Det är skönt att nysa

Shit, shit, shit, shit, shit...

Imorron vid den här tiden är jag antagligen någonstans i Tyskland. Ojojoj.
Vi åker klockan halv 2, eller så var det halv tre imorron. Jag ska sova över hos Lykke. Så jag ska snart dit. Men jag har inte packat klart. Jag har knappt börjat...
Men det löser sig säger jag :)

Imorron. FRANKRIKE :)

Jag kan inte hjälpa att du är ful och inte har några vänner.

Shiit, nu är karusellen igång på riktigt!!
Idag körde Petra en avfärgningskur på mitt hår. Det skulle gå från svart till blont. Så blev icke resultatet...
Jag var jävligt orolig ett tag att jag få tomatrött hår med blonda slingor men så blev icke resultatet heller.
Resultatet blev mörkt brunrött, typ. En hårfärg jag aldrig haft förr. Och med tanke på hur mitt hår HADE kunnat se ut efter en sådan avfärgningskur (den är inte nådig ska jag säga) så är jag ändå hyfsat nöjd med resultatet. Med andra ord är jag snygg.
Det sa till och med Eli när hon upptäckte att jag hade färgat det, hon sa: Nej shit vad snyggt, jag tycker nästan att den hårfärgen är snyggare än svart, och blont.
Typ något sånt sa hon, vilket gjorde mej glad :)

Igår klättrade vi på gympan nere vid Östra Torn. Det var skitkul för jag har aldrig klättrar för. Vi hade två instruktörer. Den ena hade gått på Spyken för ungefär 20 år sen (coolt?) och den andra var snygg. Det var lite du-får-ta-mig-hårt-mot-klätterväggen-om-du-har-lust faktor när man såg honom.
Eller, nu låter det som om han var en grekisk Gud, det var han inte, han var bara snygg. Men det är något med killar som är bra på något, skitsamma vad du är bra på bara du är bra på något (helst ska du vara bäst), då blir du sexig nästan oavsett hur du ser ut (så länge du inte har puckelrygg eller är tjock, då bangar jag). Jag menar, du kan fan vara bra på plockepinn, bara du är tillräckligt duktig så går jag fan igång xD

Nu ska jag sova. Elinor ska sova inne hos mig inatt och vi ska prata om Brantås och om sommaren.
Den 24:e maj ska vi dit :) Ih! vad kul.
Om fem dagar åker jag till Frankrike :)

Jag ser det som en öppning

Livet är för stort för att jag ska kunna definiera det. Det är för mycket lixom och eftersom jag inte vet vad livet är för något så har jag så svårt att göra något av det.
Men jag vet ju ändå vad jag vill, eller nej föresten, det vet jag inte alls. Jag har ingen jävla aning om vad jag vill.
Däremot är jag jävligt säker på vad jag inte vill. Jag ska lova mig själv redan nu att inte bli en sån som inte gör något av sitt liv.
Jag vet ”äldre” folk som fortfarande inte vet vad de vill göra med sitt, trots att de (enligt mig) borde ha bestämt sig för längesen. Får de inte panik för att livet rinner ur deras händer? Jag skulle ha fått det. När jag ser hur misslyckat folk inte gör något av sitt liv, bara driver runt. Då får jag ambitioner om hur jag inte vill att mitt liv ska se ut om 10 år. ”Inte sådär i alla fall”. Och även om jag inte vet något om livet så vet jag att det är för kort för att slösas bort.
Om höjdpunkten i vissa personers liv verkar vara att dricka sig full på mellanöl och sjunga falskt i en inrökt tvåa?
Nej tack, jag tror jag avstår.
För det är INTE det jag vill göra med mitt liv.
Jag vill leva det. Varför ska det vara så svårt att göra det? Det känns som att jag går runt och väntar på att livet ska börja. Efter studenten, tänker jag hela tiden, efter studenten då är jag fri och då jävlar.
Men efter studenten är jag inte fri, då väntar nytt ansvar och nya förpliktelser.
För att komma någonstans så måste jag tjäna pengar. Nya tankar dyker upp: När jag tjänat ihop tillräckligt mycket pengar, då jävlar!
Men det slutar med att man fastnar på ett tråkigt O-stimulerande jobb som man hatar med medelinkomstlön. Skaffar partner och barn och vips så är man medelålders och har en massa ungar på halsen.
Man fastnar, och kommer ingenstans.
Missförstå mig inte, jag vill gärna ha barn i framtiden. Men det känns som att jag kommer missa den tiden däremellan på grund utav att jag inte tar tag i mitt liv. Man tänker att livet är för kort, samtidigt som man får höra hela tiden: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Men livet är ju för kort.
Jag vill bestämma mig nu, så att jag gör något med mitt liv. Jag vill inte bara låt det passera framför mina ögon bara för att jag är för osäker och rädd för att kunna ta tag i saker, för att jag är för rädd över var jag ska hamna. Men vad som helst är ju bättre än att sluta sitt liv på samma plats som man startade.
Jag vill inte sluta så, jag vill uppleva saker. och jag vill framförallt inte sluta som en bitter kärring om 40 år som gnäller på dagens ungdom bara för att jag är avundsjuk på att de fortfarande har en chans att förändra.
Oavsett vilken ålder man har så är man antingen för gammal eller för ung, det passar lixom aldrig. För folk bara skrattar åt en.
Om fyrtio år är det jag som kommer att sitta och säga åt barn i samma ålder som jag har nu: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Nej, det har man inte, ibland måste man bestämma sig nu för annars passerar tillfället man väntade på så länge, så helt plötsligt är det borta. Då är det försent.
Det känns som om livet hela tiden ligger framför mig och inte låter mig göra sällskap med det. ”efter studenten” ”när jag tjänat mina pengar” då jävlar ska jag leva, men livet har redan börjat! Det började för längesen, det är bara jag som skjuter fram det på grund av att jag tvivlar på min egen förmåga att lyckas. Jag tror inte att jag kommer lyckas, det tror jag faktiskt inte. Men det vet jag ju inte förrän jag har testat, oh det sista jag vill är att sitta i min gungstol när jag är 70 och ångra att jag inte gjorde det jag ville, fan jag har ju antagligen bara ett liv. Det finns redan en massa saker som jag ångrar att jag inte har gjort. En massa saker som inte är avbokad på min ”to-do lista”, det ska fan inte bli ännu fler.
Mitt liv ska inte bara passera obemärkt, då kan jag ju lika gärna dö nu. Jag vill inte bara vara ett människoliv på jorden som levde där ett tag. Jag vill göra skillnad! Alltså, jag kräver inte utav mig själv att jag ska rädda jorden (även om det vore trevligt), men jag vill inte bara leva mitt liv bara för att ha levt det. Jag vill göra något av det.
Jag tänker inte acceptera att det är ”försent”.

För mycket?

Jag har kommit på att jag nog är höger bara för att provocera resten av befolkningen. Eller inte bara men mycket därför. Men då kommer det fina fram till mig. Jag är inte moderat, inte vad jag vet i alla fall. Jag har inte bestämt vilka åsikter jag ska ha om alla dagens problemfrågor. Folk bara utgår från att jag är höger bara för att jag har en viss åsikt i en fråga, skitsamma vilken åsikt jag annars. Folk bryr sig inte om att fråga igen.
Plus att i Sverige är allting så svart och vitt. Man kan aldrig ändra åsikt om man en gång har uttalat sig om den. För då är du en svikare som vänder kappan efter vinden.
Fast å andra sidan, jag vägrar bli vänster bara för att samhällsidealet är så, för det gör det och säg inte emot. Ung vänster har ju fan invaderat hela stan och jag menar inte att det är dåligt (även om jag tycker det) utan jag menar i dagens samhälle så MÅSTE (?) du vara vänster. Eller måste, men du ska vara det. Titta bara på alla vänsterpropagerande musik. Svenska akademin tillexempel. Vet du NÅGOT högerpropagerande band i dag, kontakta mej i sådana fall.
Knappast för att detta spelar någon roll. Jag menar, jag är en person, EN. Det spelar faktiskt inte så stor roll vad jag tycker, plus att jag inte är myndig och det är år till nästa val. Så vad jag, en flicka utan rösträtt, tycker spelar faktiskt ingen som helst jävla roll. Den politiska syn som vänstern har är ju idealet, men kom igen. Hur länge satt socialdemokraterna? För länge enligt mej. Och jämför bara vad höger har åstadkommit på den korta tid som de suttit. Visst, dom har tagit bort T+, vilket är lite tråkigt. Men det rör inte mej ändå eftersom jag aldrig hade T+. Och ja, många av mina kompisar är arga för att tobaksskatten har höjts. Men jag tycker att det är bra och ser verkligen inte något motargument dom väger upp mot de förargument som finns. Kom igen, tobak är ju för i helvete farligt. Rökning dödar remeber? Och det påverkar ju inte bara den som röker. Det är sjukt störigt. Hela samhället är rökanpassat och det är ju ickerökarna som får flytta på sig. Vissa som röker frågar inte ens om det är okej att dom röker i ens närhet utan man måste be dom låta bli när dom tar fram ciggen; Snälla, rök inte i närheten av mej är du snäll.
Och då är man en torris. Jag blir seriöst arg. Jag vill inte veta hur mycket skit jag fått i mej på grund av passiv rökning. Jag har aldrig rökt eftersom jag har ”sagt nej” (?) men jag får ju knappast något för det…
I alla fall. Det var ju inte detta jag skulle snacka om. Så, jag har fått sjukt mycket kritik överallt för att jag tycker som jag tycker. Folk utgår tillexempel från att jag är moderat. TAH! Jag kallar mej inte moderat, jag vet ju knappt vad partiet står för så då kan jag ju knappast gå runt och säga att jag tycker om deras åsikter eftersom jag inte vet något om dom. Fast jag kallar mej moderat ibland på skoj. Mest för att jävlas. Det är faktiskt ganska kul att vara den enda ”moderaten” i min klass (jag och Petra). Med tanke på att jag får ganska mycket skit för mina åsikter. Inte för att min klass tycker att jag är dum i huvet (eller det kanske dom gör, det vet jag inte) men när vi har diskussioner i klassen kan man ju lugnt säga att det är jag (och Petra) mot världen (haha). Eftersom jag går på lunds vänsterskola så får jag väl stå ut…
Min dramalärare sa för ett tag sedan är det inte är så stor skillnad mellan kvinnornas situation idag och under 1800-talet (gnällfeminism någon?). HAHA, nejnej. Såklart det inte är någon skillnad på kvinnornas situation idag jämfört med 1800talet.
Jag menar, på 1800-talet fick kvinnor inte arbeta alls, vi fick inte ärva pengar (bland annat) från döda släktingar, vi fick inte äga något själva och vi fick inte syssla med politik.
Att säga att det inte förändrats sedan dess tycker jag är en kränkning mot dagens kvinnor. Skulle inte vi har kommit någonstans sedan 1800-talet?
Min dramalärare kan ta sig.

Är jag uggla?

Igår, kan man säga, hade jag den värsta fyllan jag någonsin haft i hela mitt liv. Vilket är patetiskt.
Vi var i Danmark, jag drack för mycket utav en för stark dryck. Efter ett tag kunde jag knappt gå och det slutade med att jag spyde. Äckligt? eh, JA!

Men det var dock inte så jobbigt att ta sig upp ur sängen nu på morgonen som jag trodde att det skulle vara. Det funkade faktiskt och jag är nog egentligen inte jättebakis idag. Jag är bara utmattade. Det är i och för sig inte heller bra, men ändå.

Det gick ganska bra på jobbet, och jag måste säga att Dan är nog världens skönaste präst. Det var dop idag, en flicka som hette saga skulle döpas och när hon hade blivit döpt sa Dan: Jaha, Saga, välkommen till församlingen Du blir i och för sig inte medlem i denna församlingen utan i Torns men det får väl gå bra ändå.
Han är fedt skön, min präst.
Lykke var i sthlm så hon missade jobbet, den jävlen. Fast hon har det nog jävligt kul däruppe.
Rebecka är också där minsann, varför är alla i Stockholm utom jag?

Nu ska jag skriva på mitt historiaarbete om Sovjet och sedan ska jag sova och sedan ska jag skriva på engelskaredovisningen. Jag har alldeles för mycket skolarbete, dom som säger att estet är slappt kan TA SIG!!!

OM FEM DAGAR ÅKER JAG TILL TAIZE (Jag tror det är fem dagar iaf, jag orkar inte räkna dom)

Så är karusellen igång

Jag sitter i skolan i E11. Vi har historia och får använda lektionen till att skriva på våra historiaarbeten. Det är najs fast jag har inte gjort något, which is not najs...
Sovjetunionen. Sjukt intressant, sjukt stort, sjukt jobbigt, men fortfarande sjukt intressant. Dock är jag lite för lat för att orka börja jobba med ett arbete innan klockan tre på natten kvällen innan arbetet ska in. Men det ska det bli ändring på. Fast arbetet ska vara inne imorron, jaja jag får väl sitta uppe hela natten, det är inte mer med det.

Jag har köpt avfärgningsmedel nu och snart ska mitt hår blekas. Jag har länge tänkt färga håret tillbaka till blont men jag är lite orolig. Jag är ju så jävla snygg i svart hår... Men jag är ju snygg i blont också...
Det är inte lätt att vara en skönhet som klär i allt :P
Men det ska bli blont till sommaren i alla fall. Kommer inte palla med att det blir solblekt och sånt då vill jag ändå ha blont hår.
Så till helgen ska blekningsprocessen börja. Tills dess ska det svarta håret få vara kvar.