B som i Bag

Har du också varit med om det? Alltså att du har typ träffat en människa som du stör dej satan på. Typ en kompis kompis (kompis kompis...) som du inte kommer träffa så ofta utan bara stötter på ibland men som du ändå stör dej SATAN på. För att hon är ytlig, självupptagen, plastig med alldeles för mycket smink. Fast egentligen så vet du ingenting om henne, förutom rykten, skvaller och det som er gemensamme vän har berättat. Så du känner henne inte men du stör dej på henne som fan, hennes sätt att vara och hennes sätt att typ le, ja allt stör du dej på.

Det har hänt mig nu...

Men alltså, istället för att bara låta det va och skit i henne har jag utvecklat någon slags besatthet kring henne. Jag har tagit reda på allt om henne som jag kan (skvaller, skvaller, skvaller) och jag läser hennes blogg, är inne på hennes bildagbok you name it. Jag kan bara inte låta tjejen va. Alltså, jag trakasserar henne inte, jag tror inte denna tjejen har en aning om att hon blir bevakad. Jag bara håller koll på henne, och jag STÖR mig på henne. Hennes klitcha leende, hennes självupptagna sätt och att hon har alldeles för mycket smink. Men ändå så stalkar jag henne 24/7, och tyvärr måste jag erkänna att jag fascineras av henne något otroligt. Egentligen så skulle jag nästan (fast det tar emot) säga att jag beundrar henne, MEN jag tycker fortfarande att hon är en självupptagen pinsamt ytlig idiot. MEN hon har en jävligt snygg klädstil, fast hennes utseende ger jag inte mycket för. Dock förstår jag inte hur hon lyckas byta frisyr HELA tiden, jag menar hur lyckas någon gå från typ kort hår till långt och sedan till kort igen?! Eller duh, visst vet jag hur man går från kort till långt tillbaka till kort men jag fattar inte:
1. Hur man pallar...
2. Varför man klipper av sina långa extensions efter två veckor till kort igen då det måste kostat skitmycket pengar...

Iallafall....

Nu är jag hemma från Amsterdam igen, det var skiiitkul och Eli och jag ska lätt göra om det. Dock har en läskig holländare som jobbat på hotellet börja ringa och smsa mig. Han jobbade som städare och tog mitt nummer som en ursäkt för att han behövde det för att jag bodde på det hotellet som jag jobbade på jag vet inte. Läskigt.... Men som Elinor så fint uttryckte det:
"Alltså Maria, svara inte på smsen. Du kan INTE bli tillsammans med en städare"
Jag älskar hur hon tänker, OM hon tänker. Att det typ är tusen mil mellan Sverige och Holland bryr hon sig inte ett skit om, skit i det men en STÄDARE! ICKE.
Fast jag hade ju inte tänkt svara på hans sms, han är ju fan läskig.
Imorron åker vi till Brantås, vid typ 8 tiden. Och jag har inte packat. Bertons begravning är på onsdag. Det känns konstigt, fast jag är inte så ledsen. Men jag är orolig för morfar, jag vill inte att han ska vara ledsen eller att han ska må dåligt. Jag tycker om min morfar och nu när han bror dör så känns det så konstigt, typ som att en nedräkning har startat för hela den syskonskaran och det gör mig rädd för jag vill ha min morfar kvar. Fast i och för sig, Berton var äldst, morfar är yngst. Plus att min morfar är odödlig så det är så!

(titlen är tillägnad Elinor och vår helg i Amsterdam!)