Jag tänkte att det skulle bli en lugn kväll. Och att jag skulle vara hemma tidigt. Vid ett ungefär tänker jag att det är dags att dra hem. Och det gör jag också. Det är bara det att det tar så lång tid för mig att komma iväg. Så jag säger hejdå till alla typ 15 gånger och sen går jag (läs: GÅR) hem. Mamma skjutsade mej dit så jag fick gå hem. Hade följe med Mikan och vi kom fram till några få bra saker som faktiskt var väldigt bra.
Kvällen överlag var lyckad. Men jag hade inte hunnit äta så mycket så jag blev rätt så full rätt snabbt. Men fyllan la sig ändå också rätt snabbt. Så jag blev sjukt full sjukt snabbt som gick över sjukt fort. Najs. Hade ett fyllesamtal som jag har svaga minnen av som jag helst inte vill minnas allt. Mest av allt skulle jag vilja att det inte hända. Iaf innehållet.
Jag har precis ätit kyckling, ris och sås. När jag var klar stack Alice upp huvudet över bordskanten och snodde mitt kycklingben. Nu morrar hon så att det ekar genom hela huset för att kattungarna inte ska försöka sno det. Det låter ungefär som om hon är i målbrottet.
Nä, sängen kanske?
Visar inlägg med etikett Lund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lund. Visa alla inlägg
lördag 17 oktober 2009
söndag 27 september 2009
Resumé
Oj...
Höhö... oj.
Okej så, hela helgen har gått... fort.
I torsdags var jag på tackfest och blev aspackad, gjorde bort mej lite och hade sjukt kul. Jag somnade klockan sex ungefär. I fredags sov jag aslänge. Sen gjorde en massa dumt och hade dessutom fet bakisångest.
Inte kul med bakisångest. Samtidigt är jag glad att jag inte sparade på krutet i torsdags. För jag hade haft min första tenta och skulle fira. Och fy fan vad jag gjorde det. Dock slösade jag inte några pengar alls. För jag skapade hela kvällens fylla på tackfesten. Sjukt ekonomiskt. Men inte så hälsosamt.
Jag blev dyngrak.
Sedan brottades jag med max så att min klänning åkte upp. Jag tror man såg mina trosor.
Det kanske låter löjligt att ha bakisångest för en sådan sak men när man är bakis så blir att så mycket värre än vad det egentligen är.
Egentligen skulle jag inte gå ut på kvällen men det slutade med att jag bestämde mej (typ 5 i halv 11 på kvällen) att jag skulle följa med Elinor, Elinor och Andrea ut. Så det blev Ögs. Det var okej. Inte skitkul men jag var ju egentligen inte heller på humör. Hade jag varit på topp hade kvällen blivit perfa. Men Eli hade kul och det var ju bra. Jag stack därifrån typ 1 eller nått. Och stack hem till Max och hängde där till typ 4 då jag stack hem eftersom jag höll på att somna. I lördags steg jag upp typ 11 för att byta ett par nyköpta trosor. Dom hade gått sönder när jag tog på mej dom. Bara ritsch sen var det ett stort hål därfram... WTF?
Sedan fick jag ett sms av Lykke. Där hon skrev att jag kunde ringa henne. Det gjorde jag. Sen pratade jag med henne hur länge som helst. Nästa räkning oroar mej. Men skit samma. Jag fick även prata lite spontant med Charlie, som råkade vara den personen som svarade när jag ringde. Så himla kul det var. Och när jag fick Lykke i örat började jag gråta. Det var så sjukt att höra hennes röst att mina ögon bara började läcka. Oj vad jag saknar henne. Bara oj. SAKNAD!!
Sen gick jag på nästa tackfest på lunds. Idag drack jag inte lika mycket eftersom jag inte ville att fredagens fylla skulle upprepa sig. Det gjorde den inte och det var skönt. Kvällen var sjukt trevlig och jag hade med mej kameran ut för första gången på typ 1 år. Det blev typ 8 bilder sammanlagt. Varav tre var poserbilder på mig. Resten är typ suddiga. Jag är så dålig.
Jag cyklade vingligt hem (inte för att jag var så packad men jag var så in i helvete trött) vid två när det stängde. Egentligen skulle jag på efterfest men jag orkade inte eftersom jag inte visste vart jag skulle och inte pallade leta. Och sedan skulle jag ju jobba dagen efter. Så jag kom hem vid halv tre och bokstavligt talat däckade på soffan. Klockan 4 väckte mamma mig, som precis städat upp efter kräftskivan de haft samma kväll och sa åt mej att lägga mej. Jag sa snart, ska bara vila lite.
Sen fyllåt jag skaldjur från kräftskivan och somnade om på soffan igen. Vaknade 9.20 idag och fick stressa till jobbet. Kändes som att jag cyklade i sömnen. När jag kom hem somnade jag på soffan igen, vaknade vid två och åt fyra mackor, somnade om på soffan igen och vaknade lite senare. Så har min dag sett ut. Och det har varit den skönaste söndagen på evigheter.
Imorron börjar plugget igen. Första tentan om typ 3 veckor. Ångesten börjar redan komma krypande.
Höhö... oj.
Okej så, hela helgen har gått... fort.
I torsdags var jag på tackfest och blev aspackad, gjorde bort mej lite och hade sjukt kul. Jag somnade klockan sex ungefär. I fredags sov jag aslänge. Sen gjorde en massa dumt och hade dessutom fet bakisångest.
Inte kul med bakisångest. Samtidigt är jag glad att jag inte sparade på krutet i torsdags. För jag hade haft min första tenta och skulle fira. Och fy fan vad jag gjorde det. Dock slösade jag inte några pengar alls. För jag skapade hela kvällens fylla på tackfesten. Sjukt ekonomiskt. Men inte så hälsosamt.
Jag blev dyngrak.
Sedan brottades jag med max så att min klänning åkte upp. Jag tror man såg mina trosor.
Det kanske låter löjligt att ha bakisångest för en sådan sak men när man är bakis så blir att så mycket värre än vad det egentligen är.
Egentligen skulle jag inte gå ut på kvällen men det slutade med att jag bestämde mej (typ 5 i halv 11 på kvällen) att jag skulle följa med Elinor, Elinor och Andrea ut. Så det blev Ögs. Det var okej. Inte skitkul men jag var ju egentligen inte heller på humör. Hade jag varit på topp hade kvällen blivit perfa. Men Eli hade kul och det var ju bra. Jag stack därifrån typ 1 eller nått. Och stack hem till Max och hängde där till typ 4 då jag stack hem eftersom jag höll på att somna. I lördags steg jag upp typ 11 för att byta ett par nyköpta trosor. Dom hade gått sönder när jag tog på mej dom. Bara ritsch sen var det ett stort hål därfram... WTF?
Sedan fick jag ett sms av Lykke. Där hon skrev att jag kunde ringa henne. Det gjorde jag. Sen pratade jag med henne hur länge som helst. Nästa räkning oroar mej. Men skit samma. Jag fick även prata lite spontant med Charlie, som råkade vara den personen som svarade när jag ringde. Så himla kul det var. Och när jag fick Lykke i örat började jag gråta. Det var så sjukt att höra hennes röst att mina ögon bara började läcka. Oj vad jag saknar henne. Bara oj. SAKNAD!!
Sen gick jag på nästa tackfest på lunds. Idag drack jag inte lika mycket eftersom jag inte ville att fredagens fylla skulle upprepa sig. Det gjorde den inte och det var skönt. Kvällen var sjukt trevlig och jag hade med mej kameran ut för första gången på typ 1 år. Det blev typ 8 bilder sammanlagt. Varav tre var poserbilder på mig. Resten är typ suddiga. Jag är så dålig.
Jag cyklade vingligt hem (inte för att jag var så packad men jag var så in i helvete trött) vid två när det stängde. Egentligen skulle jag på efterfest men jag orkade inte eftersom jag inte visste vart jag skulle och inte pallade leta. Och sedan skulle jag ju jobba dagen efter. Så jag kom hem vid halv tre och bokstavligt talat däckade på soffan. Klockan 4 väckte mamma mig, som precis städat upp efter kräftskivan de haft samma kväll och sa åt mej att lägga mej. Jag sa snart, ska bara vila lite.
Sen fyllåt jag skaldjur från kräftskivan och somnade om på soffan igen. Vaknade 9.20 idag och fick stressa till jobbet. Kändes som att jag cyklade i sömnen. När jag kom hem somnade jag på soffan igen, vaknade vid två och åt fyra mackor, somnade om på soffan igen och vaknade lite senare. Så har min dag sett ut. Och det har varit den skönaste söndagen på evigheter.
Imorron börjar plugget igen. Första tentan om typ 3 veckor. Ångesten börjar redan komma krypande.
måndag 14 september 2009
Något vill mej illa
Har precis kommit hem från seminariet om sömn. Ska plugga snart, för jag räknade dagarna i går och har insett att man första tenta någonsin kommer ske om 11 dagar. AAAHHH!
Jag känner mej noll redo, det känns som att alla andra i min grupp är helt förberedda och kan allting. Jag känner att jag kan ungefär ingenting. Kul, kul.
Jag jobbade i lördags. Det var sjukt kul, fast det var roligare förra gången. Nu var i nere på playground och ventilationen hade gått sönder. Fy fan vad svettigt det var. Jag stod första passet i garderoben Andra passet skulle jag stå i lilla baren. När jag gick in på dansgolvet för att komma till den lilla baren var det som att en vägg av koldioxid, svett och ren värme slog emot mej. Jag blev en del av den efter ungefär 5 minuter.
Det var skitstressigt i baren. Men jag höll tempot uppe. Det var ganska många som var helt nya, vilket fick mej (som jobbat en gång tidigare) att framstå som värsta proffset. Vilket var najs. Jag höll ställningen hela vägen igenom.
Eli kom dit, med Lovisa, Emma och Elin. Jag hade lovat Eli att jag skulle bjuda på en shott men det blev inte så. För hon beställde bara av mej en gång. Men hon fick 10 kronor rabatt istället.
Mikan kom också dit med en massa från min gamla klass. Julia, Helena och Maria. Vilket var jävligt trevligt. Jag har saknat lilla Mikan. Den galningen.
När jag hade jobbat i baren i ungefär 50 minuter fanns det inte ett ställe på min kropp som inte var smutsigt. Men jag kunde inte gå därifrån för vi låg redan efter med beställningarna En kille som beställde en cider av mig sa:
- Du är typ snyggast på stället.
Vilket verkligen lät som en komplimang. Han såg sliskig ut och tittade på mig med en jävligt skum blick.
-Tack, sa jag.
-Du badar i ditt eget svett, sa han och typ gick.
Jag undrar om det också var en komplimang. Eller om han dissade mej två gånger i rad utan att jag märkte det. Eller om han bara var värsta puckot när det kommer till att ragga. För om han raggar sådär så är han ett pucko. För jag gillar honom inte.
Jag fick även lära mig hur man öppnar en flaska med en annan flaska utan kapsylöppnare. Martin och Max som hjälpte mej sa att jag skulle få mer dricks om jag kunde stajla på det sättet. Dock var det sjukt svårt. Men jag lärde mej typ på 20 minuter. Dock har jag en massa små sår på min vänstra hand mellan tummen och pekfingret Alltså där jag höll flaskan. Men nu kan jag öppna flaskor på ett coolt sätt. Även om jag var nära på att ge upp. Men jag klarade det. Efter att ha tränat på typ 8 flaskor. Det stod 8 öppnade flaskor på bardisken som Martin och Max fick dricka upp sen.
MEN, jag klarade det.
Sen jobbade jag på söndagen. Fast det kom inga barn till kyrkan vilket var sjukt skönt för jag var trött. Även om jag hade fått gå lite tidigare så kom jag inte i säng förens vid typ 5. Och jag sov sjukt dåligt. Anledningen till att jag sov dåligt var för att när jag kom hem och skulle gå upp och lägga mej så lyfta jag på täcket för jag skulle byta påslakan och underlakan. Då upptäckte jag något svart och stort som låg längst ner i min säng. Jag trodde det var världens största spyfluga för det såg ut som det. Men, när jag kollade närmare så såg jag att det inte alls var någon fluga utan typ världens äckligaste spindel. Jag höll på att skrika rakt ut. Eller jag gjorde det. Sen sprang jag ner och ropade på mamma, som precis kommit hem från en 50årsfest med Robban och var full. Felix och hans kompis stod också i hallen. Och jag skrek att någon fick hjälpa mej att ta bort den. Ingen ville. Mamma ville inte, eftersom det 'tydligen' stod 3 'män' i hallen. Men Robban vägrade, Felix kompis också. Så Felix fick göra det. Så han tog ett skohorn(?) och gick upp och försökte fånga spindeln i skohornet för att slänga ut den. Spindeln blev förbannad och kröp iväg, ramlade av min säng och försvann under den. Jag fick panik. Felix kunde inte hitta den igen så han gick. Jag var fast på mitt rum med en mördarspindel under sängen. Jag ville inte sova där. Så jag gick ner och var sur, arg och ledsen. Robban tyckte jag var löjlig. VAR JAG LÖJLIG?? Om nu spindeln var så jävla löjlig och ofarlig varför i helvete kunde i han ta bort den i från början om det nu var så jävla lätt?!?!?!?! VAVAVAVA???????!!!!!
Löjlig! Jävligt lätt för han att säga. Det är inte han som har värsta monstret någonstans under sängen som han ska sova i. Den kanske kommer upp i min säng igen inatt och kryper på mig. DEN KAN KRYPA PÅ MIG!!! FATTA HUR IN I HELVETE ÄÄÄÄÄCKLIGT DET ÄR?!!!!
Robban gick efter ett tag upp på mitt rum och flyttade lite på min säng för att kolla om han såg spindeln Det gjorde han inte. Han bara klagade på hur stökigt det var under min säng, sen började han kasta saker på mig som låg under sängen. Jag blev sur. Nu blev ju hela mitt rum stökigt istället för bara under min säng. Det finns ju en anledning till att sängen står där den står, och en anledning till att dom sakerna ligger under den. Robban är dum. För han hittade inte spindeln så han gick. Jag städade undan det som Robban hade stökat till. Och sen bäddade jag sängen. Under stor skräck, för jag var skiträdd att spindeln skulle ha gömt sig under lakanet. Jag trodde jag skulle svimma. Sen tog jag ut mitt överkast som låg på golvet. Jag trodde nämligen att spindeln gömt sig där eftersom det tydligen gillade mysiga och mjuka ställen. Så jag slängde ut överkastet i hallen utanför mitt rum. När jag skulle in det igen, 5 minuter senare, upptäckte jag att två av kattungarna hade kissat på det. Underfuckingbart! Jag la det bara på en stol.
Sen ringde jag till Kristian och så fick han komma hit och sova med mig, han fick typ sova över mig för jag var skiträdd för spindeln Han skulle skydda mej. Han sa att han inte kunde skydda mej mot spindeln eftersom han inte visste var den var och antagligen skulle sova om/när den kom igen. Då blev jag sur och sa att han bara skulle lova att skydda mej ändå. Han lovade. Sen somnade jag. Under täcket. Jag hade inte fötterna utanför täcket. För säkerhetens skull.
Inatt sov jag inne hos Eli. Det är en temporär lösning. Jag får se hur jag löser detta på sikt.
Jag kanske kan flytta in i något annat rum. Robban sa att jag skulle städa mitt. Visst det skulle jag visst kunna göra, förutom den lilla faktor att det finns en fucking mördarspindel någonstans inne på mitt rum som bara väntar på att jag ska komma till den så den slipper jaga mej.
NEJ TACK!
Jag känner mej noll redo, det känns som att alla andra i min grupp är helt förberedda och kan allting. Jag känner att jag kan ungefär ingenting. Kul, kul.
Jag jobbade i lördags. Det var sjukt kul, fast det var roligare förra gången. Nu var i nere på playground och ventilationen hade gått sönder. Fy fan vad svettigt det var. Jag stod första passet i garderoben Andra passet skulle jag stå i lilla baren. När jag gick in på dansgolvet för att komma till den lilla baren var det som att en vägg av koldioxid, svett och ren värme slog emot mej. Jag blev en del av den efter ungefär 5 minuter.
Det var skitstressigt i baren. Men jag höll tempot uppe. Det var ganska många som var helt nya, vilket fick mej (som jobbat en gång tidigare) att framstå som värsta proffset. Vilket var najs. Jag höll ställningen hela vägen igenom.
Eli kom dit, med Lovisa, Emma och Elin. Jag hade lovat Eli att jag skulle bjuda på en shott men det blev inte så. För hon beställde bara av mej en gång. Men hon fick 10 kronor rabatt istället.
Mikan kom också dit med en massa från min gamla klass. Julia, Helena och Maria. Vilket var jävligt trevligt. Jag har saknat lilla Mikan. Den galningen.
När jag hade jobbat i baren i ungefär 50 minuter fanns det inte ett ställe på min kropp som inte var smutsigt. Men jag kunde inte gå därifrån för vi låg redan efter med beställningarna En kille som beställde en cider av mig sa:
- Du är typ snyggast på stället.
Vilket verkligen lät som en komplimang. Han såg sliskig ut och tittade på mig med en jävligt skum blick.
-Tack, sa jag.
-Du badar i ditt eget svett, sa han och typ gick.
Jag undrar om det också var en komplimang. Eller om han dissade mej två gånger i rad utan att jag märkte det. Eller om han bara var värsta puckot när det kommer till att ragga. För om han raggar sådär så är han ett pucko. För jag gillar honom inte.
Jag fick även lära mig hur man öppnar en flaska med en annan flaska utan kapsylöppnare. Martin och Max som hjälpte mej sa att jag skulle få mer dricks om jag kunde stajla på det sättet. Dock var det sjukt svårt. Men jag lärde mej typ på 20 minuter. Dock har jag en massa små sår på min vänstra hand mellan tummen och pekfingret Alltså där jag höll flaskan. Men nu kan jag öppna flaskor på ett coolt sätt. Även om jag var nära på att ge upp. Men jag klarade det. Efter att ha tränat på typ 8 flaskor. Det stod 8 öppnade flaskor på bardisken som Martin och Max fick dricka upp sen.
MEN, jag klarade det.
Sen jobbade jag på söndagen. Fast det kom inga barn till kyrkan vilket var sjukt skönt för jag var trött. Även om jag hade fått gå lite tidigare så kom jag inte i säng förens vid typ 5. Och jag sov sjukt dåligt. Anledningen till att jag sov dåligt var för att när jag kom hem och skulle gå upp och lägga mej så lyfta jag på täcket för jag skulle byta påslakan och underlakan. Då upptäckte jag något svart och stort som låg längst ner i min säng. Jag trodde det var världens största spyfluga för det såg ut som det. Men, när jag kollade närmare så såg jag att det inte alls var någon fluga utan typ världens äckligaste spindel. Jag höll på att skrika rakt ut. Eller jag gjorde det. Sen sprang jag ner och ropade på mamma, som precis kommit hem från en 50årsfest med Robban och var full. Felix och hans kompis stod också i hallen. Och jag skrek att någon fick hjälpa mej att ta bort den. Ingen ville. Mamma ville inte, eftersom det 'tydligen' stod 3 'män' i hallen. Men Robban vägrade, Felix kompis också. Så Felix fick göra det. Så han tog ett skohorn(?) och gick upp och försökte fånga spindeln i skohornet för att slänga ut den. Spindeln blev förbannad och kröp iväg, ramlade av min säng och försvann under den. Jag fick panik. Felix kunde inte hitta den igen så han gick. Jag var fast på mitt rum med en mördarspindel under sängen. Jag ville inte sova där. Så jag gick ner och var sur, arg och ledsen. Robban tyckte jag var löjlig. VAR JAG LÖJLIG?? Om nu spindeln var så jävla löjlig och ofarlig varför i helvete kunde i han ta bort den i från början om det nu var så jävla lätt?!?!?!?! VAVAVAVA???????!!!!!
Löjlig! Jävligt lätt för han att säga. Det är inte han som har värsta monstret någonstans under sängen som han ska sova i. Den kanske kommer upp i min säng igen inatt och kryper på mig. DEN KAN KRYPA PÅ MIG!!! FATTA HUR IN I HELVETE ÄÄÄÄÄCKLIGT DET ÄR?!!!!
Robban gick efter ett tag upp på mitt rum och flyttade lite på min säng för att kolla om han såg spindeln Det gjorde han inte. Han bara klagade på hur stökigt det var under min säng, sen började han kasta saker på mig som låg under sängen. Jag blev sur. Nu blev ju hela mitt rum stökigt istället för bara under min säng. Det finns ju en anledning till att sängen står där den står, och en anledning till att dom sakerna ligger under den. Robban är dum. För han hittade inte spindeln så han gick. Jag städade undan det som Robban hade stökat till. Och sen bäddade jag sängen. Under stor skräck, för jag var skiträdd att spindeln skulle ha gömt sig under lakanet. Jag trodde jag skulle svimma. Sen tog jag ut mitt överkast som låg på golvet. Jag trodde nämligen att spindeln gömt sig där eftersom det tydligen gillade mysiga och mjuka ställen. Så jag slängde ut överkastet i hallen utanför mitt rum. När jag skulle in det igen, 5 minuter senare, upptäckte jag att två av kattungarna hade kissat på det. Underfuckingbart! Jag la det bara på en stol.
Sen ringde jag till Kristian och så fick han komma hit och sova med mig, han fick typ sova över mig för jag var skiträdd för spindeln Han skulle skydda mej. Han sa att han inte kunde skydda mej mot spindeln eftersom han inte visste var den var och antagligen skulle sova om/när den kom igen. Då blev jag sur och sa att han bara skulle lova att skydda mej ändå. Han lovade. Sen somnade jag. Under täcket. Jag hade inte fötterna utanför täcket. För säkerhetens skull.
Inatt sov jag inne hos Eli. Det är en temporär lösning. Jag får se hur jag löser detta på sikt.
Jag kanske kan flytta in i något annat rum. Robban sa att jag skulle städa mitt. Visst det skulle jag visst kunna göra, förutom den lilla faktor att det finns en fucking mördarspindel någonstans inne på mitt rum som bara väntar på att jag ska komma till den så den slipper jaga mej.
NEJ TACK!
onsdag 9 september 2009
Tack Gud, för den akademiska kvarten.
Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.
Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.
Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.
fredag 4 september 2009
En vaggvisa hade suttit fint
HEHEHE!
Jag är skiiittrött. För jag har typ sovit 3 ½ timme inatt. Och jag är en sån som behöver typ 10 timmars sömn för att fungera. Varför är jag då uppe? Jo, för att jag har föreläsning klockan 10. Ska bara snabbt skriva nu innan jag sticker dit. Jag är tacksam för den akademiska kvarten. Häromdagen var det någon som faktiskt frågade en av lärarna rakt ut om det faktiskt var så att vi började kvart över och inte prick. Hon svarade något i stil med att vi egentligen började prick men för att slippa förseningar så väntade de ofta 10 minuter, en kvart så att alla skulle hinna komma. Jag undrar om det funkar elle rom det bara leder till att folk kommer ännu mer försent. Dock tror jag faktiskt att det funkar. För hitintills har ingen i min grupp kommit försent. Sjukt smart. Jag gillar universitetet Fattar inte varför dom inför akademiska kvarten överallt. MITT liv hade iaf blivit lättare.
Jag har läst mitt förra inlägg nu. Hihi, lite kul faktiskt. Jag ser vad det står nästan överallt. Ett tag funderade jag på att rätta alla stavfel men jag tror jag struntar i det. Stavfel är lite charmigt. Dock redigerade jag färgerna lite. Jag tror jag blir färgblind när jag är onykter.
Nu ska jag till föreläsningen, annars kommer jag missa den akademiska kvarten.
Jag är skiiittrött. För jag har typ sovit 3 ½ timme inatt. Och jag är en sån som behöver typ 10 timmars sömn för att fungera. Varför är jag då uppe? Jo, för att jag har föreläsning klockan 10. Ska bara snabbt skriva nu innan jag sticker dit. Jag är tacksam för den akademiska kvarten. Häromdagen var det någon som faktiskt frågade en av lärarna rakt ut om det faktiskt var så att vi började kvart över och inte prick. Hon svarade något i stil med att vi egentligen började prick men för att slippa förseningar så väntade de ofta 10 minuter, en kvart så att alla skulle hinna komma. Jag undrar om det funkar elle rom det bara leder till att folk kommer ännu mer försent. Dock tror jag faktiskt att det funkar. För hitintills har ingen i min grupp kommit försent. Sjukt smart. Jag gillar universitetet Fattar inte varför dom inför akademiska kvarten överallt. MITT liv hade iaf blivit lättare.
Jag har läst mitt förra inlägg nu. Hihi, lite kul faktiskt. Jag ser vad det står nästan överallt. Ett tag funderade jag på att rätta alla stavfel men jag tror jag struntar i det. Stavfel är lite charmigt. Dock redigerade jag färgerna lite. Jag tror jag blir färgblind när jag är onykter.
Nu ska jag till föreläsningen, annars kommer jag missa den akademiska kvarten.
Everybody move
OMFG! :D
Klockan är typ asmycket och jag ska upp om några timmar (föreläsning klockan 10) och jag är egentligen rätt trött men jag ska vara vaken ett litet tag till. Jag sitter och äter fil vid matsalsbordet. Mammas bärbara dator står här. Egentligen får vi inte använda den men just nu känns det onödigt att starta min egen. Anledningen till att jag är uppe såhär sent trots att jag ska på föreläsning 'snart' är att jag har jobbat på Lunds nation för första gången. OH YEAH!
Det var askuuul. Typ det roligaste jag har gjort. Dock har jag ungefär samma känsla nu som man har när man varit på festival i några dagar. Det känns som att jag har en hinna av smuts och svett klistrad över hela mitt jag. Och jag har så in i helvete ont i fötterna, mina tår är såriga och såren svider lite för det har antagligen kommit alkohol in i dom, såren alltså.
Äcklar jag dej? Bra.
Mina jeans som jag hade på mig var dessutom blöta upp till över anklarna och mina skor ska vi inte ens tala om. Jag tror inte jag vill använda dom igen.
Men, det var värt det. Jag hade jävligt roligt. Och jag gjorde inte bort mej så himla mycket, med tanke på att det var första gången så borde det ju ske några missar men det var ändå rätt okej. Jag fuckade iaf inte upp allt så att de andra blev sura på mej, tror jag.
Jag kom dit redan halv 6, och trodde att jag var as-sen, vilket jag egentligen var men jag glömde bort den akademiska kvarten. Så jag kom in och flåsade som ett djur och var röd i ansiktet, på penthouse där det stod en massa folk som jag aldrig träffat innan som mest chillade. Det visade sej att de hade tagit lite fel på tiden så vi skulle egentligen inte samlas förrän en timme senare. Och där stod jag helt uppe i varv. Hade lite svårt att dämpa min andning.
Men det var sjukt trevligt att hänga på Lunds och jag lärda känna en sjukt trevlig tjej som hette Emma. Och när klockan närmade sej för en genomgång så visade det sig att kassaapparterna (som var det jag hade oroat mej mest för) inte alls var krångliga
Så, jobbet gick fint. Jag stod i entrén, plockade disk och stod i baren. Allt var kul. Fast det var roligast att stå i baren. Det var kul att stå i entrén också och stämpla folk men jag råkade ha sönder stämpeln Eller jag hade inte sönder den, men den råkade gå sönder när jag höll i den. Men jag lagade den provisoriskt Efteråt så städade vi, och trots att jag hatar städning så fann jag det ändå meditativt att städa för jag torkade golven. Och då finns det liksom ett slut. A light in the end of the tunnel. Eftersom man kan se ungefär hur mycket man har kvar av jobbet.
Jag slutade jobba typ 4 kanske. Eller jag slutade egentligen tidigare men jag dröjde kvar lite. Kristian vaknade ungefär samtidigt hemma hos mej (han smsade mej). Jag tyckte lite synd om honom. Men det var ju bra att han fick sova. När jag kom hem gick jag upp och la mej hos honom i sängen ett tag, eftersom han fortfarande låg där. Men han har gått nu. Jag sitter uppe och väntar på Eli, som jobbar på ÖGs ikväll. Tänkte sova hos henne. Hon är ledig imorgon den jävlen.
Klockan är typ asmycket och jag ska upp om några timmar (föreläsning klockan 10) och jag är egentligen rätt trött men jag ska vara vaken ett litet tag till. Jag sitter och äter fil vid matsalsbordet. Mammas bärbara dator står här. Egentligen får vi inte använda den men just nu känns det onödigt att starta min egen. Anledningen till att jag är uppe såhär sent trots att jag ska på föreläsning 'snart' är att jag har jobbat på Lunds nation för första gången. OH YEAH!
Det var askuuul. Typ det roligaste jag har gjort. Dock har jag ungefär samma känsla nu som man har när man varit på festival i några dagar. Det känns som att jag har en hinna av smuts och svett klistrad över hela mitt jag. Och jag har så in i helvete ont i fötterna, mina tår är såriga och såren svider lite för det har antagligen kommit alkohol in i dom, såren alltså.
Äcklar jag dej? Bra.
Mina jeans som jag hade på mig var dessutom blöta upp till över anklarna och mina skor ska vi inte ens tala om. Jag tror inte jag vill använda dom igen.
Men, det var värt det. Jag hade jävligt roligt. Och jag gjorde inte bort mej så himla mycket, med tanke på att det var första gången så borde det ju ske några missar men det var ändå rätt okej. Jag fuckade iaf inte upp allt så att de andra blev sura på mej, tror jag.
Jag kom dit redan halv 6, och trodde att jag var as-sen, vilket jag egentligen var men jag glömde bort den akademiska kvarten. Så jag kom in och flåsade som ett djur och var röd i ansiktet, på penthouse där det stod en massa folk som jag aldrig träffat innan som mest chillade. Det visade sej att de hade tagit lite fel på tiden så vi skulle egentligen inte samlas förrän en timme senare. Och där stod jag helt uppe i varv. Hade lite svårt att dämpa min andning.
Men det var sjukt trevligt att hänga på Lunds och jag lärda känna en sjukt trevlig tjej som hette Emma. Och när klockan närmade sej för en genomgång så visade det sig att kassaapparterna (som var det jag hade oroat mej mest för) inte alls var krångliga
Så, jobbet gick fint. Jag stod i entrén, plockade disk och stod i baren. Allt var kul. Fast det var roligast att stå i baren. Det var kul att stå i entrén också och stämpla folk men jag råkade ha sönder stämpeln Eller jag hade inte sönder den, men den råkade gå sönder när jag höll i den. Men jag lagade den provisoriskt Efteråt så städade vi, och trots att jag hatar städning så fann jag det ändå meditativt att städa för jag torkade golven. Och då finns det liksom ett slut. A light in the end of the tunnel. Eftersom man kan se ungefär hur mycket man har kvar av jobbet.
Jag slutade jobba typ 4 kanske. Eller jag slutade egentligen tidigare men jag dröjde kvar lite. Kristian vaknade ungefär samtidigt hemma hos mej (han smsade mej). Jag tyckte lite synd om honom. Men det var ju bra att han fick sova. När jag kom hem gick jag upp och la mej hos honom i sängen ett tag, eftersom han fortfarande låg där. Men han har gått nu. Jag sitter uppe och väntar på Eli, som jobbar på ÖGs ikväll. Tänkte sova hos henne. Hon är ledig imorgon den jävlen.
söndag 14 juni 2009
Now is the future
Ojojoj! Så försvann studenten liksom!
Så sjukt...
Okej, vi kör någon slags summerize antar jag.
Den 10:e tod min kära syster studenten och det var najs. Pappa kom ner och vi gick, hela familjen till Katedral för att ta emot min syster. På skolgården träffade jag Petra som skulle ta emot Malin som går i Elis klass. Eli kom utspringande och var full som ett lagom stort ägg. Dvs, inte för full men tillräckligt full för att alla skulle märka det. Hon kramade alla 20 gånger (jag vet inte om det var för att hon inte kom ihåg att hon redan kramat alla eller om det var för att hon var i extas) och ställde upp på foto och fick visselpipor och blommor och sånt kring halsen. Sedan kom Jenny och så bar det av till flaket. Där skulle jättemånga åka. Bland annat jag. Dom hade en rätt fet ljudanläggning. Och flaket var trevligt förutom att det var lite för lite folk och att Jenny hela tiden bytte låt. Men det var fett annars. Dom hade bra musik. Och jag skrek mej riktigt hes och hade sjukt kul tillsammans med Erika. Sen fick jag en tratt som man skriker i (vad heter det? Mikrofon?) och började skrika ut en massa saker. Dock tror jag ingen tyvärr hörde mina visa ord eftersom musiken var så hög. Sedan var det dags för Elis studentfest. Och som de flesta studentfester så var den chill. Lykke och Charlie kom dit och Eli men förförallt jag blev glad. Eli hade god mat på sin student. Hon stack iväg runt 12 skulle jag tro. Själv gick jag och la mig i min säng. Lykke och Charlie däckade på min soffa. Nästa dag var det min tur. Jag gick upp och klädde mig, åt en macka, poserade lite i min studentklädsel och stack sedan, lite försenad, iväg till champangefrukosten med en flaska mousserande vin i högsta hugg. Jag var typ sist men det gjorde inte så mycket. Efter att vi hängt lite i Botan stack alla till Spyken, bland annat jag, som började bli lite på örat av vinet. Jag och några andra från min klass stack in i matsalen och skrek. Jag är glad att jag inte ska tillbaka dit för mattanterna lär känna igen mej nu. Efter matsalen stack jag och några andra ut och samlade ihop folk och så stack vi till Katedral. Jag försökte skrika ut slagord men ingen hörde dom för jag var sjukt hes. Vilket var synd för jag kom på sjukt bra ramsor med mycket stuns i om jag får säga det själv. Men på Katedral hade dom stängt dörrana så vi kom inte in. Istället kom det ut två killar med ett glasspaket och bjöd på glass. Det var gott och random :)
Detta inlägget blir skitlångt så jag hoppar fram i tiden lite. När vi skulle till aulan hade jag hunnit nyktra till lite. Vilket var synd. Så i aulan var det rätt chill och fest. Några grät men inte jag. Jag var fett cool :D Sedan var det dags att ta farväl av lärarna. Några gjorde det lite ont att säga hejdå till men det var chill. Sedan sprang vi ut och hoppade. Hela Es3c stod och hoppade i typ tre minuter. Förutom en utav oss som däckat på en bar och missat utsläppet. PINSAMT!! (Haha vad jag skrattar). Alla stod där och väntade på mig. Och jag grät INTE en enda tår, vilket jag var sjukt stolt över. Sedan åkte vi flak. Vi hade nog det minsta, mest instabila flak av alla och musikanläggningen hackade. MEN, det var vårt flak, och det var fett ändå. Musiken var sådär. Fast alla bra låtar hade jag valt :D Efter lite rundor på stan hoppade Lykke och jag av och gick hem till mig. Min studentfest var mys och jag är väldigt glad för den. HP, the one and only, höll stämningen upp med sin skönsång. Charlie och Lykke var där, fast dom försvann ett tag för att titta på sesongsavslutningen av Greys anotomi (är jag dissad av ett tv-program?). Jag lyckades även få dit min kära pojkvän som jag fick presentera för min pappa. Det är jag glad för. Charlie, Lykke, Daniel och en jävligt full Kriss badade i min pool. Det var jävligt roligt. Fast Daniel hade vita kalsonger så jag fick panik. Vid 12 kom det hem till folk till mig, bland annat Maja så vi satte oss och började shotta vaniljvodka. Så jävla kul. Jag blev full. Sedan började det typ storma och vi stack till Tégners. På Tégners var det jävligt kul och jag hängde med alla möjliga. Jag kände mig fri och det var fett skönt. Jag har bara några få minneluckor :) Jag och Maja shottade sambucka, det minns jag. Men jag minns inte vad den smakade. När vi åkte hem blev jag ovän med en taxichafför som körde hem oss (han tog typ 100 spänn i överpris) så jag skrek på honom och stack iväg utan att betala allt. Han skrek att han skulle anmäla mig. Just nu är jag lite orolig eftersom jag inte är van vid sånt, jag är ju väldigt fredlig av mig egentligen. Sedan kom det hem några till mig och vi satt uppe hela natten och chillade. Daniel, Charlie och Lykke hade däckat i arbetsrummet på övervåningen. Vid 5 halv sex ungefär fick jag plötsligt nog och gick upp och låste in mig på mitt rum för att sova. Niklas kom upp och knackade på men jag låtsades inte höra. Vilket nog var rätt elakt...Nästa dag gick jag på avslutningen. Efteråt samlades Es3c -09 i ett klassrum för sista gången. Jag hade med mig kakor från min student som jag bjöd på. Fast allt blev inte uppätet så efter träffen, när alla sa hejdå (vilket kändes konstigt för man fattade det inte riktigt) gick jag till lärarrummet och gav kakorna åt dom. Sedan stod jag och väntade på pappa. Han, jag och Eli skulle åka till Max. Under som jag stod och väntade på honom kom det förbi kompisar till mig från andra klasser som också skulle hem. Eller vissa skulle ute i livet och uppleva det men de flesta skulle hem. Det var så himla konstigt att säga hejdå till alla som gick förbi. Jag menar, jag kommer säkert (nej, inte alls säkert egentligen) stöta på dom igen men fram tills dess? Jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Fram tills dess, "hej då"? Det blev lite tafatt att säga hejdå till folk. Lite sådär "höhö ja men då ses vi höhö"-sätt. Fast samtidigt, dom personer jag verkligen vill hålla kontakten med kommer jag väl att hålla kontakten med? Och de personer som jag inte kommer hålla kontakten med är kanske inte sådana personer jag behöver? Eller? Kommer jag verkligen att hålla kontakten med alla som jag vill hålla kontakten med? Troligen inte.
När jag kom hem och hade ätit upp Max gick jag upp och sov till halv 8. Egentligen skulle jag till Linas student men jag orkade inte. När jag vaknade var jag tvungen att ringa någon och säga förlåt och efter det stack jag ut till Lomma mitt i natten. För jag var tvungen och jag ville och eftersom jag har hav av tid framför mig spelar inte klockan längre riktigt någon roll.
Det får vara allt för nu. Att någon pallar läsa till hit tror jag knappt men om någon faktiskt gör det hoppas jag att det var värt det :)
Nu är det dags för sommaren
Så sjukt...
Okej, vi kör någon slags summerize antar jag.
Den 10:e tod min kära syster studenten och det var najs. Pappa kom ner och vi gick, hela familjen till Katedral för att ta emot min syster. På skolgården träffade jag Petra som skulle ta emot Malin som går i Elis klass. Eli kom utspringande och var full som ett lagom stort ägg. Dvs, inte för full men tillräckligt full för att alla skulle märka det. Hon kramade alla 20 gånger (jag vet inte om det var för att hon inte kom ihåg att hon redan kramat alla eller om det var för att hon var i extas) och ställde upp på foto och fick visselpipor och blommor och sånt kring halsen. Sedan kom Jenny och så bar det av till flaket. Där skulle jättemånga åka. Bland annat jag. Dom hade en rätt fet ljudanläggning. Och flaket var trevligt förutom att det var lite för lite folk och att Jenny hela tiden bytte låt. Men det var fett annars. Dom hade bra musik. Och jag skrek mej riktigt hes och hade sjukt kul tillsammans med Erika. Sen fick jag en tratt som man skriker i (vad heter det? Mikrofon?) och började skrika ut en massa saker. Dock tror jag ingen tyvärr hörde mina visa ord eftersom musiken var så hög. Sedan var det dags för Elis studentfest. Och som de flesta studentfester så var den chill. Lykke och Charlie kom dit och Eli men förförallt jag blev glad. Eli hade god mat på sin student. Hon stack iväg runt 12 skulle jag tro. Själv gick jag och la mig i min säng. Lykke och Charlie däckade på min soffa. Nästa dag var det min tur. Jag gick upp och klädde mig, åt en macka, poserade lite i min studentklädsel och stack sedan, lite försenad, iväg till champangefrukosten med en flaska mousserande vin i högsta hugg. Jag var typ sist men det gjorde inte så mycket. Efter att vi hängt lite i Botan stack alla till Spyken, bland annat jag, som började bli lite på örat av vinet. Jag och några andra från min klass stack in i matsalen och skrek. Jag är glad att jag inte ska tillbaka dit för mattanterna lär känna igen mej nu. Efter matsalen stack jag och några andra ut och samlade ihop folk och så stack vi till Katedral. Jag försökte skrika ut slagord men ingen hörde dom för jag var sjukt hes. Vilket var synd för jag kom på sjukt bra ramsor med mycket stuns i om jag får säga det själv. Men på Katedral hade dom stängt dörrana så vi kom inte in. Istället kom det ut två killar med ett glasspaket och bjöd på glass. Det var gott och random :)
Detta inlägget blir skitlångt så jag hoppar fram i tiden lite. När vi skulle till aulan hade jag hunnit nyktra till lite. Vilket var synd. Så i aulan var det rätt chill och fest. Några grät men inte jag. Jag var fett cool :D Sedan var det dags att ta farväl av lärarna. Några gjorde det lite ont att säga hejdå till men det var chill. Sedan sprang vi ut och hoppade. Hela Es3c stod och hoppade i typ tre minuter. Förutom en utav oss som däckat på en bar och missat utsläppet. PINSAMT!! (Haha vad jag skrattar). Alla stod där och väntade på mig. Och jag grät INTE en enda tår, vilket jag var sjukt stolt över. Sedan åkte vi flak. Vi hade nog det minsta, mest instabila flak av alla och musikanläggningen hackade. MEN, det var vårt flak, och det var fett ändå. Musiken var sådär. Fast alla bra låtar hade jag valt :D Efter lite rundor på stan hoppade Lykke och jag av och gick hem till mig. Min studentfest var mys och jag är väldigt glad för den. HP, the one and only, höll stämningen upp med sin skönsång. Charlie och Lykke var där, fast dom försvann ett tag för att titta på sesongsavslutningen av Greys anotomi (är jag dissad av ett tv-program?). Jag lyckades även få dit min kära pojkvän som jag fick presentera för min pappa. Det är jag glad för. Charlie, Lykke, Daniel och en jävligt full Kriss badade i min pool. Det var jävligt roligt. Fast Daniel hade vita kalsonger så jag fick panik. Vid 12 kom det hem till folk till mig, bland annat Maja så vi satte oss och började shotta vaniljvodka. Så jävla kul. Jag blev full. Sedan började det typ storma och vi stack till Tégners. På Tégners var det jävligt kul och jag hängde med alla möjliga. Jag kände mig fri och det var fett skönt. Jag har bara några få minneluckor :) Jag och Maja shottade sambucka, det minns jag. Men jag minns inte vad den smakade. När vi åkte hem blev jag ovän med en taxichafför som körde hem oss (han tog typ 100 spänn i överpris) så jag skrek på honom och stack iväg utan att betala allt. Han skrek att han skulle anmäla mig. Just nu är jag lite orolig eftersom jag inte är van vid sånt, jag är ju väldigt fredlig av mig egentligen. Sedan kom det hem några till mig och vi satt uppe hela natten och chillade. Daniel, Charlie och Lykke hade däckat i arbetsrummet på övervåningen. Vid 5 halv sex ungefär fick jag plötsligt nog och gick upp och låste in mig på mitt rum för att sova. Niklas kom upp och knackade på men jag låtsades inte höra. Vilket nog var rätt elakt...Nästa dag gick jag på avslutningen. Efteråt samlades Es3c -09 i ett klassrum för sista gången. Jag hade med mig kakor från min student som jag bjöd på. Fast allt blev inte uppätet så efter träffen, när alla sa hejdå (vilket kändes konstigt för man fattade det inte riktigt) gick jag till lärarrummet och gav kakorna åt dom. Sedan stod jag och väntade på pappa. Han, jag och Eli skulle åka till Max. Under som jag stod och väntade på honom kom det förbi kompisar till mig från andra klasser som också skulle hem. Eller vissa skulle ute i livet och uppleva det men de flesta skulle hem. Det var så himla konstigt att säga hejdå till alla som gick förbi. Jag menar, jag kommer säkert (nej, inte alls säkert egentligen) stöta på dom igen men fram tills dess? Jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Fram tills dess, "hej då"? Det blev lite tafatt att säga hejdå till folk. Lite sådär "höhö ja men då ses vi höhö"-sätt. Fast samtidigt, dom personer jag verkligen vill hålla kontakten med kommer jag väl att hålla kontakten med? Och de personer som jag inte kommer hålla kontakten med är kanske inte sådana personer jag behöver? Eller? Kommer jag verkligen att hålla kontakten med alla som jag vill hålla kontakten med? Troligen inte.
När jag kom hem och hade ätit upp Max gick jag upp och sov till halv 8. Egentligen skulle jag till Linas student men jag orkade inte. När jag vaknade var jag tvungen att ringa någon och säga förlåt och efter det stack jag ut till Lomma mitt i natten. För jag var tvungen och jag ville och eftersom jag har hav av tid framför mig spelar inte klockan längre riktigt någon roll.
Det får vara allt för nu. Att någon pallar läsa till hit tror jag knappt men om någon faktiskt gör det hoppas jag att det var värt det :)
Nu är det dags för sommaren
tisdag 2 december 2008
I say Fuck you
Oj, vad trött jag är. Har "ett litet" förhör i samhäll imorron. Känns ganska ofett. Nu såhär i slutet av terminen kommer allt det skolarbete ifatt en som man borde gjort klart mycket tidigare. Fast, det kunde varit värre. Så farligt är det inte... Jag höll mitt tal i svenska idag. Det var väldigt hackigt, lite stakigt, otroligt töntig och hade en övertid på ungefär 4 minuter. Där gick mitt svenskabetyg lixom... Ball, NOT! Men vafan, det blir ju ett VG i alla fall. Men ett VG kommer reta skiten ur mig. Men tyvärr är det ju detta resultatet, som med alla andra misslyckade skolaresultat, bara mitt fel. Och DET, det suger. Hade varit soft om jag åtminstone kunde skylla mitt misslyckande på någon annan... Bajs.
Igår stängde röstningen till Lucia lundcitysamverkan och jag är väldigt spänd. Jag hoppas att Lykke vinner. Alla annat vore otänkbart för alla de andra kandidaterna är inte ens hälften så bra som Lykke. Lykke hade ju lätt varit den coolaste Lucian. Plus att hon kickar alla ass när det kommer till sång-biten.
Jag har tvingat ett antal personer rösta på Lykke. Vissa har jag varit tvungna att hota och muta litegrann men det har överlag gått ganska smärtfritt. Om inte Lykke vinner kommer jag... bli arg. Kanske göra något drastiskt. Antagligen inte. Det mest drastiska kommer väl i sådana fall vara att klippa sönder bilden på årets Lucia ur tidningen. Jo, det låter ganska bra.
Nu ska jag plugga.
Igår stängde röstningen till Lucia lundcitysamverkan och jag är väldigt spänd. Jag hoppas att Lykke vinner. Alla annat vore otänkbart för alla de andra kandidaterna är inte ens hälften så bra som Lykke. Lykke hade ju lätt varit den coolaste Lucian. Plus att hon kickar alla ass när det kommer till sång-biten.
Jag har tvingat ett antal personer rösta på Lykke. Vissa har jag varit tvungna att hota och muta litegrann men det har överlag gått ganska smärtfritt. Om inte Lykke vinner kommer jag... bli arg. Kanske göra något drastiskt. Antagligen inte. Det mest drastiska kommer väl i sådana fall vara att klippa sönder bilden på årets Lucia ur tidningen. Jo, det låter ganska bra.
Nu ska jag plugga.
söndag 23 november 2008
torsdag 20 november 2008
En väldigt hög wtf-faktor
Oj vad trött jag är! Helt sjukt...
Igår vad jag på bio med Petra, Kajsa och Johanna, vi såg den nya bröderna Cohen-filmen "burn after reading", som var helt fantastisk. Innan vi var på bio fick Johanna sin lite försenade födelsedagspresemt av Kajsa, en middag med vegetarisk indisk mat. Det var väldigt gott, Kajsa är en mästare i köket (till skillnad från mej). Jag har gått på bio väldigt (?) mycket nu under en kort tid. Och snart ska jag gå på bio igen. Jag och Petra har bestämt att vi ska se den nya tyska filmen som har premiär den 5:e december som jag har glömt vad den heter men det verkar skitbra. Så den ska jag iaf se, när jag börjar få råd igen...
Lite gratisreklam: Min extremt coola kompis Lykke ska vara Luciakandidat i år och jag säger bara: RÖSTA! Annars slår jag dej... Hon är lätt det bästa alternativet bland årets Lucior för hon är min kompis, och hon är cool :)
Igår vad jag på bio med Petra, Kajsa och Johanna, vi såg den nya bröderna Cohen-filmen "burn after reading", som var helt fantastisk. Innan vi var på bio fick Johanna sin lite försenade födelsedagspresemt av Kajsa, en middag med vegetarisk indisk mat. Det var väldigt gott, Kajsa är en mästare i köket (till skillnad från mej). Jag har gått på bio väldigt (?) mycket nu under en kort tid. Och snart ska jag gå på bio igen. Jag och Petra har bestämt att vi ska se den nya tyska filmen som har premiär den 5:e december som jag har glömt vad den heter men det verkar skitbra. Så den ska jag iaf se, när jag börjar få råd igen...
Lite gratisreklam: Min extremt coola kompis Lykke ska vara Luciakandidat i år och jag säger bara: RÖSTA! Annars slår jag dej... Hon är lätt det bästa alternativet bland årets Lucior för hon är min kompis, och hon är cool :)
måndag 17 november 2008
Hellre en borgarfitta än en söderjävel
Ibland retar jag upp mig själv medvetet bara för att det är så skönt att vara arg på någon. Nu har jag gjort det. Jag sitter och läser gamla artiklar om husockupanterna i Lund. När jag läser artiklar om det blir jag arg. Men mest sitter jag och skrattar åt dom där ockupanterna. Jag tycker nämligen att dom är dumma i huvudet (Lykke förlåt, ta inte åt dej, jag menar inte att dissa din bror). Först så går de in i ett hus som inte ens är deras, sedan är kommunen (som äger huset) snälla nog att låta dom bo kvar en tid och sedan när kommunen bestämmer sig för att riva huset (som kommunen äger) för att det inte anses vara i bra skick nog för att stå kvar. Då blir husockupanterna sura. Fatta, dom blir sura?!! Hur kan dom bli sura? Det var ju inte ens deras hus! De hade ingen rätt att vara där alls, de hade gjort olaga intrång i ett hus som inte var deras, de har fått (snyltat) el gratis från kommunen och de hade inte betalat någonting för att få vara i huset. Och dom blir sura?!?! HAHA! De ska bara vara tacksamma att de fick vara kvar där överhuvudtaget ifrån början. Det var ju inte ens deras hus. AH! Nu blir jag arg. För korkade människor gör mej arg.
Visst, jag kan hålla med om att polisen och kommunen kunde ha skött det hela snyggare med rivningen och allt det där men eftersom det var kommunens hus så får dom faktiskt göra vad de vill med det. Huset var ju inte i bra skick nog att stå kvar. Det var ju därför det var tomt ifrån början. För att det var för gammalt/trasigt/för dåligt skick.
AHH! Sådana personer har ju noll respekt för andra. Och sedan, efter rivningen, uttalar sig en utav dom i pressen (inga namn) "Jag är hemlös igen"... Jaha, bull läge. Vad sägs som att skaffa sej ett jobb, ta tag i ditt liv, börja ta ansvar för dina handlingar och VÄXA UPP! Bara ett förslag...
För det är ju inte alls så att socialen redan har försökt att hjälpa honom. Tidningen fick honom att framstå som ett offer. Man kanske borde nämna att han är f.d (?) kriminell knarkare som har sabbat precis alla chanser han fått. IDIOT!
Jag blir så arg.
Eller som den där andra idioten som uttalade sig i sydsvenskan precis när dom hade ockuperat huset. "Jag tycker att bostäder ska vara gratis för alla"... AAHH! Jävla idiot. Då har man ju inte tänkt alls, överhuvudtaget. Eller ännu värre, om man har tänkt och fortfarande tycker att det är en bra idé. Om man på allvar tycker att "gratis bostäder åt alla" är en bra idé så är man ju lite tappad bakom en vagn. Om man dessutom tror att den går att genomföra, då är man ju för fan tappad bakom ett helt jävla hus (eller nått). Piiinsamt. Människor som inte tänker borde inte uttala sig.
Om detta är Sveriges framtid, blir jag jävligt orolig.
Alltså, kan inte dessa människor se ur någon annans synvinkel än deras egen? Hade någon ockuperat deras hus och snyltat på deras el och värme så hade dom nog inte varit lika glada. Eller vänta, nej just det. Dom har ju inget hus längre! HAHAHAHAHAHA!!!!
Jag vet att det där sista var omoget, men husockupanterna kan ju växa upp och börja mogna dom med. Dom flesta där är faktiskt äldre än mej.
Visst, jag kan hålla med om att polisen och kommunen kunde ha skött det hela snyggare med rivningen och allt det där men eftersom det var kommunens hus så får dom faktiskt göra vad de vill med det. Huset var ju inte i bra skick nog att stå kvar. Det var ju därför det var tomt ifrån början. För att det var för gammalt/trasigt/för dåligt skick.
AHH! Sådana personer har ju noll respekt för andra. Och sedan, efter rivningen, uttalar sig en utav dom i pressen (inga namn) "Jag är hemlös igen"... Jaha, bull läge. Vad sägs som att skaffa sej ett jobb, ta tag i ditt liv, börja ta ansvar för dina handlingar och VÄXA UPP! Bara ett förslag...
För det är ju inte alls så att socialen redan har försökt att hjälpa honom. Tidningen fick honom att framstå som ett offer. Man kanske borde nämna att han är f.d (?) kriminell knarkare som har sabbat precis alla chanser han fått. IDIOT!
Jag blir så arg.
Eller som den där andra idioten som uttalade sig i sydsvenskan precis när dom hade ockuperat huset. "Jag tycker att bostäder ska vara gratis för alla"... AAHH! Jävla idiot. Då har man ju inte tänkt alls, överhuvudtaget. Eller ännu värre, om man har tänkt och fortfarande tycker att det är en bra idé. Om man på allvar tycker att "gratis bostäder åt alla" är en bra idé så är man ju lite tappad bakom en vagn. Om man dessutom tror att den går att genomföra, då är man ju för fan tappad bakom ett helt jävla hus (eller nått). Piiinsamt. Människor som inte tänker borde inte uttala sig.
Om detta är Sveriges framtid, blir jag jävligt orolig.
Alltså, kan inte dessa människor se ur någon annans synvinkel än deras egen? Hade någon ockuperat deras hus och snyltat på deras el och värme så hade dom nog inte varit lika glada. Eller vänta, nej just det. Dom har ju inget hus längre! HAHAHAHAHAHA!!!!
Jag vet att det där sista var omoget, men husockupanterna kan ju växa upp och börja mogna dom med. Dom flesta där är faktiskt äldre än mej.
torsdag 4 september 2008
Giftigt
Jag kom försent till svenskan idag. Och vet du varför? För att min cykel är STULEN. Ibland hatar jag Lund. Min cykel var ju låst också. Jävla bajs. Jag har haft den cykeln aslänge och jag älskar den. Plus att den var min mormors, eller ja, typ i alla fall. Vissa delar var från min mormors gamla cykel tror jag. Egentligen var hela min cykel en massa hopplock från typ tio andra cyklar som olika släktingar till mej har haft. Typ min morfars kusins sadel, min sysslings ram osv. Egentligen skulle man kunna säga att cyklen var en del av min släkt.
JAG HAR BLIVIT BESTULEN PÅ MIN SLÄKT!!!! JÄVLA BAJS!
Jo okej, jag vet att i Lund så blir cyklar stulna hit och dit och min cykel har tyvärr potential till att bli stulen (den ser ut som en riktigt Lundacykel som blir stulen av någon som sedan ger bort den till någon annan som sedan får den stulen igen). Men jag trodde inte att jag skulle drabbas så nu är jag sur. Plus att det var typ bara en vecka sedan som jag sa till Essie att:
'Alltså, jag tycker att folk överdriver om att cyklar blir stulna så lätt i Lund. Jag tror att det är en överdrift. Visst, folk snodde jättemycket cyklar ett tag men jag tror att det har lugnat ner sig. Plus att om man bara låser cykeln så är det OK för alla Lundensare är för lata för att sno en låst cykel'
HA! In my fucking face alltså!
I alla fall, jag blev bestulen på cykeln igår men jag glömde ju bort det sådär på morgonkvisten idag (klockan 20 över tolv jag började halv) så därför fick jag gå till skolan. Och då kom jag försent....
Idol var i Lund idag, jag satt där och spanade efter Lykke men jag såg henne inte. Fast jag hittade henne på tv4's hemsida. Där finns alla audtions från Lund. Haha, found you, idol-Lajki! Dock tänker jag inte länka till sidan, nån måtta på förnedringen får det faktiskt vara.
Fast hon sjöng bra på sin audition...
Jag undrar varför dom dissade henne...
Dom är säkert bara avundsjuka...
Hallå liksom. Den ena jurymedlemen ser ut som Peter Jöbacks brosa (vilket kan göra vem som helst deprimerad), den andra är en tjock flintis och den tredje är en blonderad ful tjej som säkert knullat sig in i branschen... HA!
där fick jag till det!
Nu ska jag snart titta på 'sex and the city'. För bara några veckor sedan så gick 'south park' på Mtv en timme innan satc så då kunde jag först titta på det ena sedan det andra. Det var skitkul för först kunde jag sitta och skratta åt cartman och sedan kunde jag sitta och fundera på hur i hela helvete Sara Jessica Parker (a.k.a Carrie) kan få så många snygga hunks när hon är SÅ FUUUUL!!
Ja, jag har för mycket fritid!
Seriöst, hon får kyssa Mikhail Baryshnikov!!!!! AAAAHHH! Jag skulle seriöst ge bort allt jag äger och har för det. Den mannen är den coolaste mannen i världen. Han snackar Ryska, Franska och Engelska (med rysk accent, såå sexigt). Han är så otroligt underbaaart sexig, trots att han är gammal. Därför är jag bitter på att någon ful skådespelare utan talang får kyssa världens coolaste och bästa balettdansör. Usch vad jag blir bitter...
Imorron är jag ledig :)
Rebecka är hemma i Lund igen, hon lyckas göra Lund till en lite bättre stad trost att folk snor ens cykel...
JAG HAR BLIVIT BESTULEN PÅ MIN SLÄKT!!!! JÄVLA BAJS!
Jo okej, jag vet att i Lund så blir cyklar stulna hit och dit och min cykel har tyvärr potential till att bli stulen (den ser ut som en riktigt Lundacykel som blir stulen av någon som sedan ger bort den till någon annan som sedan får den stulen igen). Men jag trodde inte att jag skulle drabbas så nu är jag sur. Plus att det var typ bara en vecka sedan som jag sa till Essie att:
'Alltså, jag tycker att folk överdriver om att cyklar blir stulna så lätt i Lund. Jag tror att det är en överdrift. Visst, folk snodde jättemycket cyklar ett tag men jag tror att det har lugnat ner sig. Plus att om man bara låser cykeln så är det OK för alla Lundensare är för lata för att sno en låst cykel'
HA! In my fucking face alltså!
I alla fall, jag blev bestulen på cykeln igår men jag glömde ju bort det sådär på morgonkvisten idag (klockan 20 över tolv jag började halv) så därför fick jag gå till skolan. Och då kom jag försent....
Idol var i Lund idag, jag satt där och spanade efter Lykke men jag såg henne inte. Fast jag hittade henne på tv4's hemsida. Där finns alla audtions från Lund. Haha, found you, idol-Lajki! Dock tänker jag inte länka till sidan, nån måtta på förnedringen får det faktiskt vara.
Fast hon sjöng bra på sin audition...
Jag undrar varför dom dissade henne...
Dom är säkert bara avundsjuka...
Hallå liksom. Den ena jurymedlemen ser ut som Peter Jöbacks brosa (vilket kan göra vem som helst deprimerad), den andra är en tjock flintis och den tredje är en blonderad ful tjej som säkert knullat sig in i branschen... HA!
där fick jag till det!
Nu ska jag snart titta på 'sex and the city'. För bara några veckor sedan så gick 'south park' på Mtv en timme innan satc så då kunde jag först titta på det ena sedan det andra. Det var skitkul för först kunde jag sitta och skratta åt cartman och sedan kunde jag sitta och fundera på hur i hela helvete Sara Jessica Parker (a.k.a Carrie) kan få så många snygga hunks när hon är SÅ FUUUUL!!
Ja, jag har för mycket fritid!
Seriöst, hon får kyssa Mikhail Baryshnikov!!!!! AAAAHHH! Jag skulle seriöst ge bort allt jag äger och har för det. Den mannen är den coolaste mannen i världen. Han snackar Ryska, Franska och Engelska (med rysk accent, såå sexigt). Han är så otroligt underbaaart sexig, trots att han är gammal. Därför är jag bitter på att någon ful skådespelare utan talang får kyssa världens coolaste och bästa balettdansör. Usch vad jag blir bitter...
Imorron är jag ledig :)
Rebecka är hemma i Lund igen, hon lyckas göra Lund till en lite bättre stad trost att folk snor ens cykel...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
