Hurtbulle

Igår skickade jag iväg ett två sidor långt brev till Lykke där det var skrivit på både fram- och baksida. Och ändå kändes det som att jag inte fick med allt. Långt ifrån.

Idag har mitt liv vänts på tvären. Just nu är jag apatisk. Och fylld med något som jag inte kan göra något av. Två veckor tills mitt liv (kanske) tar slut. Eller gör en radikal förändring om man hellre vill uttrycka det så.
Oj detta blev alldeles för personlig. Men jag ska låta det stå. För det är så.

Idag är jag hurt av hurtiness. Alltså jag är hurtig. Jag och Robban steg upp 7 och åkte till gymmet halv 8 och tränade till 20 över 9 ungefär. Sen åkte vi hem och jag stack på föreläsning i två timmar. Jag känner mej så nyttig och pigg. Jag kommer bli så sund och nyttig. Och det bästa är, att om jag tränar så kan jag äta massa ostbågar utan dåligt samvete. PERFEKT! :D
Okej, jag har bara tränat en gång. MEN, det är början på mitt nya liv :)

Nu ska jag gå upp och lägga mej bredvid han som är min :)

21 h och 57 minuter

Så, dagen innan min första tenta ever. Om mindre än 20 timmar är det över. Och jag kommer vara så lättad oavsett hur det går. Både jag och A har redan förbrett oss på att skriva omtenta tillsammans.

Jag vaknade självmant halv 10 och slappade fram till 12 innan jag tog en dusch för att vakna lite. Sedan har jag pluggat och nu har jag tagit en kort paus för att äta lite lunch och surfa lite.

Jag satt och läste igenom Lykkes blogg. Alla gamla inlägg. Framförallt från denna våren, april, maj, juni, och jag upptäckte hur mycket jag saknar henne.
Det är sjukt. Men jag saknar den människan så jävla mycket. För hon får mej att må bra.
Men. Samtidigt. Så är Lykke en utav de människor jag bryr mej mest om. Och jag vill att hon ska må bra. Och vara lycklig. Och jag tror hon är det i Taizé. Lyckligare än vad hon var här.
Så...
På ett ytligt plan vill jag inget hellre än att hon ska komma hem. Men på ett annat djupare, mycket viktigare plan, vill jag bara att hon ska stanna där så länge hon behöver. Om det är fram till jul, eller maj nästa år, eller om 4 år, så är det så det är. Om hon bestämmer sig för att flytta ner dit så är det också så det är. Då flyttar jag väl efter, iaf ett tag.
Jag antar att det är det som är att bry sig om någon, på riktigt. Oavsett hur lång tid till det kommer gå innan jag får träffa min whore n mistress så spelar det ingen roll. För jag vet just nu att hon mår bättre därnere än vad hon någonsin skulle ha kunnat göra om hon stannat kvar här.

Lykke, kom hem, precis när du vill.

Sommaren är kort, badapada

Herregud!
Okej, jag har verkligen inte bloggat alls som jag borde på hela sommaren. Men den har bara försvunnit. Men okej. Jag kör någon slags resumé och början från början.

Efter studenten var jag lite halv utslagen i typ en vecka. Sen började förberedelserna inför Brantås. Men innan dess, skulle Lykke få sin tatu av mig. Det blev ett rött Taizékors med kursiv text "mon âme se repose" runt korset. Sjukt fint. Jag och Charlie var med när hon gjorde det. Det tog ett tag men blev väldigt fint. Dock var jag tvungen att gå ut och ta lite luft efter halva tiden. För det fanns absolut noll syre inne på Grind house och jag kände illamåendet och att jag antagligen skulle få någon slags svimmingsattack om jag inte gick ut och satte mej. Jag tog det som ett tecken. Jag ska inte tatuera mig.

Men Brantås var fab som fan. Otroligt jävla jättemys. Vi låg mest och degade hela dagarna. Och spelade Othello (jag blev othellomästaren. Jag vann över Daniel två gånger och tredje gången lyckades han tyvärr göra mig ställd precis i slutet då jag typ hade tagit över hela planen men så lyckades han lägga så att jag inte kunde lägga min sista plopp. Sjukt irriterande). Vi drack, filmade, intog andra substanser som inte ska nämnas och hade det jävligt mysigt och rätt problemfritt.
Vi var dock tyvärr inte och badade, vilket gjorde mig lite ledsen för att det något jag har gjort för lite i sommar så är det att bada. Det var ingen som pallade antar jag och jag ville inte dit själv.
Lykke fick mensvärk sista dagen och hennes föräldrar fick komma och hämta henne. Vilket var surt. Men Charlie, Daniel och jag hade en astrevlig sista kväll och kollade på film och dyngade och städade och framförallt åt allt som vi inte ätit upp tidigare under veckan.
Det var föresten något vi gjorde mycket. Åt sjukt god mat med tanke på att vi ändå tog ut svängarna så mycket när det kommer till lyxmat.

Efter Brantås kom pappa och hämtade oss och jag stannade hos honom i några dagar. Det var också väldigt mysigt och på kvällen satt pappa och jag uppe lite till och drack en grogg, tittade på en film och åt lite smågodis från affären. Det var en sjukt mysig kväll, förutom att det var mygg överallt i rummet där jag sov. Jag skojar inte, jag tror jag smällde 10 stycken men det var fortfarande 6 stycken kvar, och dom blev bara fler. Efter ett tag fick jag nog och bytte rum och gick upp och la mig däruppe. Nästa dag blev jag väckt av pappa som skulle åka och ta ett morgondopp. Han skulle precis köra iväg i sin 50talsbil när jag kom på att jag ville med. Så han och jag hade en mysig morgon med morgondopp (okej, klockan var typ kanske strax innan 10 men ändå lite morgon) och en liten rundtur i den gamla bilen inne i Lammhult. Det är så mysigt att åka i den gamla bilen. Det fläktar så skönt eftersom det inte är något tak och man känner sej så fri.
Calle var också där tillsammans med Johan men han åkte hem dagen efter att jag kom upp.

Jag tycker om att vara i Aneboda. Nästa dag tog jag världens längsta cykeltur på säkert 2 ½ timme när jag cyklade upp och ner för alla Anebodas backar bort mot Alvesta. När jag kom fram till stora vägen vände jag och cyklade samma väg hem igen. Det var mycket upp- och nerförsbackar, otroligt varmt, en massa smultron och en otrolig utsikt. Och alla husen längs vägen är så himla fina. Varje hus känns personligt och inte som om att det var massproducerat utav något dumt företag. Sen var jag och fikade med Ann-sofie, Robin, Jonatan och en kompis till Robin. Som vanligt är Robin dryg på ett jävligt roligt sätt.

Sen var jag tvungen att åka ner, samtidigt som Eli kom upp. Var tvungen att åka ner till Lykkes och Charlies avskedsfest. Det var synd att jag missade min syster. Det hade varit trevligt att gå runt sjön med henne i sommarkvällen såsom vi brukar göra. Än så länge saknar jag fortfarande sommaren, för det känns nästan som om jag har missat halva. Tyvärr är det mitt fel.

Falelalela

Oj vad allt precis just nu i denna sekund är underbart.

Har precis varit och pantat familjens flaskor och köpt grillgrejer tills ikväll. Ikväll ska jag, Lykke, Charlie och Daniel grilla. Eftersom de, typ, är sommar nu. Att det blir askallt när solen går ner skiter jag i.

För just nu är jag fullbordad. Och jag älskar det. Mitt liv är långt ifrån perfekt men just nu känns det så ändå, och inget kan gå fel. För även om det går fel kommer det bli rätt. För just nu är det bara så. Att mitt liv är så fantastiskt bra att jag blir... galen? Till och med mina problem är perfekta xD Och solen, sommarvädret, temperaturen och fågelkvittret utanför huset bekräftar bara hur bra livet är.

Idag har jag även sökt in till Universitetet, så nu kan det inte skita sig. Jag kommer iaf ha något att göra i höst. Plugga :) Det blir bra. Sedan har jag köpt studentklänning också. Så nu slipper jag springa ut genom Spykens dörrar naken.

Skånemejeriet

Jag är väldigt mätt nu.
Hade egentligen tänkt färga håret idag men det blidde icke så. Ska antagligen hälla i en massa olivolja istället och tvätta det imorron. Tips från Johanna. Olivolja är bra för håret, gör det lent och är utan tillsatser till skillnad från bajs man köper i affären.
Orkar inte gå ut idag. Tror jag ska ta en kväll hemma. Egentligen är det bud på att äta chips då, men jag orkar inte gå till malmborgs. Framförallt är jag inte sugen på chips nu när jag är mätt. Plus att chips är äckligt. Och just det, jag fastar ju också. Icke att förglömma.

I och för sig, "fastar". Jag skulle knappast kalla det fasta egentligen och jag är inte särskilt ambitiös. Men va fean, skit samma. Lite halvhjärtat funkar det också. Saknar godiset dock. Och kakor... Inte för att jag åt det så mycket innan egentligen men ååh vad jag saknar det, nu när jag inte ska äta det.

Tror jag ska spela lite spel nu :)



Skoja min doja om att jag inte räknade med det. Undra vad som kommer hända nu? Får se på söndag. Det kan ju inte bli värre än att det går åt helvete, men jag tror faktiskt inte det. Och om det nu går åt helvete så får jag ta det då.
Jag vet att det är fel, att det inte kommer att gå. Någon kommer att bli sårad och denna någon är jag. Denna våren kommer antagligen vara en jävla karusell, det förstår jag redan nu. Men jag kan ändå inte göra något åt det så varför bry sig. Får väl vänta in helvetet som en annan dödsdömd. Kan inte göra annat än att hoppas att det löst sig till sommaren iaf. För det ska lösa sig. För jag tänker inte vara ledsen. Jag är inte ens ledsen nu, palla vara ledsen. Orka vara emo.

Vilken fruktansvärd färg!

Jag är så fruktansvärt trött. Och jag är lite lack för att mitt tangentbord är cp och för att mitt Internet krånglar till tusen. Fuck!

MEN, idag fyllde Petra 18!!! OOAAHH! Så fett. Jag var ute och åt med henne och Essie, sedan skildes vi alla åt och sedan träffades jag och Petar åter hemma hos mig och såg på Skins och åt chips. GOOTTT!
Så nu är vi alla tre äntligen 18. Och vi kommer alla fylla år på samma dag. FETT som fan (med tanke på chipsen). ibland är jag korkad men det kan vara rätt charmigt. Framförallt eftersom jag är så begåvad i vanliga fall :D



Snygging!


Egentligen borde jag vara vackrare än såhär. Men jag kan inte göra mig vacker, inte mer än vad jag redan är. Och tyvärr är jag inte vacker. Inte vacker som du.
För du är vacker speciell som du. Någon annan.
Jag vill måla något rosa...
Jag var den personen för inte alls så längesen.
Vacker som du.
Men nu är jag inte lika vacker som jag var förut.
Och du har inte tid längre.

Sex stora punkter

.



Allt stort som skedde i världen, skedde först i någon människas fantasi.

Astrid Lindgren

Sju stora punkter

.





En dag ska du dö, alla andra dagar ska du inte det

Bob Hansson

.

Fröken Sverige

Jag saknar er :) Vi är bäst!

I went into the woods because I wanted to live deliberatly.

I wanted to live deep and suck out all the marrow of life...

to put the rout all that was not life;

And not, when I become to die, discover that I had not lived.

Morgon

När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Jag ser det som en öppning

Livet är för stort för att jag ska kunna definiera det. Det är för mycket lixom och eftersom jag inte vet vad livet är för något så har jag så svårt att göra något av det.
Men jag vet ju ändå vad jag vill, eller nej föresten, det vet jag inte alls. Jag har ingen jävla aning om vad jag vill.
Däremot är jag jävligt säker på vad jag inte vill. Jag ska lova mig själv redan nu att inte bli en sån som inte gör något av sitt liv.
Jag vet ”äldre” folk som fortfarande inte vet vad de vill göra med sitt, trots att de (enligt mig) borde ha bestämt sig för längesen. Får de inte panik för att livet rinner ur deras händer? Jag skulle ha fått det. När jag ser hur misslyckat folk inte gör något av sitt liv, bara driver runt. Då får jag ambitioner om hur jag inte vill att mitt liv ska se ut om 10 år. ”Inte sådär i alla fall”. Och även om jag inte vet något om livet så vet jag att det är för kort för att slösas bort.
Om höjdpunkten i vissa personers liv verkar vara att dricka sig full på mellanöl och sjunga falskt i en inrökt tvåa?
Nej tack, jag tror jag avstår.
För det är INTE det jag vill göra med mitt liv.
Jag vill leva det. Varför ska det vara så svårt att göra det? Det känns som att jag går runt och väntar på att livet ska börja. Efter studenten, tänker jag hela tiden, efter studenten då är jag fri och då jävlar.
Men efter studenten är jag inte fri, då väntar nytt ansvar och nya förpliktelser.
För att komma någonstans så måste jag tjäna pengar. Nya tankar dyker upp: När jag tjänat ihop tillräckligt mycket pengar, då jävlar!
Men det slutar med att man fastnar på ett tråkigt O-stimulerande jobb som man hatar med medelinkomstlön. Skaffar partner och barn och vips så är man medelålders och har en massa ungar på halsen.
Man fastnar, och kommer ingenstans.
Missförstå mig inte, jag vill gärna ha barn i framtiden. Men det känns som att jag kommer missa den tiden däremellan på grund utav att jag inte tar tag i mitt liv. Man tänker att livet är för kort, samtidigt som man får höra hela tiden: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Men livet är ju för kort.
Jag vill bestämma mig nu, så att jag gör något med mitt liv. Jag vill inte bara låt det passera framför mina ögon bara för att jag är för osäker och rädd för att kunna ta tag i saker, för att jag är för rädd över var jag ska hamna. Men vad som helst är ju bättre än att sluta sitt liv på samma plats som man startade.
Jag vill inte sluta så, jag vill uppleva saker. och jag vill framförallt inte sluta som en bitter kärring om 40 år som gnäller på dagens ungdom bara för att jag är avundsjuk på att de fortfarande har en chans att förändra.
Oavsett vilken ålder man har så är man antingen för gammal eller för ung, det passar lixom aldrig. För folk bara skrattar åt en.
Om fyrtio år är det jag som kommer att sitta och säga åt barn i samma ålder som jag har nu: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Nej, det har man inte, ibland måste man bestämma sig nu för annars passerar tillfället man väntade på så länge, så helt plötsligt är det borta. Då är det försent.
Det känns som om livet hela tiden ligger framför mig och inte låter mig göra sällskap med det. ”efter studenten” ”när jag tjänat mina pengar” då jävlar ska jag leva, men livet har redan börjat! Det började för längesen, det är bara jag som skjuter fram det på grund av att jag tvivlar på min egen förmåga att lyckas. Jag tror inte att jag kommer lyckas, det tror jag faktiskt inte. Men det vet jag ju inte förrän jag har testat, oh det sista jag vill är att sitta i min gungstol när jag är 70 och ångra att jag inte gjorde det jag ville, fan jag har ju antagligen bara ett liv. Det finns redan en massa saker som jag ångrar att jag inte har gjort. En massa saker som inte är avbokad på min ”to-do lista”, det ska fan inte bli ännu fler.
Mitt liv ska inte bara passera obemärkt, då kan jag ju lika gärna dö nu. Jag vill inte bara vara ett människoliv på jorden som levde där ett tag. Jag vill göra skillnad! Alltså, jag kräver inte utav mig själv att jag ska rädda jorden (även om det vore trevligt), men jag vill inte bara leva mitt liv bara för att ha levt det. Jag vill göra något av det.
Jag tänker inte acceptera att det är ”försent”.