Off

Okej, i förra inlägget skrev jag att även fast det var ett tag sedan jag senast skrev så berodde det inte på att jag inte haft något att säga. Tyvärr har det blivit så nu; jag har inget direkt att säga.

Just nu är jag arbetslös (två timmar i veckan på söndagmorrnar räknar jag inte med helt) och pluggar inte. Egentligen har jag hur mycket tid som helst och känner hur mycket jag borde få gjort. Men istället känner jag nu hur oproduktiviteten (är det ett ord?) sprids i min kropp. De, bara förfaller, jag förfaller. Jag hinner inte med saker som ajg borde hinna med. Trots att jag har all tid i världen.
Jag skulle behöva struktur. Ett jobb mellan 9 och 5 (eller 4, det hade varit väldigt bra tid att jobba mellan). För nu fattar jag grejen med att man hinner med mer och blir mer produktiv ju fler bollar man har i luften (till en viss gräns förstås) för jag var fan så mycket mer produktiv när jag gick gymnasiet och då var jag ändå upptagen mellan tja, genomsnittligt 9 till 4 varje dag.

Jag behöver något fast att göra. Jag vill ta körkort men det är ju inget fast man gör. Nej, jag behöver ett jobb. Jag ska ta mej i kragen och fixa ett jobb. För det finns jobb att få, jag tror stenhårt på det. Det gäller bara att sänka sina krav och leta på rätt ställe. Jag menar Petra var hemma i 4 dagar och fick jobb på dir. Å andra sidan har Petra en otrolig förmåga att lyckas med allt så jag antar att för sådan som mej som inte har samma flyt tar det kanske lite längre tid. Men min poäng var att jag ska skaffa jobb snart. Och jag tror att jag kan få ett om jag bara letar tillräckligt länge.

Okej, en anledning till att jag kanske inte hinner med så mycket är för att jag tillbringar så mycket tid med en viss person som jag tycker väldigt mycket om. Jag tror jag ska fortsätta vara oproduktiv ett litet tag till och bara umgås med denna sötnos. Bara ett litet tag till. Så fixar jag resten imorron, eller i övermorgon eller nästa vecka. Just nu, vill jag mest bara vara där.

Nu ska jag... göra något annat.

Mycket bättre för magen

Jag är en ganska så dålig människa. Eller egentligen, är jag verkligen det? Så, jag sket i dagens föreläsning för jag var trött. Jag börjar bli sjuk på riktigt vilket suger för jag kan inte träna och jag panikar eftersom det känns som att jag aldrig kommer igång med träningen. Men jag ska följa med Robban till gymmet imorron och ta det lugnt. Annars kommer det ju aldrig att bli av.

Så, jag struntade i en föreläsning. Egentligen är det ingen big deal men just på denna delkursen håller vi på med något ytterst svårt och jag vet faktiskt inte ens riktigt vad det är vi håller på med. Så det var kanske lite dumt. Men å andra sidan, universitetet är frivilligt. Så jag ska dränka i min ångest i te. Sen ska jag ta en huvudvärkdtablett, eller kanske. Drar mej lite för det här med tabletter, inte bra för magen. Kanske ska smeta lite zon i pannan istället. Not.

Jag har kommit på att jag absolut inte vill plugga nästa termin. Så länge jag inte kommer in på sociologikursen, vilket jag nog inte gör. Så nästa termin vill jag ha studentleg, jobba och sen vill jag bort härifrån. Mest bara för att det just nu känns som att jag står och trampar. Jag kommer aldrig komma vidare och utvecklas om jag stannar kvar här, känns det som. Det kommer sluta med att jag bor hemma tills jag är 25. Vilket skulle vara pinsamt. Eller en sak om man varit ute och rest och sen måste flytta hem tillfälligt. Men då måste man ju varit ute och rest också.
Varför känner jag mej tjock?

Ägg kommer ur kycklingrumpa

Guuud. Jag är så trött... Både i huvet och på att plugga. Det är så himla mycket. En jävla massa text som jag inte får något grepp på.
Idag hade vi någon föreläsning om parapsykologi, som inte kommer på tentan men som är bra att kunna.
Jag kom därifrån och hade antecknat två sidor.... På två timmar. Så sjukt meningslöst. Det var säkert sjukt intressant och nyttigt men mannen som höll i föreläsningen bröt på typ engelska, tyska och spanska. Jag förstod honom men det krävde så jävla mycket koncentration att jag efter ett tag helt enkelt inte kunde mer.
Jag var så jävla trött och det var inte särskilt intressant. Men jag var iaf inte den enda som antecknade lite. Jag antecknade ungefär likamycket som alla andra på min rad, till och med lite mer.
Efter föreläsningen gick jag och några andra för att sätta oss på SO för att plugga. Det gick sådär men nu fattar jag nooog skillnaden mellan agonist och anatgonist. Och det känns ju bra.
Och det är inte bara jag som har ångest. Alla andra har typ pluggat lika mycket/lite som jag. Så om jag kuggar så kommer jag nog iaf inte vara ensam. Men jag vill helst inte kugga. För det sista jag vill är att sitta med två tentor. Dubbelt så mycket ångest.

Just nu vill jag bara att klockan ska bli halv ett på torsdag eftermiddag. Tentan är mellan 8 till 12. Så 5 över 12 funkar också på torsdag. Jag vill bara att det ska vara över.
Typ nu tack.

Något vill mej illa

Har precis kommit hem från seminariet om sömn. Ska plugga snart, för jag räknade dagarna i går och har insett att man första tenta någonsin kommer ske om 11 dagar. AAAHHH!
Jag känner mej noll redo, det känns som att alla andra i min grupp är helt förberedda och kan allting. Jag känner att jag kan ungefär ingenting. Kul, kul.

Jag jobbade i lördags. Det var sjukt kul, fast det var roligare förra gången. Nu var i nere på playground och ventilationen hade gått sönder. Fy fan vad svettigt det var. Jag stod första passet i garderoben Andra passet skulle jag stå i lilla baren. När jag gick in på dansgolvet för att komma till den lilla baren var det som att en vägg av koldioxid, svett och ren värme slog emot mej. Jag blev en del av den efter ungefär 5 minuter.
Det var skitstressigt i baren. Men jag höll tempot uppe. Det var ganska många som var helt nya, vilket fick mej (som jobbat en gång tidigare) att framstå som värsta proffset. Vilket var najs. Jag höll ställningen hela vägen igenom.
Eli kom dit, med Lovisa, Emma och Elin. Jag hade lovat Eli att jag skulle bjuda på en shott men det blev inte så. För hon beställde bara av mej en gång. Men hon fick 10 kronor rabatt istället.
Mikan kom också dit med en massa från min gamla klass. Julia, Helena och Maria. Vilket var jävligt trevligt. Jag har saknat lilla Mikan. Den galningen.
När jag hade jobbat i baren i ungefär 50 minuter fanns det inte ett ställe på min kropp som inte var smutsigt. Men jag kunde inte gå därifrån för vi låg redan efter med beställningarna En kille som beställde en cider av mig sa:
- Du är typ snyggast på stället.
Vilket verkligen lät som en komplimang. Han såg sliskig ut och tittade på mig med en jävligt skum blick.
-Tack, sa jag.
-Du badar i ditt eget svett, sa han och typ gick.
Jag undrar om det också var en komplimang. Eller om han dissade mej två gånger i rad utan att jag märkte det. Eller om han bara var värsta puckot när det kommer till att ragga. För om han raggar sådär så är han ett pucko. För jag gillar honom inte.

Jag fick även lära mig hur man öppnar en flaska med en annan flaska utan kapsylöppnare. Martin och Max som hjälpte mej sa att jag skulle få mer dricks om jag kunde stajla på det sättet. Dock var det sjukt svårt. Men jag lärde mej typ på 20 minuter. Dock har jag en massa små sår på min vänstra hand mellan tummen och pekfingret Alltså där jag höll flaskan. Men nu kan jag öppna flaskor på ett coolt sätt. Även om jag var nära på att ge upp. Men jag klarade det. Efter att ha tränat på typ 8 flaskor. Det stod 8 öppnade flaskor på bardisken som Martin och Max fick dricka upp sen.
MEN, jag klarade det.

Sen jobbade jag på söndagen. Fast det kom inga barn till kyrkan vilket var sjukt skönt för jag var trött. Även om jag hade fått gå lite tidigare så kom jag inte i säng förens vid typ 5. Och jag sov sjukt dåligt. Anledningen till att jag sov dåligt var för att när jag kom hem och skulle gå upp och lägga mej så lyfta jag på täcket för jag skulle byta påslakan och underlakan. Då upptäckte jag något svart och stort som låg längst ner i min säng. Jag trodde det var världens största spyfluga för det såg ut som det. Men, när jag kollade närmare så såg jag att det inte alls var någon fluga utan typ världens äckligaste spindel. Jag höll på att skrika rakt ut. Eller jag gjorde det. Sen sprang jag ner och ropade på mamma, som precis kommit hem från en 50årsfest med Robban och var full. Felix och hans kompis stod också i hallen. Och jag skrek att någon fick hjälpa mej att ta bort den. Ingen ville. Mamma ville inte, eftersom det 'tydligen' stod 3 'män' i hallen. Men Robban vägrade, Felix kompis också. Så Felix fick göra det. Så han tog ett skohorn(?) och gick upp och försökte fånga spindeln i skohornet för att slänga ut den. Spindeln blev förbannad och kröp iväg, ramlade av min säng och försvann under den. Jag fick panik. Felix kunde inte hitta den igen så han gick. Jag var fast på mitt rum med en mördarspindel under sängen. Jag ville inte sova där. Så jag gick ner och var sur, arg och ledsen. Robban tyckte jag var löjlig. VAR JAG LÖJLIG?? Om nu spindeln var så jävla löjlig och ofarlig varför i helvete kunde i han ta bort den i från början om det nu var så jävla lätt?!?!?!?! VAVAVAVA???????!!!!!
Löjlig! Jävligt lätt för han att säga. Det är inte han som har värsta monstret någonstans under sängen som han ska sova i. Den kanske kommer upp i min säng igen inatt och kryper på mig. DEN KAN KRYPA PÅ MIG!!! FATTA HUR IN I HELVETE ÄÄÄÄÄCKLIGT DET ÄR?!!!!
Robban gick efter ett tag upp på mitt rum och flyttade lite på min säng för att kolla om han såg spindeln Det gjorde han inte. Han bara klagade på hur stökigt det var under min säng, sen började han kasta saker på mig som låg under sängen. Jag blev sur. Nu blev ju hela mitt rum stökigt istället för bara under min säng. Det finns ju en anledning till att sängen står där den står, och en anledning till att dom sakerna ligger under den. Robban är dum. För han hittade inte spindeln så han gick. Jag städade undan det som Robban hade stökat till. Och sen bäddade jag sängen. Under stor skräck, för jag var skiträdd att spindeln skulle ha gömt sig under lakanet. Jag trodde jag skulle svimma. Sen tog jag ut mitt överkast som låg på golvet. Jag trodde nämligen att spindeln gömt sig där eftersom det tydligen gillade mysiga och mjuka ställen. Så jag slängde ut överkastet i hallen utanför mitt rum. När jag skulle in det igen, 5 minuter senare, upptäckte jag att två av kattungarna hade kissat på det. Underfuckingbart! Jag la det bara på en stol.
Sen ringde jag till Kristian och så fick han komma hit och sova med mig, han fick typ sova över mig för jag var skiträdd för spindeln Han skulle skydda mej. Han sa att han inte kunde skydda mej mot spindeln eftersom han inte visste var den var och antagligen skulle sova om/när den kom igen. Då blev jag sur och sa att han bara skulle lova att skydda mej ändå. Han lovade. Sen somnade jag. Under täcket. Jag hade inte fötterna utanför täcket. För säkerhetens skull.
Inatt sov jag inne hos Eli. Det är en temporär lösning. Jag får se hur jag löser detta på sikt.
Jag kanske kan flytta in i något annat rum. Robban sa att jag skulle städa mitt. Visst det skulle jag visst kunna göra, förutom den lilla faktor att det finns en fucking mördarspindel någonstans inne på mitt rum som bara väntar på att jag ska komma till den så den slipper jaga mej.
NEJ TACK!

Tack Gud, för den akademiska kvarten.

Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.

Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.

Orättvist

Hehe...

Jag har precis kommit hem från min första dag på universitetet Det kändes sjukt. Konstigt liksom. Jag kände mej så stor och så liten på samma gång. Jag kände mej verkligen typ minst. Som att jag missat något skolstadie som alla redan gått. Men jag antar att det inte är så. Men allt var så stort. Det var så mycket liksom. Aja...

Uppropet började 8, i Edens hörsal. Och höll på till halv 12 ungefär. Nu när jag tänker tillbaka på det så fattar jag verkligen vad det var som tog så lång tid. Vi hade inte ens upprop.
Just det, funny story, vi blev indelade i grupper idag. Alltså hela gruppen blev indelade i fyra grupper (1 till 4, så himla fantasilöst) och den gruppen man blev indelad i ska man gå på seminarier med. Man går olika tider. Grupp 1 går mellan 8 och 10, grupp 2 mellan 10 och 12, grupp 3 mellan 13 och 15 (antar att det är en timme för lunch) och grupp 4 mellan 15 och 17.
Hur delade dom in grupperna då?
Jo, efter efternamn... Ahh, underbart! Framförallt om man har ett efternamn som börjar på W. Varför delar de alltid in grupper efter efternamn? Det är så himla fantasilöst. Kan man inte dela in grupperna i något lite mer roligt? Typ stjärntecken? Inte för att jag vet hur det skulle gå till...
Eller typ födelsedata... Fast bakifrån. Från december till januari... Annars faller teorin.
Ja, nu ska jag (mamma) mejla iväg till hon där föreståndare eller något och be om att få byta grupp. För, naturligtvis ordnade lärarna det så att de som var missnöjda med sin grupp fick komma fram efteråt och byta (dom brukade absolut inte ha något problem med det). Det kom fram typ 10 stycken och ville byta. Alla från grupp 4.
Så ja, ja jag gick hem.
Så, nu ska jag be om att få byta till grupp 2. Den perfekta gruppen. Ha skoldag mellan 10 till 12 är ju perfekt. Man kommer upp i tid, men man har ändå lite sovmorgon. Perfa.

Nu ska jag äta lunch.

Svenskar suger!

Jag blir lite ledsen.

Var precis inne på IMDb's hemsida och såg att "låt den rätte komma in" låg på plats 191 på top 250-listan. Varför, jag bara undrar, kommer en sådan dålig film med på en lista på top 250 av alla filmer som finns? I don't get it! Den kom före Rosemary's baby, The exorcist och före Kill Bill 2. Jag är i och för sig inget fan av Kill Bill men kom igen, låt den rätte komma in? WTF liksom. Vad händer med världen? Den kom till och med före Rocky! Vad fan! Och varför fick den så många filmpris på Guldbaggegalan? har verkligen svenskar så dålig smak?

Boken är ganska dålig också. Jävligt skum. Eller okej, dålig är väl att ta i men det är lite väl överreklamerad. Såå bra är den inte.


Sova....

Hatlista forever!

Nu är jag hatisk eftersom min loggbok inte är klar. Därför ska jag skriva upp folkgrupper som jag hatar.

Min hatlista!

1. Kommunister - För att dom är dumma i huvet och korkade nog att tro att en sådan ideologi fungerar när den fuckat upp sig alla gånger man provat.

2. Anarkister - Hur kan man vara så naiv och dum i huvet att man tror på en sådan ideologi? Är det ens en ideologi? Inte enligt mig. Den enda anledningen till att de kommer efter kommunister på listan är dels för att anarkisterna är färre (tack och lov) och för att kommunismens har utövats så många gånger och failat varje gång. Alltså borde man insett fakta vid detta laget även om man är för dum i huvet för att kunna tänka ut det på förhand.

3. Tjocka människor (som skyller sin femta på dåliga gener etc) - Nu menar jag inte lite mulliga människor eller kvinnor med former. Nej jag snackar femta. Det är ofräscht och äckligt. Och man kan inte komma här och skylla på taskiga gener för sjuklig femta är ens eget fel. TUFF SKIT!

4. AFA - Hur kan man kalla en organisation för AntiFacistiskAktion när det enda man gör är att slåss med nationalister och kasta gatstenar på poliser?

5. Backstabing-bitches - Vad i hela helvete har hänt med tjejvärlden? Tjejerna går bakom ryggen på varandra för one-nightstand-killar. Tjejkompisar som dissar varandra i offentliga sammanhang men fortfarande håller imagen "vi älskar varandra och vi är absolut de bästa kompisar som finns". Ge mig en jävla paus!

6. Creed-människor - det vill säga på sådana som lyssnar på okända band (för det ger mer status), har en slapp image (fast de i självaverket aldrig kan slappna av med andra människor) och försöker se ut som att det inte ägnat en minut och sin outfit eller hår när typ det enda de gör är att missmatcha sina kläder.

Detta är min underbara hat-lista. Pallar inte lägga ner så mycket tid på den dock. Orkar inte läsa igenom och rätta meningsuppbyggnader och sån skit. Det är ändå folk jag hatar som står med på den här listan. Orka lägga sin energi på det.

Allt rött blir blått! Dumma telenor!

Chockad

Okej. Det var en helt vanlig dag på stan igår. Jag och mamma hanlade på mellandagsrean och jag fick äntligen en stor varm jacka som jag verkligen behövde. Jag träffade släktingar påväg till stan, det var trevligt.
Just nu sitter jag och äter upp Elis choklad :D

Iaf, jag och mamma skulle snabbt svänga förbi telenorbutiken och kolla när mitt abonnemang (hur nu det stavas?) går ut och ifall vi eventuellt måste förnya det. Vi går in dit, blir tagna med storm och en kvart senare kommer jag ut med ny mobil, nytt nummer, nytt abonnemang och ny person som betalar räkningarna... Jag!

AAHHH! Hur i helvete gick det där till? Ingen aning. Det är fan livsfarligt att gå in i försäljarbutiker. Jag hinner knappt säga nej förän jag har gått med på något nytt konstigt avtal. WTF liksom?!! Jag vill inte betala mina egna räkningar, varför måste jag göra det? Okej, jag har fyllt 18 och börjar väl bli vuxen med det var inte riktigt detta jag tänkte mig när jag fyllde myndig. Jag tänkte att jag skulle kunna pierca mig själv utan att mamma la sig i och kunna dricka mig lagligt full på de flesta krogar utan att vara orolig för att inte bli insläppt på nästa. Varför måste jag göra allt det tråkiga för?
Bara ett sådan resonemang som det över bevisar ju att jag knappast kan vara över 18 rent mentalt. Snarare typ 12. Då ska jag väl inte behöva betala räkningar? Man kan ju inte tvinga en tolvåring till att betala räkningar, jag vet inte ens hur man gör. Nej jag tycker att mamma kan fortsätta betala min räkning fram tills jag är 25. 31? 48? 62?
Så nu har jag nytt mobilnummer. Men jag har fortfarande kvar det gamla eftersom vi inte kan säga upp abonnemanget förens i April. Så jag kommer behöva betala två räkningar fram tills Juni (två månaders uppsägningstid), sa jag att jag känner mig lurad? Varför ger försäljarjävlen mig en ny telefon nu när jag ändå måste ha kvar den gamla ett halvår till? BLÖH!
Men om man nu ska se det från den ljusa sidan har jag lite tid på att seprarera mig ifrån mitt gamla nummer och börja vänja mig vid det nya. Och långsamt byta från det ena numret till det andra. Känns bra.

Så folk, mitt nya nummer är 0734199010
Ett väldigt bra nummer egentligen.
Men jag kommer finnas på det gamla ett tag till eftersom jag är en långsam person. 0734297104
Känn dej fri att använda vilket du vill. Dock kommer det vara mest troligt att jag svarar på det gamla mer ofta än vad jag kommer svara på det nya. Jag planerar att vara konservativ fram till nyår och sedan byta och svarar oftare på det nya numret än på det gamla. Känns bra, jag har iallafall en plan. Trots att jag blev lurad.


Försäljarjävel!!!



Detta är då min nya mobil, rätt mycket snyggare än min gamla. Något att vara nöjd över iaf...

AHA! Ta er i häcken!

"Jag förespråkar ett samhälle där människan kan flyga genom att vifta med armarna. Ok, en del kompisar dog kanske när jag puttade ut dem genom fönstret och skrek "VIFTA!", men det var ju inte meningen, så det har ingenting med min vision att göra. I mina teoretiska programförklaringar står det ju att de ska kunna flyga så varför ska jag behöva ta ansvar för att de inte kunde det?"
- Wärsting, Flashback


SÅ JÄVLA BRA!

Hittade detta på ett forum när jag googlade runt på ordet "kommunism". Detta är ironiskt skrivet utav en person som driver med de som säger att det styre som Sovjet hade fram till dess fall inte var kommunistiskt. Så jävla rätt. För de som säger att Sovjet inte var kommunistiskt kan ta sig i häcken. Idéen skapades ur kommunism och sedan utvecklades det, ur kommunism. Att säga att det inte var kommunismens fel att det som hände verkligen hände är att fly från sitt ansvar och det är bara undanflykter.
Det olika styrena såg kanske annorlunda ut i tillexempel Korea jämfört med Kuba men tankarna kring detta styret kommer fortfarande från samma idelogi; Kommunism.

HA!
Kommunister, ta er i häcken!!

Hellre en borgarfitta än en söderjävel

Ibland retar jag upp mig själv medvetet bara för att det är så skönt att vara arg på någon. Nu har jag gjort det. Jag sitter och läser gamla artiklar om husockupanterna i Lund. När jag läser artiklar om det blir jag arg. Men mest sitter jag och skrattar åt dom där ockupanterna. Jag tycker nämligen att dom är dumma i huvudet (Lykke förlåt, ta inte åt dej, jag menar inte att dissa din bror). Först så går de in i ett hus som inte ens är deras, sedan är kommunen (som äger huset) snälla nog att låta dom bo kvar en tid och sedan när kommunen bestämmer sig för att riva huset (som kommunen äger) för att det inte anses vara i bra skick nog för att stå kvar. Då blir husockupanterna sura. Fatta, dom blir sura?!! Hur kan dom bli sura? Det var ju inte ens deras hus! De hade ingen rätt att vara där alls, de hade gjort olaga intrång i ett hus som inte var deras, de har fått (snyltat) el gratis från kommunen och de hade inte betalat någonting för att få vara i huset. Och dom blir sura?!?! HAHA! De ska bara vara tacksamma att de fick vara kvar där överhuvudtaget ifrån början. Det var ju inte ens deras hus. AH! Nu blir jag arg. För korkade människor gör mej arg.
Visst, jag kan hålla med om att polisen och kommunen kunde ha skött det hela snyggare med rivningen och allt det där men eftersom det var kommunens hus så får dom faktiskt göra vad de vill med det. Huset var ju inte i bra skick nog att stå kvar. Det var ju därför det var tomt ifrån början. För att det var för gammalt/trasigt/för dåligt skick.
AHH! Sådana personer har ju noll respekt för andra. Och sedan, efter rivningen, uttalar sig en utav dom i pressen (inga namn) "Jag är hemlös igen"... Jaha, bull läge. Vad sägs som att skaffa sej ett jobb, ta tag i ditt liv, börja ta ansvar för dina handlingar och VÄXA UPP! Bara ett förslag...
För det är ju inte alls så att socialen redan har försökt att hjälpa honom. Tidningen fick honom att framstå som ett offer. Man kanske borde nämna att han är f.d (?) kriminell knarkare som har sabbat precis alla chanser han fått. IDIOT!
Jag blir så arg.
Eller som den där andra idioten som uttalade sig i sydsvenskan precis när dom hade ockuperat huset. "Jag tycker att bostäder ska vara gratis för alla"... AAHH! Jävla idiot. Då har man ju inte tänkt alls, överhuvudtaget. Eller ännu värre, om man har tänkt och fortfarande tycker att det är en bra idé. Om man på allvar tycker att "gratis bostäder åt alla" är en bra idé så är man ju lite tappad bakom en vagn. Om man dessutom tror att den går att genomföra, då är man ju för fan tappad bakom ett helt jävla hus (eller nått). Piiinsamt. Människor som inte tänker borde inte uttala sig.
Om detta är Sveriges framtid, blir jag jävligt orolig.
Alltså, kan inte dessa människor se ur någon annans synvinkel än deras egen? Hade någon ockuperat deras hus och snyltat på deras el och värme så hade dom nog inte varit lika glada. Eller vänta, nej just det. Dom har ju inget hus längre! HAHAHAHAHAHA!!!!

Jag vet att det där sista var omoget, men husockupanterna kan ju växa upp och börja mogna dom med. Dom flesta där är faktiskt äldre än mej.

Der porzess

Jag är lite frustrerad just nu, nästan lite arg. För jag tyckte att det var fruktansvärt onödigt gjort att inte prata med mej istället för att snacka med någon annan om det. Men visst, skit i det.

Idag har jag handlat nya skor eftersom min gamla var så sönder att jag typ inte kunde ha dom längre. Sedan fick jag ett par nya jeans, mest för att jag och mamma sprang på dom och för att dom passade. Det är så jävla svårt att hitta jeans som passar bra.
Jag har även övningskört, det gick sådär. Mamma ger mej panik ibland eftersom hon panikar över hur jag kör. Men det går på hela taget ganska bra, jag krockar inte och jag kör inte för fort. Mamma säger att jag är duktig :D

Nu ska jag byta kläder...

Ung och dum?

Är vid Robbans dator (eftersom min fortfarande är cp), mamma och Oskar sitter vid köksbordet och diskuterar skolpolitik. Eli sitter också där och kommer med synpunkter då och då. 

Oskar tycker att man ska ta bort alla friskolor och satsa allt på de kommunala skolorna. Jag tycker att han är dum! Jag tycker också att det borde finnas valmöjligheter för alla, även för de som inte känner sig anpassade för det kommunala skolsystemet. Även om Oskar säger att man kan ta bort friskolorna och då kan använda alla de resurser till att förbättra den kommunala skolan och göra den mer fristående så tror jag faktiskt i alla fall att det kommunala skolsystemet är så pass låst att det kan vara svårt att ge alla olika sorters elever just den undervisning dom behöver. Plus att jag inte tycker att det låter särskilt klokt att ta bort friskolorna (när det är så många som har nytta av dom) för att satsa på att förbättra de vanliga skolorna när man inte vet hur pass mycket bättre dom kommer bli.

När jag sa det till Oskar flinade han åt mig. Jag tror att han dissar mig lite på grund av att han är, vad är det nu, fem år äldre än mig och därmed tycker att jag är ung och dum (vilket det säkert kan ligga något i men jag tycker i alla fall inte om att han flinar åt mig). Töh, bara för att han är en gammal gubbe!

Ikväll har vi haft en sådan riktig fredagsmiddag. Det känns som att vi har ätit i flera timmar. Faktiskt, nu när jag tänker efter, så har vi kanske också gjort det. Ujujuj. inte konstigt att jag måste gå ner i vikt när jag lever i den här famlijen.

Idag i skolan hade vi teater i flera timmar. Och även om jag börjar tröttna på teater så tror jag ändå att det kan bli ganska kul, det som vi ska göra nu: Monologer!

Wow, kommer bli sjukt svårt men nog också ganska roligt. Fast svårast kommer det nog bli för den nya killen (våga inte skriva hans namn i risk för att jag förmodligen kommer stava fel). Ska han stå och prata i typ 10 minuter på svenska? HA!

Eller i och för sig, han klarar det säkert. Men hade jag varit tvungen att hitta en monolog som jag skulle framföra på ett helt främmande språk inför en massa människor som jag inte kände om fyra veckor så skulle i alla fall jag fått lätt panik.

Fixade mitt dåliga samvete idag :) Shit vad chockad hon blev när hon såg mig. Det var skönt att få det gjort.

Imorron ska jag upp tidigt ...

Let your spirit run free

Let your spirit run free

Jag är så jävla avundsjuk

För vad du än gör med mig nu och vad du än försöker säga nu, så får du mig ändå.

Vart försvann ni?

Vart tog ni vägen, ni som jag en gång delade någonting med. Ni som jag en gång hade känslor för och som fick mig att tänka. Ni som startade någonting i mig. Vart tog ni vägen? Ni försvann, trots att ni lovade att finnas kvar. Trots att ni lovade att höra av er. Så försvann ni. Ni som jag en gång delade något med, som jag upplevde något med, som jag utvecklades med. Ni försvann och tog någonting med er. Ni tog med er någonting från mig, något som nu fattas mig och nu är jag trasig, ofullbordad, när jag kunde ha varit hel. Bara ni hade stannat kvar. Men istället försvann ni, ni som jag en gång delat något med. Nu finns bara saknaden efter er närhet kvar och den fyller upp mer än tomrummet som brer ut sig mer och mer.

Vart tog ni vägen, ni saknade? Vart är ni nu? För jag letar, hela tiden letar jag efter er för jag saknar er så oerhört. Men varför letar bara jag, varför letar inte ni efter mig. Gav jag er inget alls? Var det bara jag som tog från er? Blev ni inte alls lika berörda av mig som jag blev av er?

Nej, såklart ni inte blev, det var ju bara jag. Jag är inte en människa som berör, jag är en människa som blir berörd, av andra. Men gick jag er verkligen helt obemärkt förbi? Fanns jag inte alls i era ögon? Det vill jag inte tro, för det går inte att inte beröras av ögonblicken som inträffar hela tiden.

Men varför hittar jag er inte då? Varför känns det enbart som att jag jagar er? Varför ska egentligen jag skriva först? Varför är jag den som ska ta första steget? Kunde det inte lika gärna vara du? Jag vill inte verka efterhängsen så jag kanske borde vänta till ni hör av er till mig istället för tvärtom. För om ni hör av er till mig först så får jag ju bekräftelsen om att ni faktiskt blev berörda. Men om ni inte hör av er då? Är det då som att jag inte finns, för i sådana fall kan jag ju inte ha funnits i era ögon någonsin.

Svara? För jag undrar verkligen; Var det bara jag eller var det ömsesidigt?
Eller egentligen vet jag, men för min skull, kunde ni inte ha låtsas bli berörda av mig. Bara eftersom jag var jag? Eller funkar det inte så? Jag vet inte.
Vart försvann ni, ni som berörde mig men uppenbarligen inte tvärtom? Gömmer ni er självmant eller är ni bara svåra att hitta? Jag vill så gärna se er igen, så jag får väl fortsätta leta efter något som jag egentligen inte vet vad det är. Tills jag hittar er…

Det var då själva fan vad det ska ta lång tid att komma ifrån det här huset och åka till Kattvik.....

För mycket?

Jag har kommit på att jag nog är höger bara för att provocera resten av befolkningen. Eller inte bara men mycket därför. Men då kommer det fina fram till mig. Jag är inte moderat, inte vad jag vet i alla fall. Jag har inte bestämt vilka åsikter jag ska ha om alla dagens problemfrågor. Folk bara utgår från att jag är höger bara för att jag har en viss åsikt i en fråga, skitsamma vilken åsikt jag annars. Folk bryr sig inte om att fråga igen.
Plus att i Sverige är allting så svart och vitt. Man kan aldrig ändra åsikt om man en gång har uttalat sig om den. För då är du en svikare som vänder kappan efter vinden.
Fast å andra sidan, jag vägrar bli vänster bara för att samhällsidealet är så, för det gör det och säg inte emot. Ung vänster har ju fan invaderat hela stan och jag menar inte att det är dåligt (även om jag tycker det) utan jag menar i dagens samhälle så MÅSTE (?) du vara vänster. Eller måste, men du ska vara det. Titta bara på alla vänsterpropagerande musik. Svenska akademin tillexempel. Vet du NÅGOT högerpropagerande band i dag, kontakta mej i sådana fall.
Knappast för att detta spelar någon roll. Jag menar, jag är en person, EN. Det spelar faktiskt inte så stor roll vad jag tycker, plus att jag inte är myndig och det är år till nästa val. Så vad jag, en flicka utan rösträtt, tycker spelar faktiskt ingen som helst jävla roll. Den politiska syn som vänstern har är ju idealet, men kom igen. Hur länge satt socialdemokraterna? För länge enligt mej. Och jämför bara vad höger har åstadkommit på den korta tid som de suttit. Visst, dom har tagit bort T+, vilket är lite tråkigt. Men det rör inte mej ändå eftersom jag aldrig hade T+. Och ja, många av mina kompisar är arga för att tobaksskatten har höjts. Men jag tycker att det är bra och ser verkligen inte något motargument dom väger upp mot de förargument som finns. Kom igen, tobak är ju för i helvete farligt. Rökning dödar remeber? Och det påverkar ju inte bara den som röker. Det är sjukt störigt. Hela samhället är rökanpassat och det är ju ickerökarna som får flytta på sig. Vissa som röker frågar inte ens om det är okej att dom röker i ens närhet utan man måste be dom låta bli när dom tar fram ciggen; Snälla, rök inte i närheten av mej är du snäll.
Och då är man en torris. Jag blir seriöst arg. Jag vill inte veta hur mycket skit jag fått i mej på grund av passiv rökning. Jag har aldrig rökt eftersom jag har ”sagt nej” (?) men jag får ju knappast något för det…
I alla fall. Det var ju inte detta jag skulle snacka om. Så, jag har fått sjukt mycket kritik överallt för att jag tycker som jag tycker. Folk utgår tillexempel från att jag är moderat. TAH! Jag kallar mej inte moderat, jag vet ju knappt vad partiet står för så då kan jag ju knappast gå runt och säga att jag tycker om deras åsikter eftersom jag inte vet något om dom. Fast jag kallar mej moderat ibland på skoj. Mest för att jävlas. Det är faktiskt ganska kul att vara den enda ”moderaten” i min klass (jag och Petra). Med tanke på att jag får ganska mycket skit för mina åsikter. Inte för att min klass tycker att jag är dum i huvet (eller det kanske dom gör, det vet jag inte) men när vi har diskussioner i klassen kan man ju lugnt säga att det är jag (och Petra) mot världen (haha). Eftersom jag går på lunds vänsterskola så får jag väl stå ut…
Min dramalärare sa för ett tag sedan är det inte är så stor skillnad mellan kvinnornas situation idag och under 1800-talet (gnällfeminism någon?). HAHA, nejnej. Såklart det inte är någon skillnad på kvinnornas situation idag jämfört med 1800talet.
Jag menar, på 1800-talet fick kvinnor inte arbeta alls, vi fick inte ärva pengar (bland annat) från döda släktingar, vi fick inte äga något själva och vi fick inte syssla med politik.
Att säga att det inte förändrats sedan dess tycker jag är en kränkning mot dagens kvinnor. Skulle inte vi har kommit någonstans sedan 1800-talet?
Min dramalärare kan ta sig.

This is fucked

Sitter i skolan, högst upp i ett rum i d-huset. Det finns typ ingen luft alls härinne, det är skitkvavt och jag börjar få ont i huvudet... Och bli irriterad.
Vi ska skriva om en film vi har sett på Engelskan. Jag och min grupp har sett This is England (fan vilken bra film, se den!!) och nu ska jag skriva någon slags utvärdering. Såhär långt har jag kommit:

This is England

This is England is a movie about a young boy (Shaun)

Med andra ord, inte långt. Och min huvudvärk blir bara värre. Varför ska det vara så satans svårt för skolan att kunna installera ett hyfsat luftsystem så att man kunde koncentrera sig på lektionerna. Det orkar inte skriva nu, det finns inte tillräckligt mycket syre här inne för att kunna tänka. Jag börjar bli arg just för att jag är varm och inte kan andas ordentligt. Hur fan ska jag kunna skriva en text om en film när hjärnan håller på att få skador på grund av syrebrist jag bara undrar(?)
Jag är arg, på grund av att mitt blodsocker (eller nåt) sjunker undan när det inte finns syre och att mitt huvud spränger och att det är så varmt så att.... AAAAHHH!! jag vet inte vad det är som är så varmt så att... AAAAAAHHHH!!! Jag blir skitsur, jag kan ju fan inte formulera mig... Nu ska jag gå ut och andas så att jag inte dör av syrebrist eller sprängs för att jag är så satans irriterad (på grunda av att det inte finns något syre) sedan ska jag ner gå ner till södra och ANDAS!!!!!!

Sockerbehov

AH! Plötsligt fick jag ett enormt sockerbehov. Jag har inte ätit socker på två dagar och det är jävligt lång tid för mig (jag vet, det är pinsamt).
Jag slog vad med mamma om att jag inte skulle äta något som helst sött fram tills sommaren. Och då räknas ALLT. Inget godis, kakor, chips, glass, choklad, ostbågar osv. NADA!!!
Jag får tydligen äta popcorn nån gång ibland (vilket är bra för annars hade jag väl brutit ihop) men jag ska försöka låta bli. Ska det vara så ska det vara.
Ifall någon läser detta tänker denna säkert typ: Vilken dum jävel (tack jag vet), vad får hon för det?
Det ska jag berätta, jag får INGENTING. MEN ifall jag äter godis så ska jag betala mamma 3000 spänn. 3000 SPÄNN!!! Det är jävligt mycket pengar.
Dock har jag på känn att om jag bryter löftet så kommer mamma inte att kräva några pengar av mig (jag vet inte ens om hur medveten hon är om det här vadet, hon var nämligen lite frånvarande när jag förslog det) så vadet är mer egentligen bara ren motivation från min sida.
Det blir ju lätt så idag att om en smal tjej säger att hon vill sluta äta godis så blir alla typ sura på henne. Även om folk inte erkänner det så tänker de flesta antagligen:
"Men shit, vissa är fan aldrig nöjda" och "men hallå, hon är ju smal, tänka på de som är överviktiga".
NEJ, jag ÄR aldrig nöjd. Kom igen, hela världen är ett komplex men en sak ska jag berätta. Jag slutar äta godis hur mycket jag vill, ÄVEN fast jag är smal, så det är så!!!!

Dessutom är det knappast för vikten som jag slutar äta godis. Kom igen, jag skiter i min vikt. Det är mina blodkärl jag rädd om. Min lärare i naturkunskap är ett sådant hälsofreak. Hon äter godis två gånger om året PÅ BESTÄMDA DAGAR och alla våra lektioner går ut på att prata om hälsan.
De enda kakor hon gör är gjorda på typ, bark.
Missuppfatta mig inte. Hon är en utav de bästa lärarna jag har. Hon är skitduktig och brinner för det hon gör och hon är en underbar människa.
MEN, allt detta snacka om blodtryck och åderförkalkning har fått mig att börja tänka.
Jag kan se framför mig hur mina blodkärl se ut och jag blir skiträdd för synen, allvarligt talat skiträdd. Jag börja känna bröstsmärtor och känner typ hur min vänstra arm donar bort ibland och jag blir vättskrämd. HJÄRTATTACK!
Jag vet, jag är bara paranoid och hypokondriker men ändå.
Det finns en anledning att jag slutar äta godis.
Jag, Maria, ska banne mig bli hälsosam...

Så det är så.