Det här funkar ju inte alls

Denna helgen gick jättesnabbt. Vilket är konstigt för jag hade egentligen inte tänkt att göra någonting. Men jag gjorde saker ändå, rent spontant. På lördagen var jag i Malmö på överraskningsfest för min halvsyster fästman. Det var trevligt. Jag fick köra dit med Elinor, och det var ett jävla äventyr i sej för varken jag eller hon eller Max (som var med som kartläsare över telefon) visste vart vi skulle.
Vi körde fel och irrade runt i Malmö i säkert 20 minuter och körde förbi stället vi skulle till flera gånger när vi letade efter det. Jag gjorde ett antal olagliga körningar med bilen. Hade polisen sett mej hade jag blivit av med körkortet dir. Men ingen polis så jag hade tur. Jag lyckades bland annat få moterstopp mellan två filer vid ett rödljus över heldragen linje. Jag och Elinor var helt säkra på att vi skulle krocka och dö minst 3 gånger. Men till slut hittade vi. Kom in på festen innan huvudpersonen hade anlänt (han som skulle överraskas alltså). Jag drack inget. Dels eftersom jag körde men också eftersom jag skulle upp tidigt på söndagen och dels jobba och sen ha konfaträff, så det skulle typ vara heldag i kyrkan. Vi stack hem ganska tidigt. Elinor skulle på korrefest på Malmös och jag hade planer på att åla hem och krypa ner i min säng, titta på en dålig film på datorn och kränga jordnöttssmör (som är jättteeeegoottt). Men Elinor bjöd in mig på korridoren på Malmös och jag tänkte ungefär 'varför inte'. Så jag följde med till Malmös. Och blev jättefull. Vilket inte var meningen. Jag stack hem och satte bilen. Kom på att jag hade lite vodka kvar och tänkte ungefär 'man kan inte gå på korrefest utan dricka'. Sen tänkte 'jag har ju kyrka imorron'. Sen tänkte jag 'äsch, jag behöver ju inte dricka så mycket'. Sen tänkte jag inte mer. Jag kom till Malmös tillsammans med Elinor och Elinor (hihi roligt att det var två Elinor, jag tror jag får kalla min syster för Eli) och då var Emma (som vi skulle träffa där som bodde på korridoren) redan lite på lyset. Jag drack lite vodka och sprite och vi satt alla fyra i soffan och hade skitkul. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det gick till men i den soffan blev jag jättefull. Efter att vi suttit i soffan (jag vet inte riktigt hur länge det var, tappade tidsuppfattningen) gick vi in på Emmas rum innan vi gick ner på Malmös. Det är nu minnet börjar svikta. Jag minns att vi var på Emmas rum. Hur jag satt på sängen och snackade med Emma. Nästa grej jag minns är när vi går ner mot Malmös. Jag minns inte hur vi kom in (men dom vakterna som släppte in mej gjorde INTE sitt jobb) men jag minns hur jag hängde in jackan i garderoben tillsammans med Elinor. Jag tror vi hängde på samma krock. Sedan köpte jag en drink. Det kommer jag ihåg. Sedan minns jag hur vi dansade på dansgolvet. Jag minns att min väska gick sönder. Sen minns jag inget mer. Efter det vaknade jag upp i min säng av att min mammas mobil ringer på alarm att jag ska gå till kyrkan. Jag har fortfarande alla kläder på mej. Jag är fortfarande full och har så jävla ont i huvet. Men jag tog mig till kyrkan. Och jag lyckades hålla fasaden uppe. Någon gång vi 11 blev jag helt nykter och baksmällan kom fram. Efter att konfaträffen var över tillät jag mig att känna efter hur dåligt jag mådde. Och oj vad jag mådde dåligt. Jag tror aldrig jag har varit så bakis i hela mitt liv. Bajs.
Jag pratade med Eli sen. Min jacka var borta och hon kan inte komma ihåg om jag lämnade den hos Emma (för tydligen var vi hos Emma efter Malmös också, herregud det minns jag inte alls) eller om jag aldrig hämtade ut den. Men kul, det var min svindyra vinterjacka som jag inte ens haft i ett år... Sen berättade hon att vi hade gått hem för jag hade inte kommit ihåg var jag ställt min cykel. Sedan när vi skulle gå hem hade jag inte velat hem till Norra Promenaden, där vi bor alltså, utan jag vill till Rosenvägen till vårt gamla hus. Som jag tydligen trodde låg i Botaniska trädgården. Herregud igen! det var en himla tur att jag hade en syster som tog hand om mej. Annars vet jag inte hur det hade gått. Nu måste jag ringa till Malmös och prata om en borttappad jacka. Fan också!

Mycket bättre för magen

Jag är en ganska så dålig människa. Eller egentligen, är jag verkligen det? Så, jag sket i dagens föreläsning för jag var trött. Jag börjar bli sjuk på riktigt vilket suger för jag kan inte träna och jag panikar eftersom det känns som att jag aldrig kommer igång med träningen. Men jag ska följa med Robban till gymmet imorron och ta det lugnt. Annars kommer det ju aldrig att bli av.

Så, jag struntade i en föreläsning. Egentligen är det ingen big deal men just på denna delkursen håller vi på med något ytterst svårt och jag vet faktiskt inte ens riktigt vad det är vi håller på med. Så det var kanske lite dumt. Men å andra sidan, universitetet är frivilligt. Så jag ska dränka i min ångest i te. Sen ska jag ta en huvudvärkdtablett, eller kanske. Drar mej lite för det här med tabletter, inte bra för magen. Kanske ska smeta lite zon i pannan istället. Not.

Jag har kommit på att jag absolut inte vill plugga nästa termin. Så länge jag inte kommer in på sociologikursen, vilket jag nog inte gör. Så nästa termin vill jag ha studentleg, jobba och sen vill jag bort härifrån. Mest bara för att det just nu känns som att jag står och trampar. Jag kommer aldrig komma vidare och utvecklas om jag stannar kvar här, känns det som. Det kommer sluta med att jag bor hemma tills jag är 25. Vilket skulle vara pinsamt. Eller en sak om man varit ute och rest och sen måste flytta hem tillfälligt. Men då måste man ju varit ute och rest också.
Varför känner jag mej tjock?

Vaccinerad

Ojojoj vad jag är schleden. Och träningsvärk har jag på sidan av magen. Jag kan inte hosta ordentligt.

Igår tog jag spruta mot svininfluensan. Jag vet inte om jag gjorde rätt men jag tror det, hoppas det. Det gick sjukt fort, har nog aldrig fått en spruta så snabbt i mitt liv. På riktigt, jag satt hos spruttagaren i max 30 sekunder.
Idag är jag lite öm i armen men inte mer vilket känns bra. Läste på Aftonbladet att vaccinet än så länge har dödat 5 personer. Svininfluensan har dödat typ 8 - 9 i Sverige. De tre närmaste dagarna kommer jag gå runt och noja över att min kropp plötsligt ska kollapsa Sen, på typ fredag eller nått, då kommer jag kunna andas ut.

Nu ska jag dricka te och njuta av min lediga dag och inte tänka på mina problem på ett tag.

Hurtbulle

Igår skickade jag iväg ett två sidor långt brev till Lykke där det var skrivit på både fram- och baksida. Och ändå kändes det som att jag inte fick med allt. Långt ifrån.

Idag har mitt liv vänts på tvären. Just nu är jag apatisk. Och fylld med något som jag inte kan göra något av. Två veckor tills mitt liv (kanske) tar slut. Eller gör en radikal förändring om man hellre vill uttrycka det så.
Oj detta blev alldeles för personlig. Men jag ska låta det stå. För det är så.

Idag är jag hurt av hurtiness. Alltså jag är hurtig. Jag och Robban steg upp 7 och åkte till gymmet halv 8 och tränade till 20 över 9 ungefär. Sen åkte vi hem och jag stack på föreläsning i två timmar. Jag känner mej så nyttig och pigg. Jag kommer bli så sund och nyttig. Och det bästa är, att om jag tränar så kan jag äta massa ostbågar utan dåligt samvete. PERFEKT! :D
Okej, jag har bara tränat en gång. MEN, det är början på mitt nya liv :)

Nu ska jag gå upp och lägga mej bredvid han som är min :)

Lille katt, lilla katt...

Detta ska bli ett kort inlägg då jag egentligen pluggar. Man tar små korta pauser ibland. Dock börjar min motivation komma tillbaka. Den kom tillbaka när jag såg resultatet på min tenta. Skojar inte.

Una hade rätt när det kommer till västerläningarnas sätt att hantera problem, nämligen inte alls. Jag blir arg.

Så, jag pluggar nu. Och tänker så smått på ikväll. Ska på tackfest, fast jag är sådär pepp. Eftersom tentan hela tiden ligger och trycker så kan jag inte ha så kul som jag brukar. Plus att jag har bestämt mig för att jag kan gå ut en gång den här helgen och parta. Men det kommer inte ske ikväll utan imorron, då det är tjänstemannafest. Då vill jag PARTA! Utan hämningar.

Keep it on the hush

Sitter och väntar på att mitt nagellack ska torka. Ikväll, klockan 10 i 6, ska jag vara på stortorget. Jag började fixa mej vid 1. Eller jag tvättade håret. Så får det självtorka så slipper jag föna det :) Det gäller att vara smart.

Jag har ångest. Rätt så mycket ångest. I veckan, typ måndags, upptäckte jag att jag hade fått dubbla CSN (vilket jag skulle få) och jag blev jätteglad eftersom jag blev rik. Men nu får jag ångest. På två dar har jag slösat ungefär 2000 kronor på två klänningar, ett par skor, två armband, tre par strupbyxor och ett par örhängen.
Det är mycket för pengarna. Men det är också fruktansvärt mycket pengar. MEN, klänningarna var sååå fina. De var från Topshop. De kostade 599 kr st. MEN, med CSN kostade dom typ bara 539 eller nått. Värsta kapet :D
Dom är likadana. Fast i olika färger. Grejen var att jag inte kunde bestämma mej för vilken jag ville ha, så jag köpte båda. Smart :)

Oj, vilken ångest jag får. MEN, jag har sjukt fina kläder i min garderob. Jag kommer vara sjukt snygg ikväll. Och jag tänker inte ha ångest förrän imorron. Så, nu släppte det.

Resumé

Oj...
Höhö... oj.

Okej så, hela helgen har gått... fort.
I torsdags var jag på tackfest och blev aspackad, gjorde bort mej lite och hade sjukt kul. Jag somnade klockan sex ungefär. I fredags sov jag aslänge. Sen gjorde en massa dumt och hade dessutom fet bakisångest.
Inte kul med bakisångest. Samtidigt är jag glad att jag inte sparade på krutet i torsdags. För jag hade haft min första tenta och skulle fira. Och fy fan vad jag gjorde det. Dock slösade jag inte några pengar alls. För jag skapade hela kvällens fylla på tackfesten. Sjukt ekonomiskt. Men inte så hälsosamt.
Jag blev dyngrak.
Sedan brottades jag med max så att min klänning åkte upp. Jag tror man såg mina trosor.
Det kanske låter löjligt att ha bakisångest för en sådan sak men när man är bakis så blir att så mycket värre än vad det egentligen är.

Egentligen skulle jag inte gå ut på kvällen men det slutade med att jag bestämde mej (typ 5 i halv 11 på kvällen) att jag skulle följa med Elinor, Elinor och Andrea ut. Så det blev Ögs. Det var okej. Inte skitkul men jag var ju egentligen inte heller på humör. Hade jag varit på topp hade kvällen blivit perfa. Men Eli hade kul och det var ju bra. Jag stack därifrån typ 1 eller nått. Och stack hem till Max och hängde där till typ 4 då jag stack hem eftersom jag höll på att somna. I lördags steg jag upp typ 11 för att byta ett par nyköpta trosor. Dom hade gått sönder när jag tog på mej dom. Bara ritsch sen var det ett stort hål därfram... WTF?

Sedan fick jag ett sms av Lykke. Där hon skrev att jag kunde ringa henne. Det gjorde jag. Sen pratade jag med henne hur länge som helst. Nästa räkning oroar mej. Men skit samma. Jag fick även prata lite spontant med Charlie, som råkade vara den personen som svarade när jag ringde. Så himla kul det var. Och när jag fick Lykke i örat började jag gråta. Det var så sjukt att höra hennes röst att mina ögon bara började läcka. Oj vad jag saknar henne. Bara oj. SAKNAD!!

Sen gick jag på nästa tackfest på lunds. Idag drack jag inte lika mycket eftersom jag inte ville att fredagens fylla skulle upprepa sig. Det gjorde den inte och det var skönt. Kvällen var sjukt trevlig och jag hade med mej kameran ut för första gången på typ 1 år. Det blev typ 8 bilder sammanlagt. Varav tre var poserbilder på mig. Resten är typ suddiga. Jag är så dålig.
Jag cyklade vingligt hem (inte för att jag var så packad men jag var så in i helvete trött) vid två när det stängde. Egentligen skulle jag på efterfest men jag orkade inte eftersom jag inte visste vart jag skulle och inte pallade leta. Och sedan skulle jag ju jobba dagen efter. Så jag kom hem vid halv tre och bokstavligt talat däckade på soffan. Klockan 4 väckte mamma mig, som precis städat upp efter kräftskivan de haft samma kväll och sa åt mej att lägga mej. Jag sa snart, ska bara vila lite.
Sen fyllåt jag skaldjur från kräftskivan och somnade om på soffan igen. Vaknade 9.20 idag och fick stressa till jobbet. Kändes som att jag cyklade i sömnen. När jag kom hem somnade jag på soffan igen, vaknade vid två och åt fyra mackor, somnade om på soffan igen och vaknade lite senare. Så har min dag sett ut. Och det har varit den skönaste söndagen på evigheter.

Imorron börjar plugget igen. Första tentan om typ 3 veckor. Ångesten börjar redan komma krypande.

Brian: Hindbran: Pons, Medulla, Cerebellum. Midbrian: Ett kluster av sensoriska och motoriska neuroner. Forebran: Thalamus, Hypothalamus och Cerebrum?

Om lite mindre än en kvart ska jag cykla iväg och möta A så ska vi ha följe till tentasalen. Om 42 minuter ungefär börjar min första tenta. Nervös? Njaaa. Jag har en kall känsla i magen men jag är inte supernervös än. Jag vill bara att den ska vara över. Om 4 timmar och 42 minuter är det över. Oj vad jag längtar...

Ikväll händer allt det roliga :)

Hysteri

Sitter hemma och chillar och dricker en kopp te. Med mjölk.
Ska snart ut på stan och bege mej till stadsbiblioteket men eftersom vi slutade tidigare tänkte jag chilla lite till.
Sedan blir det tentaplugg/ångest och en stark längtan till 12.05 på torsdag. För då är tentan över. Fram tills dess får stadsbiblioteket bli mitt andra hem.
Jag kan inte plugga tillräckligt koncentrerat hemma. Datorn lockar för mycket. Facebook och youtube och allt som inte har med plugg att göra.
Egentligen brukar jag äta som en häst innan test, för att slippa plugga liksom. Man äter hela tiden. Men nu är jag så nervös att jag inte är hungrig längre.
Men det är ju positivt... Jag menar, eftersom jag är en utav de många människor som förbannats med en ämnesomsättning som är lik en sengångare så tackar jag och tar emot.
Det jag går ner under tentan lär jag säkert gå upp på torsdag kväll. Då ska jag släppa alla hämningar.
Men nu, är jag nervös.

AAAHHHAHAHA!!
Hysteriiii!!!!!

Ägg kommer ur kycklingrumpa

Guuud. Jag är så trött... Både i huvet och på att plugga. Det är så himla mycket. En jävla massa text som jag inte får något grepp på.
Idag hade vi någon föreläsning om parapsykologi, som inte kommer på tentan men som är bra att kunna.
Jag kom därifrån och hade antecknat två sidor.... På två timmar. Så sjukt meningslöst. Det var säkert sjukt intressant och nyttigt men mannen som höll i föreläsningen bröt på typ engelska, tyska och spanska. Jag förstod honom men det krävde så jävla mycket koncentration att jag efter ett tag helt enkelt inte kunde mer.
Jag var så jävla trött och det var inte särskilt intressant. Men jag var iaf inte den enda som antecknade lite. Jag antecknade ungefär likamycket som alla andra på min rad, till och med lite mer.
Efter föreläsningen gick jag och några andra för att sätta oss på SO för att plugga. Det gick sådär men nu fattar jag nooog skillnaden mellan agonist och anatgonist. Och det känns ju bra.
Och det är inte bara jag som har ångest. Alla andra har typ pluggat lika mycket/lite som jag. Så om jag kuggar så kommer jag nog iaf inte vara ensam. Men jag vill helst inte kugga. För det sista jag vill är att sitta med två tentor. Dubbelt så mycket ångest.

Just nu vill jag bara att klockan ska bli halv ett på torsdag eftermiddag. Tentan är mellan 8 till 12. Så 5 över 12 funkar också på torsdag. Jag vill bara att det ska vara över.
Typ nu tack.

Något vill mej illa

Har precis kommit hem från seminariet om sömn. Ska plugga snart, för jag räknade dagarna i går och har insett att man första tenta någonsin kommer ske om 11 dagar. AAAHHH!
Jag känner mej noll redo, det känns som att alla andra i min grupp är helt förberedda och kan allting. Jag känner att jag kan ungefär ingenting. Kul, kul.

Jag jobbade i lördags. Det var sjukt kul, fast det var roligare förra gången. Nu var i nere på playground och ventilationen hade gått sönder. Fy fan vad svettigt det var. Jag stod första passet i garderoben Andra passet skulle jag stå i lilla baren. När jag gick in på dansgolvet för att komma till den lilla baren var det som att en vägg av koldioxid, svett och ren värme slog emot mej. Jag blev en del av den efter ungefär 5 minuter.
Det var skitstressigt i baren. Men jag höll tempot uppe. Det var ganska många som var helt nya, vilket fick mej (som jobbat en gång tidigare) att framstå som värsta proffset. Vilket var najs. Jag höll ställningen hela vägen igenom.
Eli kom dit, med Lovisa, Emma och Elin. Jag hade lovat Eli att jag skulle bjuda på en shott men det blev inte så. För hon beställde bara av mej en gång. Men hon fick 10 kronor rabatt istället.
Mikan kom också dit med en massa från min gamla klass. Julia, Helena och Maria. Vilket var jävligt trevligt. Jag har saknat lilla Mikan. Den galningen.
När jag hade jobbat i baren i ungefär 50 minuter fanns det inte ett ställe på min kropp som inte var smutsigt. Men jag kunde inte gå därifrån för vi låg redan efter med beställningarna En kille som beställde en cider av mig sa:
- Du är typ snyggast på stället.
Vilket verkligen lät som en komplimang. Han såg sliskig ut och tittade på mig med en jävligt skum blick.
-Tack, sa jag.
-Du badar i ditt eget svett, sa han och typ gick.
Jag undrar om det också var en komplimang. Eller om han dissade mej två gånger i rad utan att jag märkte det. Eller om han bara var värsta puckot när det kommer till att ragga. För om han raggar sådär så är han ett pucko. För jag gillar honom inte.

Jag fick även lära mig hur man öppnar en flaska med en annan flaska utan kapsylöppnare. Martin och Max som hjälpte mej sa att jag skulle få mer dricks om jag kunde stajla på det sättet. Dock var det sjukt svårt. Men jag lärde mej typ på 20 minuter. Dock har jag en massa små sår på min vänstra hand mellan tummen och pekfingret Alltså där jag höll flaskan. Men nu kan jag öppna flaskor på ett coolt sätt. Även om jag var nära på att ge upp. Men jag klarade det. Efter att ha tränat på typ 8 flaskor. Det stod 8 öppnade flaskor på bardisken som Martin och Max fick dricka upp sen.
MEN, jag klarade det.

Sen jobbade jag på söndagen. Fast det kom inga barn till kyrkan vilket var sjukt skönt för jag var trött. Även om jag hade fått gå lite tidigare så kom jag inte i säng förens vid typ 5. Och jag sov sjukt dåligt. Anledningen till att jag sov dåligt var för att när jag kom hem och skulle gå upp och lägga mej så lyfta jag på täcket för jag skulle byta påslakan och underlakan. Då upptäckte jag något svart och stort som låg längst ner i min säng. Jag trodde det var världens största spyfluga för det såg ut som det. Men, när jag kollade närmare så såg jag att det inte alls var någon fluga utan typ världens äckligaste spindel. Jag höll på att skrika rakt ut. Eller jag gjorde det. Sen sprang jag ner och ropade på mamma, som precis kommit hem från en 50årsfest med Robban och var full. Felix och hans kompis stod också i hallen. Och jag skrek att någon fick hjälpa mej att ta bort den. Ingen ville. Mamma ville inte, eftersom det 'tydligen' stod 3 'män' i hallen. Men Robban vägrade, Felix kompis också. Så Felix fick göra det. Så han tog ett skohorn(?) och gick upp och försökte fånga spindeln i skohornet för att slänga ut den. Spindeln blev förbannad och kröp iväg, ramlade av min säng och försvann under den. Jag fick panik. Felix kunde inte hitta den igen så han gick. Jag var fast på mitt rum med en mördarspindel under sängen. Jag ville inte sova där. Så jag gick ner och var sur, arg och ledsen. Robban tyckte jag var löjlig. VAR JAG LÖJLIG?? Om nu spindeln var så jävla löjlig och ofarlig varför i helvete kunde i han ta bort den i från början om det nu var så jävla lätt?!?!?!?! VAVAVAVA???????!!!!!
Löjlig! Jävligt lätt för han att säga. Det är inte han som har värsta monstret någonstans under sängen som han ska sova i. Den kanske kommer upp i min säng igen inatt och kryper på mig. DEN KAN KRYPA PÅ MIG!!! FATTA HUR IN I HELVETE ÄÄÄÄÄCKLIGT DET ÄR?!!!!
Robban gick efter ett tag upp på mitt rum och flyttade lite på min säng för att kolla om han såg spindeln Det gjorde han inte. Han bara klagade på hur stökigt det var under min säng, sen började han kasta saker på mig som låg under sängen. Jag blev sur. Nu blev ju hela mitt rum stökigt istället för bara under min säng. Det finns ju en anledning till att sängen står där den står, och en anledning till att dom sakerna ligger under den. Robban är dum. För han hittade inte spindeln så han gick. Jag städade undan det som Robban hade stökat till. Och sen bäddade jag sängen. Under stor skräck, för jag var skiträdd att spindeln skulle ha gömt sig under lakanet. Jag trodde jag skulle svimma. Sen tog jag ut mitt överkast som låg på golvet. Jag trodde nämligen att spindeln gömt sig där eftersom det tydligen gillade mysiga och mjuka ställen. Så jag slängde ut överkastet i hallen utanför mitt rum. När jag skulle in det igen, 5 minuter senare, upptäckte jag att två av kattungarna hade kissat på det. Underfuckingbart! Jag la det bara på en stol.
Sen ringde jag till Kristian och så fick han komma hit och sova med mig, han fick typ sova över mig för jag var skiträdd för spindeln Han skulle skydda mej. Han sa att han inte kunde skydda mej mot spindeln eftersom han inte visste var den var och antagligen skulle sova om/när den kom igen. Då blev jag sur och sa att han bara skulle lova att skydda mej ändå. Han lovade. Sen somnade jag. Under täcket. Jag hade inte fötterna utanför täcket. För säkerhetens skull.
Inatt sov jag inne hos Eli. Det är en temporär lösning. Jag får se hur jag löser detta på sikt.
Jag kanske kan flytta in i något annat rum. Robban sa att jag skulle städa mitt. Visst det skulle jag visst kunna göra, förutom den lilla faktor att det finns en fucking mördarspindel någonstans inne på mitt rum som bara väntar på att jag ska komma till den så den slipper jaga mej.
NEJ TACK!

Tack Gud, för den akademiska kvarten.

Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.

Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.

Expert på att härma mongon

Jag hänger alldeles för mycket i kyrkan för att det ska vara coolt.
Men jag har så fruktansvärt roligt när jag följer Charlie till bussen. För hon är expert på att härma mongon!
Jag har franskaprov imorron. Buuhuu jag orkar inte, jag vill inte. Och så är mitt hår grönt. Varför är det grönt? Varför i helvete är det grönt? Vad har jag gjort för att förtjäna grönt hår jag bara undrar?

Fuck alltså, nu kommer det bli en ny karusell av avfärgning och färgning och hela grejen. Jag ORKAR INTE! Det var ju precis det jag ville slippa. Slippa hålla på och färga det hela tiden så att mitt hår, en gång för alla, får vila ut. Har ju färgat det konstant hur länge som helst, jag vill INTE mer!!!! UUUUUHHHHH!

Je suis un grand canard

Nu sitter jag här i skolan och pluggar franska. Men jag ska inte dit, men får glatt plugga ändå. Vill gärna göra provet på måndag och få det avklarat. Har ski9ckat ett mejl till min lärare om att jag är magsjuk... Najs :)
Jag pluggar bättre i skolan för då har jag ändå inget annat för mig. Hemma finns det så mycket annat roligt jag kan göra, men i skolan är det bara plugg som finns.
Jag har halsbränna, trodde inte man fick det förens man var 30 :(
Jag träffade Daniel, han hade haft en kort lektion på 40 minuter. Sista gången jag hade en 40-minuterlektion var på högstadiet, i franska lustigt nog...

Jag somnade innan när jag pluggade. Såå dåligt.
Så nu måste jag fortsätta.

Jag har din NÄSA!

Denna dagen har jag varit otroligt produktiv, typ.
Ställde väckarklockan på 7.30, den ringde och jag dissade den. Vilket slutade med att jag missade min tid på um igen... Det kommer sluta med att dom inte tar emot mej där, för jag dyker aldrig upp.
Iaf, blev väckt av Elinor klockan 9 istället, pappa var i telefon och han berättade att han skulle åka till Thailand idag... Kul... Jag vill också resa bort...
Sedan gick jag upp, har pillat med projektarbetet tillsammans med Johanna och Petra (som är en ängel) och Robban (som också är en underbar ängel). Ingenting blir som Johanna och jag har tänkt oss. Med andra ord, det går åt helvete och ingenting funkar. Men förhoppningsvis så löser det sig.
Jag hann en snabb tur till Malmö och träffade min plastsyster. Jag kom hem igen och gick ut och sprang i typ mellan 30 och 40 minuter. Det var skönt. Träffade Maya, som varit på biblioteket hela dagen och pluggat till religonsprovet som vi ska ha imorron. Ångest?
gick hem och gjorde sit-ups i 25 minuter. Nu är jag här, och ska snart, snart, snart börja plugga.

Jag har inte pluggat alls till det provet :(
Tänkte plugga i Dalarna men det gick ju inte alls bra. Hann inte/pallade inte, nu i efterhand ångrar jag det. Att jag inte hann/pallade...

Plugga :(...

Allt rött blir blått! Dumma telenor!

Chockad

Okej. Det var en helt vanlig dag på stan igår. Jag och mamma hanlade på mellandagsrean och jag fick äntligen en stor varm jacka som jag verkligen behövde. Jag träffade släktingar påväg till stan, det var trevligt.
Just nu sitter jag och äter upp Elis choklad :D

Iaf, jag och mamma skulle snabbt svänga förbi telenorbutiken och kolla när mitt abonnemang (hur nu det stavas?) går ut och ifall vi eventuellt måste förnya det. Vi går in dit, blir tagna med storm och en kvart senare kommer jag ut med ny mobil, nytt nummer, nytt abonnemang och ny person som betalar räkningarna... Jag!

AAHHH! Hur i helvete gick det där till? Ingen aning. Det är fan livsfarligt att gå in i försäljarbutiker. Jag hinner knappt säga nej förän jag har gått med på något nytt konstigt avtal. WTF liksom?!! Jag vill inte betala mina egna räkningar, varför måste jag göra det? Okej, jag har fyllt 18 och börjar väl bli vuxen med det var inte riktigt detta jag tänkte mig när jag fyllde myndig. Jag tänkte att jag skulle kunna pierca mig själv utan att mamma la sig i och kunna dricka mig lagligt full på de flesta krogar utan att vara orolig för att inte bli insläppt på nästa. Varför måste jag göra allt det tråkiga för?
Bara ett sådan resonemang som det över bevisar ju att jag knappast kan vara över 18 rent mentalt. Snarare typ 12. Då ska jag väl inte behöva betala räkningar? Man kan ju inte tvinga en tolvåring till att betala räkningar, jag vet inte ens hur man gör. Nej jag tycker att mamma kan fortsätta betala min räkning fram tills jag är 25. 31? 48? 62?
Så nu har jag nytt mobilnummer. Men jag har fortfarande kvar det gamla eftersom vi inte kan säga upp abonnemanget förens i April. Så jag kommer behöva betala två räkningar fram tills Juni (två månaders uppsägningstid), sa jag att jag känner mig lurad? Varför ger försäljarjävlen mig en ny telefon nu när jag ändå måste ha kvar den gamla ett halvår till? BLÖH!
Men om man nu ska se det från den ljusa sidan har jag lite tid på att seprarera mig ifrån mitt gamla nummer och börja vänja mig vid det nya. Och långsamt byta från det ena numret till det andra. Känns bra.

Så folk, mitt nya nummer är 0734199010
Ett väldigt bra nummer egentligen.
Men jag kommer finnas på det gamla ett tag till eftersom jag är en långsam person. 0734297104
Känn dej fri att använda vilket du vill. Dock kommer det vara mest troligt att jag svarar på det gamla mer ofta än vad jag kommer svara på det nya. Jag planerar att vara konservativ fram till nyår och sedan byta och svarar oftare på det nya numret än på det gamla. Känns bra, jag har iallafall en plan. Trots att jag blev lurad.


Försäljarjävel!!!



Detta är då min nya mobil, rätt mycket snyggare än min gamla. Något att vara nöjd över iaf...

I wanna be a star

Sitter uppe vid mammas datorn eftersom det fortfarande är virus på min. Jävla bajs. Jag skriver med en hand och klappar Katja med den andra. Hon ser lite död ut där hon ligger på mammas skrivbord bredvid skrivaren och spinner. Men visst lever hon, om jag inte klappar henne så kommer hon resa sig upp och lägga sig över tangentbordet för att få uppmärksamhet, jävla bortskämda kattjävel. Plus att hon har slutat äta kattmaten vi ger henne, hon vill ha rökt skinka. Och om hon inte får det så gnäller hon (som en stucken gris) tills hon får som hon vill.

Idag började jag okristligt tidigt, 8.15 på Katte där jag skulle ha min första franskalektion (dock var det den enda lektionen jag hade, slutade skolan halv 10 idag). Jag var rätt nervös för franskalektionen eftersom det dels var på Katte (Och jag hittar inte där) och sen för att jag inte läst franska sedan jag gick i nian (och då var jag knappast bäst i klassen). Dock vill jag gärna lära mig franska eftersom det är ett sånt fint språk. Men vi får se hur det går med det. Det första läraren gjorde när hon kom innanför dörren (typ) var att börja prata på ett språk som jag inte förstod (franska). Jag fattade ingenting och kände mig lätt utvecklingsstörd. Eller ja, jag fattade väl några ord, typ 'nom' och 'age' och sånt basic som man kommer ihåg. Men jag var övertygad om att jag var den enda som inte fattade allt vad hon sa. Dock vet jag ju att det inte är sant, Petra fattade inte heller men hon kan mer franska än mig i från början så hon har försprång. Jag har en känsla av att franska antingen kommer att gå åt helvete eller ta upp typ 90 % av min tid detta läsåret...

Men, för att avsluta med en god nyhet (i alla fall för mig) är att imorron börjar jag 13.15 och slutar 14.40 :)

Vart försvann ni?

Vart tog ni vägen, ni som jag en gång delade någonting med. Ni som jag en gång hade känslor för och som fick mig att tänka. Ni som startade någonting i mig. Vart tog ni vägen? Ni försvann, trots att ni lovade att finnas kvar. Trots att ni lovade att höra av er. Så försvann ni. Ni som jag en gång delade något med, som jag upplevde något med, som jag utvecklades med. Ni försvann och tog någonting med er. Ni tog med er någonting från mig, något som nu fattas mig och nu är jag trasig, ofullbordad, när jag kunde ha varit hel. Bara ni hade stannat kvar. Men istället försvann ni, ni som jag en gång delat något med. Nu finns bara saknaden efter er närhet kvar och den fyller upp mer än tomrummet som brer ut sig mer och mer.

Vart tog ni vägen, ni saknade? Vart är ni nu? För jag letar, hela tiden letar jag efter er för jag saknar er så oerhört. Men varför letar bara jag, varför letar inte ni efter mig. Gav jag er inget alls? Var det bara jag som tog från er? Blev ni inte alls lika berörda av mig som jag blev av er?

Nej, såklart ni inte blev, det var ju bara jag. Jag är inte en människa som berör, jag är en människa som blir berörd, av andra. Men gick jag er verkligen helt obemärkt förbi? Fanns jag inte alls i era ögon? Det vill jag inte tro, för det går inte att inte beröras av ögonblicken som inträffar hela tiden.

Men varför hittar jag er inte då? Varför känns det enbart som att jag jagar er? Varför ska egentligen jag skriva först? Varför är jag den som ska ta första steget? Kunde det inte lika gärna vara du? Jag vill inte verka efterhängsen så jag kanske borde vänta till ni hör av er till mig istället för tvärtom. För om ni hör av er till mig först så får jag ju bekräftelsen om att ni faktiskt blev berörda. Men om ni inte hör av er då? Är det då som att jag inte finns, för i sådana fall kan jag ju inte ha funnits i era ögon någonsin.

Svara? För jag undrar verkligen; Var det bara jag eller var det ömsesidigt?
Eller egentligen vet jag, men för min skull, kunde ni inte ha låtsas bli berörda av mig. Bara eftersom jag var jag? Eller funkar det inte så? Jag vet inte.
Vart försvann ni, ni som berörde mig men uppenbarligen inte tvärtom? Gömmer ni er självmant eller är ni bara svåra att hitta? Jag vill så gärna se er igen, så jag får väl fortsätta leta efter något som jag egentligen inte vet vad det är. Tills jag hittar er…

Jag ser det som en öppning

Livet är för stort för att jag ska kunna definiera det. Det är för mycket lixom och eftersom jag inte vet vad livet är för något så har jag så svårt att göra något av det.
Men jag vet ju ändå vad jag vill, eller nej föresten, det vet jag inte alls. Jag har ingen jävla aning om vad jag vill.
Däremot är jag jävligt säker på vad jag inte vill. Jag ska lova mig själv redan nu att inte bli en sån som inte gör något av sitt liv.
Jag vet ”äldre” folk som fortfarande inte vet vad de vill göra med sitt, trots att de (enligt mig) borde ha bestämt sig för längesen. Får de inte panik för att livet rinner ur deras händer? Jag skulle ha fått det. När jag ser hur misslyckat folk inte gör något av sitt liv, bara driver runt. Då får jag ambitioner om hur jag inte vill att mitt liv ska se ut om 10 år. ”Inte sådär i alla fall”. Och även om jag inte vet något om livet så vet jag att det är för kort för att slösas bort.
Om höjdpunkten i vissa personers liv verkar vara att dricka sig full på mellanöl och sjunga falskt i en inrökt tvåa?
Nej tack, jag tror jag avstår.
För det är INTE det jag vill göra med mitt liv.
Jag vill leva det. Varför ska det vara så svårt att göra det? Det känns som att jag går runt och väntar på att livet ska börja. Efter studenten, tänker jag hela tiden, efter studenten då är jag fri och då jävlar.
Men efter studenten är jag inte fri, då väntar nytt ansvar och nya förpliktelser.
För att komma någonstans så måste jag tjäna pengar. Nya tankar dyker upp: När jag tjänat ihop tillräckligt mycket pengar, då jävlar!
Men det slutar med att man fastnar på ett tråkigt O-stimulerande jobb som man hatar med medelinkomstlön. Skaffar partner och barn och vips så är man medelålders och har en massa ungar på halsen.
Man fastnar, och kommer ingenstans.
Missförstå mig inte, jag vill gärna ha barn i framtiden. Men det känns som att jag kommer missa den tiden däremellan på grund utav att jag inte tar tag i mitt liv. Man tänker att livet är för kort, samtidigt som man får höra hela tiden: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Men livet är ju för kort.
Jag vill bestämma mig nu, så att jag gör något med mitt liv. Jag vill inte bara låt det passera framför mina ögon bara för att jag är för osäker och rädd för att kunna ta tag i saker, för att jag är för rädd över var jag ska hamna. Men vad som helst är ju bättre än att sluta sitt liv på samma plats som man startade.
Jag vill inte sluta så, jag vill uppleva saker. och jag vill framförallt inte sluta som en bitter kärring om 40 år som gnäller på dagens ungdom bara för att jag är avundsjuk på att de fortfarande har en chans att förändra.
Oavsett vilken ålder man har så är man antingen för gammal eller för ung, det passar lixom aldrig. För folk bara skrattar åt en.
Om fyrtio år är det jag som kommer att sitta och säga åt barn i samma ålder som jag har nu: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Nej, det har man inte, ibland måste man bestämma sig nu för annars passerar tillfället man väntade på så länge, så helt plötsligt är det borta. Då är det försent.
Det känns som om livet hela tiden ligger framför mig och inte låter mig göra sällskap med det. ”efter studenten” ”när jag tjänat mina pengar” då jävlar ska jag leva, men livet har redan börjat! Det började för längesen, det är bara jag som skjuter fram det på grund av att jag tvivlar på min egen förmåga att lyckas. Jag tror inte att jag kommer lyckas, det tror jag faktiskt inte. Men det vet jag ju inte förrän jag har testat, oh det sista jag vill är att sitta i min gungstol när jag är 70 och ångra att jag inte gjorde det jag ville, fan jag har ju antagligen bara ett liv. Det finns redan en massa saker som jag ångrar att jag inte har gjort. En massa saker som inte är avbokad på min ”to-do lista”, det ska fan inte bli ännu fler.
Mitt liv ska inte bara passera obemärkt, då kan jag ju lika gärna dö nu. Jag vill inte bara vara ett människoliv på jorden som levde där ett tag. Jag vill göra skillnad! Alltså, jag kräver inte utav mig själv att jag ska rädda jorden (även om det vore trevligt), men jag vill inte bara leva mitt liv bara för att ha levt det. Jag vill göra något av det.
Jag tänker inte acceptera att det är ”försent”.

Jag är en massa pengar fattigare...

Jag tror jag har börjat få tandsten på baksidan av mina framtänder. Jag försökte skrapa bort det med hjälp av en pincett, nu blöder jag i munnen...

Varför är klockan snart halv tolv? Varför är jag inte i säng? VAD GÖR JAG UPPE?!? Vid typ niotiden började jag tänka; Nej men om man skulle gå och lägga sig tidigt och kanske komma ifatt lite grann(?)
Gick jag och la mej? NEJ!
OCH FITTA, jag kom precis på att engelskaboken ska vara utläst till imorron. Har jag läst ut den? NEJ!
Jag är typ på sidan 23 eller nått... Bajs, typ.

Idag fick jag tillbaka två prov. Scenisk produktion och Historiaprovet. Scenisk produktions-provet gick det käpp rätt åt helvete på, tydligen. Fan, det kändes ändå bra när jag skrev det.
Jag fick IG. Så nu "måste" tydligen Gunilla sätta en IG-varning på mej.
Jag fattar inte grejen. Varför misslyckas jag?
Skolan har gått så jävla dåligt den senaste tiden och jag vet inte varför...
Varför kan den bara inte flyta på som det verkar göra för så många andra. Bara tanken på skolan just nu ger mej sån fet jävla ångest.
Jag fattar inte, hur ska jag kunna berätta för mamma att jag har IG-varning i ett ämne. Hon kommer bli så jävla besviken på mej...
Fan.
Historiaprovet kollade jag inte ens på. Jag vågade inte. Historia är ju ett ämne som jag tycker är sjukt kul ändå. Det är intressant. Men det går ju inget vidare där heller. Inte så bra som det borde.
Det gör det inte i naturkunskapen heller. Varför gör det inte det?
Jag tycker att naturkunskap är skitintressant. Framförallt hjärnan som vi håller på med nu. Hjärnans utvecklingstadier och olika ämnen i hjärnan som påverkar oss, det är ju spännande.
Varför går det inte bra då?
Varför kan jag inte bara flyta?
FÖR ATT JAG ÄR FÖR DÅLIG!!!!! THATS WHY!!

Jag har köpt två navelpiecringar idag (tänk på nått annat än skolan). En av dom har en bild på svampbob i sig. Så sjukt cool.

ES flyttade in i sin nya lägenhet idag. Fan vad snygg den är. Jag hade lätt kunnat tänka mej en sådan när jag flyttar hemifrån (plus tio rum till kanske?). Jag och P stack dit för att ge ES inflyttningspresenter. Vi hade med oss Chips, glass och kycklingvingar.
Fast kycklingvingarna åt vi upp i trapphuset när vi väntade. Fan vad gott det var, och fan vad jag fnissade.
Sedan hjälpte vi Es att packa in. Vi sorterade in alla hennes kläder i garderoben. Det var ganska kul, i fem minuter eller nått. Men efter att vi packat in så åt vi glass och åt chips och det var kul :D
Sedan åkte jag buss hem, fan vad kallt det är ute...

.