Tack Gud, för den akademiska kvarten.

Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.

Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.