Alltså där jag höll flaskan. Men nu kan jag öppna flaskor på ett coolt sätt. Även om jag var nära på att ge upp. Men jag klarade det. Efter att ha tränat på typ 8 flaskor. Det stod 8 öppnade flaskor på bardisken som Martin och Max fick dricka upp sen.
MEN, jag klarade det.

Sen jobbade jag på söndagen. Fast det kom inga barn till kyrkan vilket var sjukt skönt för jag var trött. Även om jag hade fått gå lite tidigare så kom jag inte i säng förens vid typ 5. Och jag sov sjukt dåligt. Anledningen till att jag sov dåligt var för att när jag kom hem och skulle gå upp och lägga mej så lyfta jag på täcket för jag skulle byta påslakan och underlakan. Då upptäckte jag något svart och stort som låg längst ner i min säng. Jag trodde det var världens största spyfluga för det såg ut som det. Men, när jag kollade närmare så såg jag att det inte alls var någon fluga utan typ världens äckligaste spindel. Jag höll på att skrika rakt ut. Eller jag gjorde det. Sen sprang jag ner och ropade på mamma, som precis kommit hem från en 50årsfest med Robban och var full. Felix och hans kompis stod också i hallen. Och jag skrek att någon fick hjälpa mej att ta bort den. Ingen ville. Mamma ville inte, eftersom det 'tydligen' stod 3 'män' i hallen. Men Robban vägrade, Felix kompis också. Så Felix fick göra det. Så han tog ett skohorn(?) och gick upp och försökte fånga spindeln i skohornet för att slänga ut den. Spindeln blev förbannad och kröp iväg, ramlade av min säng och försvann under den. Jag fick panik. Felix kunde inte hitta den igen så han gick. Jag var fast på mitt rum med en mördarspindel under sängen. Jag ville inte sova där. Så jag gick ner och var sur, arg och ledsen. Robban tyckte jag var löjlig. VAR JAG LÖJLIG?? Om nu spindeln var så jävla löjlig och ofarlig varför i helvete kunde i han ta bort den i från början om det nu var så jävla lätt?!?!?!?! VAVAVAVA???????!!!!!
Löjlig! Jävligt lätt för han att säga. Det är inte han som har värsta monstret någonstans under sängen som han ska sova i. Den kanske kommer upp i min säng igen inatt och kryper på mig. DEN KAN KRYPA PÅ MIG!!! FATTA HUR IN I HELVETE ÄÄÄÄÄCKLIGT DET ÄR?!!!!
Robban gick efter ett tag upp på mitt rum och flyttade lite på min säng för att kolla om han såg spindeln Det gjorde han inte. Han bara klagade på hur stökigt det var under min säng, sen började han kasta saker på mig som låg under sängen. Jag blev sur. Nu blev ju hela mitt rum stökigt istället för bara under min säng. Det finns ju en anledning till att sängen står där den står, och en anledning till att dom sakerna ligger under den. Robban är dum. För han hittade inte spindeln så han gick. Jag städade undan det som Robban hade stökat till. Och sen bäddade jag sängen. Under stor skräck, för jag var skiträdd att spindeln skulle ha gömt sig under lakanet. Jag trodde jag skulle svimma. Sen tog jag ut mitt överkast som låg på golvet. Jag trodde nämligen att spindeln gömt sig där eftersom det tydligen gillade mysiga och mjuka ställen. Så jag slängde ut överkastet i hallen utanför mitt rum. När jag skulle in det igen, 5 minuter senare, upptäckte jag att två av kattungarna hade kissat på det. Underfuckingbart! Jag la det bara på en stol.
Sen ringde jag till Kristian och så fick han komma hit och sova med mig, han fick typ sova över mig för jag var skiträdd för spindeln Han skulle skydda mej. Han sa att han inte kunde skydda mej mot spindeln eftersom han inte visste var den var och antagligen skulle sova om/när den kom igen. Då blev jag sur och sa att han bara skulle lova att skydda mej ändå. Han lovade. Sen somnade jag. Under täcket. Jag hade inte fötterna utanför täcket. För säkerhetens skull.
Inatt sov jag inne hos Eli. Det är en temporär lösning. Jag får se hur jag löser detta på sikt.
Jag kanske kan flytta in i något annat rum. Robban sa att jag skulle städa mitt. Visst det skulle jag visst kunna göra, förutom den lilla faktor att det finns en fucking mördarspindel någonstans inne på mitt rum som bara väntar på att jag ska komma till den så den slipper jaga mej.
NEJ TACK!

hehehehehe

Hehe sghit var full jag är just nu.
Kom precis hgem från en tackfest (en sån fest som man får som tack när man har jobbat på Lunds nation). Fy fan vad kul jag hade och nu är jag wasted som fan. Jag har föreläsning klockan 10 imorron. Ball. Jag ska snart gå och lägga mjej men först måste jag nyktra till. Huyr blev jag så full?
Jafg sla ta reda på det imorron. Nu ska jag ttta på familyguy och bli nykter :)

Tack Gud, för den akademiska kvarten.

Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.

Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.

En vaggvisa hade suttit fint

HEHEHE!
Jag är skiiittrött. För jag har typ sovit 3 ½ timme inatt. Och jag är en sån som behöver typ 10 timmars sömn för att fungera. Varför är jag då uppe? Jo, för att jag har föreläsning klockan 10. Ska bara snabbt skriva nu innan jag sticker dit. Jag är tacksam för den akademiska kvarten. Häromdagen var det någon som faktiskt frågade en av lärarna rakt ut om det faktiskt var så att vi började kvart över och inte prick. Hon svarade något i stil med att vi egentligen började prick men för att slippa förseningar så väntade de ofta 10 minuter, en kvart så att alla skulle hinna komma. Jag undrar om det funkar elle rom det bara leder till att folk kommer ännu mer försent. Dock tror jag faktiskt att det funkar. För hitintills har ingen i min grupp kommit försent. Sjukt smart. Jag gillar universitetet Fattar inte varför dom inför akademiska kvarten överallt. MITT liv hade iaf blivit lättare.

Jag har läst mitt förra inlägg nu. Hihi, lite kul faktiskt. Jag ser vad det står nästan överallt. Ett tag funderade jag på att rätta alla stavfel men jag tror jag struntar i det. Stavfel är lite charmigt. Dock redigerade jag färgerna lite. Jag tror jag blir färgblind när jag är onykter.
Nu ska jag till föreläsningen, annars kommer jag missa den akademiska kvarten.

Everybody move

OMFG! :D

Klockan är typ asmycket och jag ska upp om några timmar (föreläsning klockan 10) och jag är egentligen rätt trött men jag ska vara vaken ett litet tag till. Jag sitter och äter fil vid matsalsbordet. Mammas bärbara dator står här. Egentligen får vi inte använda den men just nu känns det onödigt att starta min egen. Anledningen till att jag är uppe såhär sent trots att jag ska på föreläsning 'snart' är att jag har jobbat på Lunds nation för första gången. OH YEAH!
Det var askuuul. Typ det roligaste jag har gjort. Dock har jag ungefär samma känsla nu som man har när man varit på festival i några dagar. Det känns som att jag har en hinna av smuts och svett klistrad över hela mitt jag. Och jag har så in i helvete ont i fötterna, mina tår är såriga och såren svider lite för det har antagligen kommit alkohol in i dom, såren alltså.
Äcklar jag dej? Bra.
Mina jeans som jag hade på mig var dessutom blöta upp till över anklarna och mina skor ska vi inte ens tala om. Jag tror inte jag vill använda dom igen.
Men, det var värt det. Jag hade jävligt roligt. Och jag gjorde inte bort mej så himla mycket, med tanke på att det var första gången så borde det ju ske några missar men det var ändå rätt okej. Jag fuckade iaf inte upp allt så att de andra blev sura på mej, tror jag.
Jag kom dit redan halv 6, och trodde att jag var as-sen, vilket jag egentligen var men jag glömde bort den akademiska kvarten. Så jag kom in och flåsade som ett djur och var röd i ansiktet, på penthouse där det stod en massa folk som jag aldrig träffat innan som mest chillade. Det visade sej att de hade tagit lite fel på tiden så vi skulle egentligen inte samlas förrän en timme senare. Och där stod jag helt uppe i varv. Hade lite svårt att dämpa min andning.
Men det var sjukt trevligt att hänga på Lunds och jag lärda känna en sjukt trevlig tjej som hette Emma. Och när klockan närmade sej för en genomgång så visade det sig att kassaapparterna (som var det jag hade oroat mej mest för) inte alls var krångliga
Så, jobbet gick fint. Jag stod i entrén, plockade disk och stod i baren. Allt var kul. Fast det var roligast att stå i baren. Det var kul att stå i entrén också och stämpla folk men jag råkade ha sönder stämpeln Eller jag hade inte sönder den, men den råkade gå sönder när jag höll i den. Men jag lagade den provisoriskt Efteråt så städade vi, och trots att jag hatar städning så fann jag det ändå meditativt att städa för jag torkade golven. Och då finns det liksom ett slut. A light in the end of the tunnel. Eftersom man kan se ungefär hur mycket man har kvar av jobbet.

Jag slutade jobba typ 4 kanske. Eller jag slutade egentligen tidigare men jag dröjde kvar lite. Kristian vaknade ungefär samtidigt hemma hos mej (han smsade mej). Jag tyckte lite synd om honom. Men det var ju bra att han fick sova. När jag kom hem gick jag upp och la mej hos honom i sängen ett tag, eftersom han fortfarande låg där. Men han har gått nu. Jag sitter uppe och väntar på Eli, som jobbar på ÖGs ikväll. Tänkte sova hos henne. Hon är ledig imorgon den jävlen.

Orättvist

Hehe...

Jag har precis kommit hem från min första dag på universitetet Det kändes sjukt. Konstigt liksom. Jag kände mej så stor och så liten på samma gång. Jag kände mej verkligen typ minst. Som att jag missat något skolstadie som alla redan gått. Men jag antar att det inte är så. Men allt var så stort. Det var så mycket liksom. Aja...

Uppropet började 8, i Edens hörsal. Och höll på till halv 12 ungefär. Nu när jag tänker tillbaka på det så fattar jag verkligen vad det var som tog så lång tid. Vi hade inte ens upprop.
Just det, funny story, vi blev indelade i grupper idag. Alltså hela gruppen blev indelade i fyra grupper (1 till 4, så himla fantasilöst) och den gruppen man blev indelad i ska man gå på seminarier med. Man går olika tider. Grupp 1 går mellan 8 och 10, grupp 2 mellan 10 och 12, grupp 3 mellan 13 och 15 (antar att det är en timme för lunch) och grupp 4 mellan 15 och 17.
Hur delade dom in grupperna då?
Jo, efter efternamn... Ahh, underbart! Framförallt om man har ett efternamn som börjar på W. Varför delar de alltid in grupper efter efternamn? Det är så himla fantasilöst. Kan man inte dela in grupperna i något lite mer roligt? Typ stjärntecken? Inte för att jag vet hur det skulle gå till...
Eller typ födelsedata... Fast bakifrån. Från december till januari... Annars faller teorin.
Ja, nu ska jag (mamma) mejla iväg till hon där föreståndare eller något och be om att få byta grupp. För, naturligtvis ordnade lärarna det så att de som var missnöjda med sin grupp fick komma fram efteråt och byta (dom brukade absolut inte ha något problem med det). Det kom fram typ 10 stycken och ville byta. Alla från grupp 4.
Så ja, ja jag gick hem.
Så, nu ska jag be om att få byta till grupp 2. Den perfekta gruppen. Ha skoldag mellan 10 till 12 är ju perfekt. Man kommer upp i tid, men man har ändå lite sovmorgon. Perfa.

Nu ska jag äta lunch.