Oh yeah!

Oj vilken helg!
Det är i och för sig fortfarande helg eftersom det är lördagkväll men min helg är typ över eftersom jag jobbar tidigt (typ) imorgon och dessutom är jag superschleten. Min kropp är inte van vid att vara ute till typ 7 två dagar i rad. Inte är den van vid att gå i klackar så mycket heller. Jag har asont i mina hålfötter.

I torsdags skulle jag följa med min syster ut på nation. Vi drog ut vid typ halv 11 kanske och stack till Malmös eftersom alla andra nationer var proppfulla eller bokade av nollor (alltså inte losers utan nollor på universitet). Vi stod i kö i kanske bara en halvtimme innan vi kom in.
Kvällen var rätt ok. Förutom att en av vakterna var sjukt dryg (en sån som tror att han är rolig medans han egentligen bara är dryg och på gränsen till elak).
Jag har aldrig varit så svettig som jag var nere på Malmös. Stället var jävligt lökigt. Men det var trevligt för jag träffade en massa fd skolkamrater. Bland annat Malin och Anna från min fd klass. Sedan träffade jag min fd granne från Rosenvägen. En tjej som Eli och jag lekte med när vi var små. Vi gick tyå på samma lågstadieskola. Caroline heter hon. Och hon är riktigt jävla snygg. Har alltid varit. Hon är rätt lik Lindsey Lohan på ett bra sätt (typ har hennes bra drag och innan hon blev helt nertrashad) och helt enkelt en sådan som syns så fort hon kommer in i rummet. En jävla urstrålning.
Alla som säger att rödhåriga personer i fula kan ju titta på henne, min klasskompis Johanna, Kate Winslet och supermodellen Lily Cole och sen säga om dom fortfarande tycker. För rådhåriga kvinnor är fanimej vackra. Dock är rödhåriga män rätt fula.
Iaf, hon kände igen mej och vi snackade lite och hade bondning inne på tjejtoaletten. Hon sa att Eli och jag hade utvecklats väl. Att vi hade blivit assnygga. Hon minns typ oss som de två rultiga tvillingarna som sprang runt och hittade på bus. Haha, jag gillar att bli minnas på det sättet :)
Efter Malmös var det en kort efterfest för Eli och mej innan jag gick hem själv. Ringde till K en hel del och lyckades efter lite övertalning få honom att komma hem till mig. Han var lite besviken på mig. Jag hade typ hållt honom uppe hela natten bara för att jag ville träffa honom. Jag är rätt dum och hade lite dåligt samvete. Men det löste sig.

Nästa dag var det dags för avskedsfest för Malin och Anna, som ska till Norge och jobba tillsammans med en kompis. Egentligen var jag inte pepp. Eller jag ville asgärna gå på festen men jag var inte så pepp för alla andra verkade banga ut och jag kände mej dissad. Men efter ett tag löste det sej och alla kom till mig. Eller Mikan och Fredrik, fast det var dom jag försökte få hit ifrån början.
Vi hade lite förfest hemma hos mig när jag bjöd på skumpa, Mikan fixade håret (först plattade hon det, sen lockade hon det igen. Jag vet inte riktigt vad hon försökte åstakomma med det men håret blev ju fint iaf), jag sminkade klart mig och Fredrik lyssnade på bra musik. 90-talsklassiker i mitt hjärta. Bästa sättet att få upp partystämningen. Mr Vain någon?
Festen var rätt najs. Jägermeister sponsrade deras fest så dom stod och delade ut sjalar och grejer som sålde shots till systembolagets priser (vilket var dyrt. Men tydligen var dom tvugna att ha det så för att inte råka i olag med das polis). Vakterna var igen sjukt buffliga (jag har otur med vakter, vilket är sjukt dumt eftersom om det är någon man helst ska dra jämt med så är det vakter) men det var trevligt inne på festen. En massa personer från gymnasiet som amn inte har träffat på hela sommaren. Vilket gjorde att man verkligen hade samtalsämnen med alla som var hälsade på. Varje samtal såg typ ut såhär:

"Men hej läget?"
"jo fan, det är bra. Själv?"
"Jo det är bra med mej med. Men vad har du gjort i sommar du?"
"åh, jag har haft typ världens mysigaste sommar. Jag har gjort så himla mycket. Typ det och det och ditt och datt"
"nä men oj, var inte det och det och ditt och datt kul? Jag har alltid velat göra datt men aldrig haft pengar"
"jo, allt avr skitskoj. Framförallt datt. Alltså verkligen, gör det för det är värt alla pengar."
"jo verkligen"
"Ah, men hur har din sommar varit då"
"jo jag har typ haft den skönaste sommaren ever. Jag har typ mest varit där och rest dit med min pojkvän/kompis och vi hade bara sådär riktigt jävla mysigt"
"nää? Fan vad härligt"
"Ah, skitsönt, verkligen. Men vad skla du göra till hösten?"
"Nä, jag ska typ läsa en krus på halvfart och samtidigt jobba extra hos min pappas kusins svåger. Sen till julen ska jag till Indien med en kompis och vakta kor. Det är ett volontärarbete. Du vet, kor ät ju heliga i Indien. Så jag ska göra det ett tag tills jag kommit på vad jag vill göra"
"Nä, men fan vad kul. Ja jag vill också jobba men det finns ju inga jobb. Så jag ska plugga en strkurs istället. Du vet. Leva lundastudentlivet ett tag. Känns ju att man borde det när man bor i Lund"
"Ah verkligen. Sen då?"
"nä sen ska jag typ bara resa. Jag vill liksom uppleva världen innan jag kommer tillrätta"
"ah jag med, preics. Det är därför jag ska vakta kor"
"aah precis... kor"
"mmm... kor..."

Vart är då poängen med samtalen. Det finns ingen poäng. Alla samtal såg ut såhär under kvällen. För man hade inget direkt att prata om. Och det är typ det man har gemensamt, framtiden. Fast visst. Sådana samtal är sjukt trevliga. Men nu såhär i efterhand tror jag inte att jag kan komma ihåg exakt vad någon skulle göra eller varför. Fast det kan bero på att jag var full också. Jävligt full.
Vid typ halv två så lämnade jag och Fredrik Mikan med en trevlig kille från Fredriks fd forbollslag som Mikan verkade komma överens med. Så stakc fredrik och jag ner på stan för att ta en avslutande drink. Dock glömde vi att det var fredag och att vi var i Sverige så allt var stängt. Vi stack till Bull och träffade en full Sofia. Sedan hade hon och jag fyllesnack inne på toaletten och sedan satt hon, jag och Fredrik vid ett bord och hade djupa fyllesamtal om att man måste ta alla chanser som livet erbjuder en (vilket iofs är sant). Efter det stack Fredrik och jag till Max och lämnade Sofia åt sitt öde (en kille). På Max åt vi lite fyllemat (chilicheese, mmmmmm) och snackade skit om världen och var sådär mysigt fyllebittra och lite känsla "vi och resten av världen mot dom som är dumma i huvet som vi inte tycker om" och pratade minnen och om personer vi kände. Det var jävligt mysigt.
Sedan följde jag Fredrik hem innan jag stack till väster för att möta upp min pojkvän. Jag var ganska full så Fredrik följde även mej en bit så att jag inte skulle cykla in i några buskar (vilket jag gjorde ändå, men jag insisterade på att cykla eftersom min fötter gjorde bajsont).
Jag träffade min pojkvän, som verkade sur på någon för något. Jag försökte prata med honom men alkoholhalten gjorde det svårt att vara rationell. Men vi kom hem till mig och jag däckade nästa direkt. Fast jag försökte hålla ögonen öppna. Jag bara slockande.
Nu ska jag äta en liten bit mat (typ en bulle), dricka fyra glas vatten, sen sätta mig och surfa lite innan jag går och lågger mej vid ett.

Imorron börjar jag jobba och snart startar kyrkan igen. Trevlish.

Han är mitt inre jag? HA!

Föresten, så har sommaren varit mycket mer än bara Brantås med Lykke, Charlie och Daniel och Aneboda med pappa.

Jag har hunnit med Lykkes och Charlies avskedsfest. Den var najs. En massa trevliga människor. Skitgod pastasallad (Charlie är en gud i köket) och skitgod kladdkaka (-"-). Jag lyckades även få dit min pojkvän på festen så jag umgicks mest med honom innan vi tog taxi hem vid typ 2 kanske. Men det var en najs fest med lagom mycket dans och stoj. Även Dan tog sej några moves på dansgolvet.

Sedan har jag ju varit i Brantås igen men denna gången med familjen. Det var fett och en ständig favorit i repris. Jag och Eli (och en sedan joinande Maja) hade askul med de kära smålänningarna och vi stannade även lite längre än sedan våra mammor åkt ner. Våra mammor åkte hem på fredagen och Maja och Eli skulle stanna några dagar till. Jag bestämde mej i sista stunden för att stanna ett dygn till. För Brantåstrion skulle festa till det (jag hade fixat va ;)). Så jag stannade en dag till. Och det var det värt, för fy fan vad kul det var. För den kvällen var en av de sjukaste kvällarna i Brantås historia. Det var jävla kul. Eller Eli hade nog iaf utihelvete kul för hon hade hysteriska skrattanfall som höll på till typ 2 på natten. Jag fnissar när jag tänker på det, hon lät helt hysterisk.
Först så satt Jag, Eli och Maja på verandan och drack och spelade lite kort och väntade på några gamla boys som vi typ inte träffat på två tre år. När dom kom, O och D, så satt vi ute på verandan alla fem och snackade om Skåne vs Småland, skolan, livet unt stuff. Sedan hände the big thingie. Efter det blev kvällen helt jävla otrolig. HAHA! Är allt jag säger. Eli och jag skulle gå och kissa, det är typ det jag minns. Har ofantliga minnesluckor. Jag minns att jag hade assvårt att sitta på huk och kissa för jag skrattade så mycket. Eli garvade också. Nästa sak jag minns är att jag ser killarna stå vid husknuten och jag går det. Sen stod jag och O stod mest och kräktes utanför duschen. Haha kanske inte så jättekul just då men ändå rätt kul i efterhand. För situationen var sjuk och jag var typ sjuk. Och i bakgrunden kunde man höra Elis hysteriska skratt (Jag minns att jag, i fyllan, blev lite rädd att Eli inte kunde sluta skratta och jag var orolig att hon skulle kvävas ((vilket kan avslöja lite om hur hon faktiskt skrattade - HYSTERISKT)). Sen kom Maja och ledde in mej och O i det gamla sovrummet där vi sov i varsin säng O och jag (O fick senare sällskap av en Maja men lyckligtvis så sov jag då). Jag vaknade vid typ 5 och gick in och hittade Eli på soffan och väckte henne. Sen gick hon och jag in och la oss i salen i den stora sängen. Vilket var asskönt eftersom jag frös som fan. Majas kläder låg därinne...?
D hade däckat i barnkammaren...
Men jag kunde inte somna om för jag låg bara och tänkte på allt vi skulle behöva städa (vilket antagligen betydde att jag började nyktra till) så när det började ljusna vid 6 gick jag upp och började städa. Eli hade på något sätt lyckats kleta banan i soffan i vardagsrummet. Sjukt äckligt.
Men, sedan höll jag i gång till typ 8 och sov till 10 innan morfar väckte mej för vi skulle till Nässjö för jag skulle hem. Det var skönt för då fick Maja och Eli ta det värsta (typ O's spya utanför duschen. Min var typ bara vatten så den fanns inte kvar. O's bestod dock mest av en vit sörja som jag inte vågar gissa vad det var).

Efter Brantås har jag mest chillat. Jag har umgåtts med Petra som nu har flyttat till Bryssel för att lära sig leva livet och att prata franska. Vi har smsat lite och hon verkar ha det så bra. Jag är lite avundsjuk på henne, för att hon lyckats komma iväg. Det är inte så många som lyckats med det ändå.
Sedan har jag tofflat, som en supertoffel. Men det har varit riktigt mys faktiskt. Sedan har Lykke och Charlie åkt. Daniel också men han kommer ju tillbaka. Men Lykke och Charlie är borta, gone, och jag saknar dom. Jag åkte ner till Helsingborg för att säga hejdå till dom men jag missade bussen (alla trodde den avgick 2 när den visade sig avgå halv 2, som tur hann Lykke och Charlie med den, vilket var Daniels förtjänst) så jag handlade kläder för ett och två i Helsingborgs centrum istället. Det var najs. Jag kände mej väldigt djup när jag åkte tåg ensam mellan Helsingborg och Lund. För vädret var mulet och jag hade hög knut i nacken och satt dessutom och läste en samlad diktbok. Alltså var jag djup och mystisk.

Resten av sommaren har förflutit mest. Nu är den borta. Och jag har kommit in på universitet Grundkurs i psykologi. Jag kommer behöva plugga som ett fån. Varför liksom? Kunde jag inte sökt en skitlätt kurs som jag bara kunde glidit igenom. Aja, psykologi lär ju bli intressant. Min kurslittratur består än så länge utan en bok som är lika stor som två tegelstenar och är på engelska. Jag börjar frukta att jag har tagit mej vatten över huvudet.

... Men jag klarar mig alltid... nog.

Sommaren är kort, badapada

Herregud!
Okej, jag har verkligen inte bloggat alls som jag borde på hela sommaren. Men den har bara försvunnit. Men okej. Jag kör någon slags resumé och början från början.

Efter studenten var jag lite halv utslagen i typ en vecka. Sen började förberedelserna inför Brantås. Men innan dess, skulle Lykke få sin tatu av mig. Det blev ett rött Taizékors med kursiv text "mon âme se repose" runt korset. Sjukt fint. Jag och Charlie var med när hon gjorde det. Det tog ett tag men blev väldigt fint. Dock var jag tvungen att gå ut och ta lite luft efter halva tiden. För det fanns absolut noll syre inne på Grind house och jag kände illamåendet och att jag antagligen skulle få någon slags svimmingsattack om jag inte gick ut och satte mej. Jag tog det som ett tecken. Jag ska inte tatuera mig.

Men Brantås var fab som fan. Otroligt jävla jättemys. Vi låg mest och degade hela dagarna. Och spelade Othello (jag blev othellomästaren. Jag vann över Daniel två gånger och tredje gången lyckades han tyvärr göra mig ställd precis i slutet då jag typ hade tagit över hela planen men så lyckades han lägga så att jag inte kunde lägga min sista plopp. Sjukt irriterande). Vi drack, filmade, intog andra substanser som inte ska nämnas och hade det jävligt mysigt och rätt problemfritt.
Vi var dock tyvärr inte och badade, vilket gjorde mig lite ledsen för att det något jag har gjort för lite i sommar så är det att bada. Det var ingen som pallade antar jag och jag ville inte dit själv.
Lykke fick mensvärk sista dagen och hennes föräldrar fick komma och hämta henne. Vilket var surt. Men Charlie, Daniel och jag hade en astrevlig sista kväll och kollade på film och dyngade och städade och framförallt åt allt som vi inte ätit upp tidigare under veckan.
Det var föresten något vi gjorde mycket. Åt sjukt god mat med tanke på att vi ändå tog ut svängarna så mycket när det kommer till lyxmat.

Efter Brantås kom pappa och hämtade oss och jag stannade hos honom i några dagar. Det var också väldigt mysigt och på kvällen satt pappa och jag uppe lite till och drack en grogg, tittade på en film och åt lite smågodis från affären. Det var en sjukt mysig kväll, förutom att det var mygg överallt i rummet där jag sov. Jag skojar inte, jag tror jag smällde 10 stycken men det var fortfarande 6 stycken kvar, och dom blev bara fler. Efter ett tag fick jag nog och bytte rum och gick upp och la mig däruppe. Nästa dag blev jag väckt av pappa som skulle åka och ta ett morgondopp. Han skulle precis köra iväg i sin 50talsbil när jag kom på att jag ville med. Så han och jag hade en mysig morgon med morgondopp (okej, klockan var typ kanske strax innan 10 men ändå lite morgon) och en liten rundtur i den gamla bilen inne i Lammhult. Det är så mysigt att åka i den gamla bilen. Det fläktar så skönt eftersom det inte är något tak och man känner sej så fri.
Calle var också där tillsammans med Johan men han åkte hem dagen efter att jag kom upp.

Jag tycker om att vara i Aneboda. Nästa dag tog jag världens längsta cykeltur på säkert 2 ½ timme när jag cyklade upp och ner för alla Anebodas backar bort mot Alvesta. När jag kom fram till stora vägen vände jag och cyklade samma väg hem igen. Det var mycket upp- och nerförsbackar, otroligt varmt, en massa smultron och en otrolig utsikt. Och alla husen längs vägen är så himla fina. Varje hus känns personligt och inte som om att det var massproducerat utav något dumt företag. Sen var jag och fikade med Ann-sofie, Robin, Jonatan och en kompis till Robin. Som vanligt är Robin dryg på ett jävligt roligt sätt.

Sen var jag tvungen att åka ner, samtidigt som Eli kom upp. Var tvungen att åka ner till Lykkes och Charlies avskedsfest. Det var synd att jag missade min syster. Det hade varit trevligt att gå runt sjön med henne i sommarkvällen såsom vi brukar göra. Än så länge saknar jag fortfarande sommaren, för det känns nästan som om jag har missat halva. Tyvärr är det mitt fel.