Och nu ska jag vara lite töntig också. Jag är med i en tävling på Vero Moda där man ska skapa sin egen klänning. Vinnaren får sin klänning såld i samtliga butiker våren 2010. Snälla rösta på mej :D
Rösta här: http://www.yourmoda.se/klanningar/Show.aspx?id=6224
Jag sätter så många etiketter på detta inlägget som möjligt så kommer fler att hitta det sen :D
Visar inlägg med etikett En kommande framtid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett En kommande framtid. Visa alla inlägg
måndag 23 november 2009
måndag 9 november 2009
Hurtbulle
Igår skickade jag iväg ett två sidor långt brev till Lykke där det var skrivit på både fram- och baksida. Och ändå kändes det som att jag inte fick med allt. Långt ifrån.
Idag har mitt liv vänts på tvären. Just nu är jag apatisk. Och fylld med något som jag inte kan göra något av. Två veckor tills mitt liv (kanske) tar slut. Eller gör en radikal förändring om man hellre vill uttrycka det så.
Oj detta blev alldeles för personlig. Men jag ska låta det stå. För det är så.
Idag är jag hurt av hurtiness. Alltså jag är hurtig. Jag och Robban steg upp 7 och åkte till gymmet halv 8 och tränade till 20 över 9 ungefär. Sen åkte vi hem och jag stack på föreläsning i två timmar. Jag känner mej så nyttig och pigg. Jag kommer bli så sund och nyttig. Och det bästa är, att om jag tränar så kan jag äta massa ostbågar utan dåligt samvete. PERFEKT! :D
Okej, jag har bara tränat en gång. MEN, det är början på mitt nya liv :)
Nu ska jag gå upp och lägga mej bredvid han som är min :)
Idag har mitt liv vänts på tvären. Just nu är jag apatisk. Och fylld med något som jag inte kan göra något av. Två veckor tills mitt liv (kanske) tar slut. Eller gör en radikal förändring om man hellre vill uttrycka det så.
Oj detta blev alldeles för personlig. Men jag ska låta det stå. För det är så.
Idag är jag hurt av hurtiness. Alltså jag är hurtig. Jag och Robban steg upp 7 och åkte till gymmet halv 8 och tränade till 20 över 9 ungefär. Sen åkte vi hem och jag stack på föreläsning i två timmar. Jag känner mej så nyttig och pigg. Jag kommer bli så sund och nyttig. Och det bästa är, att om jag tränar så kan jag äta massa ostbågar utan dåligt samvete. PERFEKT! :D
Okej, jag har bara tränat en gång. MEN, det är början på mitt nya liv :)
Nu ska jag gå upp och lägga mej bredvid han som är min :)
onsdag 4 november 2009
Det snöar
Jag har inte skrivit på länge. Och det är kanske för att jag inte haft så mycket att säga.
Det snöade när jag skulle hem från föreläsningen idag. Jag blev så himla glad. För, om sanningen ska fram, har jag haft mysiga julkänslor sen början av oktober och jag längtar längtat till tusen efter vår käraste högtid julen. Jag älskar julen för jag blir så glad, nostalgisk och sjukt lycklig av den. Alla förberedelserna innan, allt pynt, alla lukter, all musik och allt som händer i sammband med den. Och nu är julen på G. Jag känner det inom mej. Jag känner mej nämligen väldigt mysig. Typ som en gammal förvirrad gubbe. Jag vill sätta på min mest töntiga julskiva där Carola sjunger alla låtar med sin stammande stämma och avslutar varje ord med ett kort h-ljud ("jul-h, jul-h, strålande jul-h") och krypa upp i soffan eller framför brasan i biblioteket och dricka lussete med mjölk. Känner ni det? Det är påväg. Dock ska jag vänta med att göra allt detta till åtminstone sista veckan i november för då är det första advent. AAAHHH då är det första advent :D:D Jag riktigt längtar tills julpyntet kommer fram. Jag undrar vad det blir för julkalender i år. Jag hoppas den blir bra. Antagligen blir den inte det eftersom alla julkalendrar de typ senaste 8 åren har varit bajs.
Förra årets var sådär men den var ju inte julig vilket gjorde mej sjukt besviken. Allting var ju grått. Det var ju inte snö någonstans. Om årets julkalender är bajs ska jag antingen försöka hitta "jul i Kapernaum" på biblioteket och titta på den eller leta fram "Mysteriet på Greveholm" som vi har någonstans här hemma på VHS. Då är det banneijävlarhavet Jul :) (med stort J).
Jag har också föresten köpt gymkort på Friskis och Svettis idag. Ett halvårskort. Jag är lite hurtig som enbart har ett gymkort. Snart ska jag bli ännu hurtigare genom att använda det också.
Jag har föresten kommit på ett nytt projekt som jag ska genomföra på min fritid. Jag ska sova i alla rum i mitt hus. I vartenda rum ska jag åtminstone ha tagit en tupplur en gång. Fast jag har inte bestämt mej och jag ska nollställa mej och börja ifrån början i alla rum eller om jag ska köra och räkna med dom rummen jag redan sovit i men jag tror liksom inte att det blir någon riktigt match då.
Jag menar jag har redan sovit i Elis rum, mitt rum, Calles rum, Mamma och Robbans rum, kontoret, köket, vardagsrummet här nere och allrummet däruppe. Det är redan rätt många av våra rum så om jag räknar dom så är liksom halva jobbet redan gjort och då känns det olönt. För om jag ränkar med dom har jag bara hallen, Robbans arbetsrum, matsalen (egentligen är det ju samma rum som vardagsrummet men jag vill ju sova i matsalsdelen av rummet också), Felix rum och alla badrummen och toaletterna kvar som jag inte har sovit i. Då är det ingen sport.
Shit, nu när jag kollar så har jag verkligen redan sovit i typ alla rum i det här huset. Jag måste vara typ världens tröttaste person.
Aja, vi nollställer.
Nu ska jag skriva brev till Lykke, har redan börjat men det är svårt att få klart eftersom allt annat kommer ivägen för mej hela tiden, och laga köttsoppa ska jag med göra :)
Det snöade när jag skulle hem från föreläsningen idag. Jag blev så himla glad. För, om sanningen ska fram, har jag haft mysiga julkänslor sen början av oktober och jag längtar längtat till tusen efter vår käraste högtid julen. Jag älskar julen för jag blir så glad, nostalgisk och sjukt lycklig av den. Alla förberedelserna innan, allt pynt, alla lukter, all musik och allt som händer i sammband med den. Och nu är julen på G. Jag känner det inom mej. Jag känner mej nämligen väldigt mysig. Typ som en gammal förvirrad gubbe. Jag vill sätta på min mest töntiga julskiva där Carola sjunger alla låtar med sin stammande stämma och avslutar varje ord med ett kort h-ljud ("jul-h, jul-h, strålande jul-h") och krypa upp i soffan eller framför brasan i biblioteket och dricka lussete med mjölk. Känner ni det? Det är påväg. Dock ska jag vänta med att göra allt detta till åtminstone sista veckan i november för då är det första advent. AAAHHH då är det första advent :D:D Jag riktigt längtar tills julpyntet kommer fram. Jag undrar vad det blir för julkalender i år. Jag hoppas den blir bra. Antagligen blir den inte det eftersom alla julkalendrar de typ senaste 8 åren har varit bajs.
Förra årets var sådär men den var ju inte julig vilket gjorde mej sjukt besviken. Allting var ju grått. Det var ju inte snö någonstans. Om årets julkalender är bajs ska jag antingen försöka hitta "jul i Kapernaum" på biblioteket och titta på den eller leta fram "Mysteriet på Greveholm" som vi har någonstans här hemma på VHS. Då är det banneijävlarhavet Jul :) (med stort J).
Jag har också föresten köpt gymkort på Friskis och Svettis idag. Ett halvårskort. Jag är lite hurtig som enbart har ett gymkort. Snart ska jag bli ännu hurtigare genom att använda det också.
Jag har föresten kommit på ett nytt projekt som jag ska genomföra på min fritid. Jag ska sova i alla rum i mitt hus. I vartenda rum ska jag åtminstone ha tagit en tupplur en gång. Fast jag har inte bestämt mej och jag ska nollställa mej och börja ifrån början i alla rum eller om jag ska köra och räkna med dom rummen jag redan sovit i men jag tror liksom inte att det blir någon riktigt match då.
Jag menar jag har redan sovit i Elis rum, mitt rum, Calles rum, Mamma och Robbans rum, kontoret, köket, vardagsrummet här nere och allrummet däruppe. Det är redan rätt många av våra rum så om jag räknar dom så är liksom halva jobbet redan gjort och då känns det olönt. För om jag ränkar med dom har jag bara hallen, Robbans arbetsrum, matsalen (egentligen är det ju samma rum som vardagsrummet men jag vill ju sova i matsalsdelen av rummet också), Felix rum och alla badrummen och toaletterna kvar som jag inte har sovit i. Då är det ingen sport.
Shit, nu när jag kollar så har jag verkligen redan sovit i typ alla rum i det här huset. Jag måste vara typ världens tröttaste person.
Aja, vi nollställer.
Nu ska jag skriva brev till Lykke, har redan börjat men det är svårt att få klart eftersom allt annat kommer ivägen för mej hela tiden, och laga köttsoppa ska jag med göra :)
torsdag 15 oktober 2009
Lille katt, lilla katt...
Detta ska bli ett kort inlägg då jag egentligen pluggar. Man tar små korta pauser ibland. Dock börjar min motivation komma tillbaka. Den kom tillbaka när jag såg resultatet på min tenta. Skojar inte.
Una hade rätt när det kommer till västerläningarnas sätt att hantera problem, nämligen inte alls. Jag blir arg.
Så, jag pluggar nu. Och tänker så smått på ikväll. Ska på tackfest, fast jag är sådär pepp. Eftersom tentan hela tiden ligger och trycker så kan jag inte ha så kul som jag brukar. Plus att jag har bestämt mig för att jag kan gå ut en gång den här helgen och parta. Men det kommer inte ske ikväll utan imorron, då det är tjänstemannafest. Då vill jag PARTA! Utan hämningar.
Una hade rätt när det kommer till västerläningarnas sätt att hantera problem, nämligen inte alls. Jag blir arg.
Så, jag pluggar nu. Och tänker så smått på ikväll. Ska på tackfest, fast jag är sådär pepp. Eftersom tentan hela tiden ligger och trycker så kan jag inte ha så kul som jag brukar. Plus att jag har bestämt mig för att jag kan gå ut en gång den här helgen och parta. Men det kommer inte ske ikväll utan imorron, då det är tjänstemannafest. Då vill jag PARTA! Utan hämningar.
måndag 12 oktober 2009
Jag vill inte bli stor.. alls
Robban står i köket och lagar mat. Wook. Det är Robbans godaste maträtt. Det är synd att jag inte är hungrig. Jag vill vara det. Vill äta och tycka att det är gott men känns onödigt att äta om man inte är hungrig eller sugen.
Aja, maten är inte klar än så förhoppningsvis försvinner problemet fram tills dess.
Idag var jag på föreläsning mellan 10 och 12. Och jag var så jävla trött när jag vaknade. Jag orkade knappt ta mej ur sängen. Jag var sååå nära på att skippa föreläsningen. Men kom på att jag bara skulle ångra det i efterhand och dessutom antagligen ha för mycket ångest för att kunna sova gott ändå.
Jag gick dit. Vi hade Åse. En skön hippiekvinna på typ 50 år som är en sjukt dålig föreläsare. Hon säger samma sak flera gånger, upprepar sig och är allmänt otydlig. Tacka vet jag Una. HON är bra. Jag lär mig sjukt mycket på hennes föreläsningar.
Igår sökte jag in till nya kurser till våren. Också bara strökurser. Jag vet ju fortfarande inte alls vad jag vill bli. Jag vet mer vad jag inte vill bli. Mamma sa att jag inte kan fortsätta hålla på att ströläsa så länge till utan att jag snart måste bestämma mig. Det ger mej magont. Men okej. Om jag vet vad jag inte vill bli kan jag ju börja där iaf.
Jag vill inte bli:
Aja, maten är inte klar än så förhoppningsvis försvinner problemet fram tills dess.
Idag var jag på föreläsning mellan 10 och 12. Och jag var så jävla trött när jag vaknade. Jag orkade knappt ta mej ur sängen. Jag var sååå nära på att skippa föreläsningen. Men kom på att jag bara skulle ångra det i efterhand och dessutom antagligen ha för mycket ångest för att kunna sova gott ändå.
Jag gick dit. Vi hade Åse. En skön hippiekvinna på typ 50 år som är en sjukt dålig föreläsare. Hon säger samma sak flera gånger, upprepar sig och är allmänt otydlig. Tacka vet jag Una. HON är bra. Jag lär mig sjukt mycket på hennes föreläsningar.
Igår sökte jag in till nya kurser till våren. Också bara strökurser. Jag vet ju fortfarande inte alls vad jag vill bli. Jag vet mer vad jag inte vill bli. Mamma sa att jag inte kan fortsätta hålla på att ströläsa så länge till utan att jag snart måste bestämma mig. Det ger mej magont. Men okej. Om jag vet vad jag inte vill bli kan jag ju börja där iaf.
Jag vill inte bli:
- Trädgårsmästare
- Dagisfröken (alldeles för små barn)
- Städare
- Farmaceut (eller vad det nu heter - det vill jag iaf inte bli)
- Mattant
- Doktor
- Sjuksköterska (Jag skulle i och för sig kunna se mej som det, och man säger ju att sådana yrken som sjuksköterska, doktor och lärare går i släkten men jag har blodfobi och skulle ha svårt att undersöka andras kroppar då jag finner det lite äckligt, dessutom skulle jag ha svårt att operera folk)
- Brandman
Sen kom jag inte så mycket längre. Och jag blev inte så mycket klokare. Dock tror jag inte just nu att jag skulle vilja bli psykolog. Inte för att det inte är intressant. Jag älskar att lära mig om hur människor och hjärnan fungerar. Men jag skulle aldrig klara utbildningen så därför intalar jag mig själv att jag inte vill bli det.
Så, nu skulle man kanske plugga lite. Eller surfa...
tisdag 1 september 2009
Orättvist
Hehe...
Jag har precis kommit hem från min första dag på universitetet Det kändes sjukt. Konstigt liksom. Jag kände mej så stor och så liten på samma gång. Jag kände mej verkligen typ minst. Som att jag missat något skolstadie som alla redan gått. Men jag antar att det inte är så. Men allt var så stort. Det var så mycket liksom. Aja...
Uppropet började 8, i Edens hörsal. Och höll på till halv 12 ungefär. Nu när jag tänker tillbaka på det så fattar jag verkligen vad det var som tog så lång tid. Vi hade inte ens upprop.
Just det, funny story, vi blev indelade i grupper idag. Alltså hela gruppen blev indelade i fyra grupper (1 till 4, så himla fantasilöst) och den gruppen man blev indelad i ska man gå på seminarier med. Man går olika tider. Grupp 1 går mellan 8 och 10, grupp 2 mellan 10 och 12, grupp 3 mellan 13 och 15 (antar att det är en timme för lunch) och grupp 4 mellan 15 och 17.
Hur delade dom in grupperna då?
Jo, efter efternamn... Ahh, underbart! Framförallt om man har ett efternamn som börjar på W. Varför delar de alltid in grupper efter efternamn? Det är så himla fantasilöst. Kan man inte dela in grupperna i något lite mer roligt? Typ stjärntecken? Inte för att jag vet hur det skulle gå till...
Eller typ födelsedata... Fast bakifrån. Från december till januari... Annars faller teorin.
Ja, nu ska jag (mamma) mejla iväg till hon där föreståndare eller något och be om att få byta grupp. För, naturligtvis ordnade lärarna det så att de som var missnöjda med sin grupp fick komma fram efteråt och byta (dom brukade absolut inte ha något problem med det). Det kom fram typ 10 stycken och ville byta. Alla från grupp 4.
Så ja, ja jag gick hem.
Så, nu ska jag be om att få byta till grupp 2. Den perfekta gruppen. Ha skoldag mellan 10 till 12 är ju perfekt. Man kommer upp i tid, men man har ändå lite sovmorgon. Perfa.
Nu ska jag äta lunch.
Jag har precis kommit hem från min första dag på universitetet Det kändes sjukt. Konstigt liksom. Jag kände mej så stor och så liten på samma gång. Jag kände mej verkligen typ minst. Som att jag missat något skolstadie som alla redan gått. Men jag antar att det inte är så. Men allt var så stort. Det var så mycket liksom. Aja...
Uppropet började 8, i Edens hörsal. Och höll på till halv 12 ungefär. Nu när jag tänker tillbaka på det så fattar jag verkligen vad det var som tog så lång tid. Vi hade inte ens upprop.
Just det, funny story, vi blev indelade i grupper idag. Alltså hela gruppen blev indelade i fyra grupper (1 till 4, så himla fantasilöst) och den gruppen man blev indelad i ska man gå på seminarier med. Man går olika tider. Grupp 1 går mellan 8 och 10, grupp 2 mellan 10 och 12, grupp 3 mellan 13 och 15 (antar att det är en timme för lunch) och grupp 4 mellan 15 och 17.
Hur delade dom in grupperna då?
Jo, efter efternamn... Ahh, underbart! Framförallt om man har ett efternamn som börjar på W. Varför delar de alltid in grupper efter efternamn? Det är så himla fantasilöst. Kan man inte dela in grupperna i något lite mer roligt? Typ stjärntecken? Inte för att jag vet hur det skulle gå till...
Eller typ födelsedata... Fast bakifrån. Från december till januari... Annars faller teorin.
Ja, nu ska jag (mamma) mejla iväg till hon där föreståndare eller något och be om att få byta grupp. För, naturligtvis ordnade lärarna det så att de som var missnöjda med sin grupp fick komma fram efteråt och byta (dom brukade absolut inte ha något problem med det). Det kom fram typ 10 stycken och ville byta. Alla från grupp 4.
Så ja, ja jag gick hem.
Så, nu ska jag be om att få byta till grupp 2. Den perfekta gruppen. Ha skoldag mellan 10 till 12 är ju perfekt. Man kommer upp i tid, men man har ändå lite sovmorgon. Perfa.
Nu ska jag äta lunch.
måndag 24 augusti 2009
Han är mitt inre jag? HA!
Föresten, så har sommaren varit mycket mer än bara Brantås med Lykke, Charlie och Daniel och Aneboda med pappa.
Jag har hunnit med Lykkes och Charlies avskedsfest. Den var najs. En massa trevliga människor. Skitgod pastasallad (Charlie är en gud i köket) och skitgod kladdkaka (-"-). Jag lyckades även få dit min pojkvän på festen så jag umgicks mest med honom innan vi tog taxi hem vid typ 2 kanske. Men det var en najs fest med lagom mycket dans och stoj. Även Dan tog sej några moves på dansgolvet.
Sedan har jag ju varit i Brantås igen men denna gången med familjen. Det var fett och en ständig favorit i repris. Jag och Eli (och en sedan joinande Maja) hade askul med de kära smålänningarna och vi stannade även lite längre än sedan våra mammor åkt ner. Våra mammor åkte hem på fredagen och Maja och Eli skulle stanna några dagar till. Jag bestämde mej i sista stunden för att stanna ett dygn till. För Brantåstrion skulle festa till det (jag hade fixat va ;)). Så jag stannade en dag till. Och det var det värt, för fy fan vad kul det var. För den kvällen var en av de sjukaste kvällarna i Brantås historia. Det var jävla kul. Eller Eli hade nog iaf utihelvete kul för hon hade hysteriska skrattanfall som höll på till typ 2 på natten. Jag fnissar när jag tänker på det, hon lät helt hysterisk.
Först så satt Jag, Eli och Maja på verandan och drack och spelade lite kort och väntade på några gamla boys som vi typ inte träffat på två tre år. När dom kom, O och D, så satt vi ute på verandan alla fem och snackade om Skåne vs Småland, skolan, livet unt stuff. Sedan hände the big thingie. Efter det blev kvällen helt jävla otrolig. HAHA! Är allt jag säger. Eli och jag skulle gå och kissa, det är typ det jag minns. Har ofantliga minnesluckor. Jag minns att jag hade assvårt att sitta på huk och kissa för jag skrattade så mycket. Eli garvade också. Nästa sak jag minns är att jag ser killarna stå vid husknuten och jag går det. Sen stod jag och O stod mest och kräktes utanför duschen. Haha kanske inte så jättekul just då men ändå rätt kul i efterhand. För situationen var sjuk och jag var typ sjuk. Och i bakgrunden kunde man höra Elis hysteriska skratt (Jag minns att jag, i fyllan, blev lite rädd att Eli inte kunde sluta skratta och jag var orolig att hon skulle kvävas ((vilket kan avslöja lite om hur hon faktiskt skrattade - HYSTERISKT)). Sen kom Maja och ledde in mej och O i det gamla sovrummet där vi sov i varsin säng O och jag (O fick senare sällskap av en Maja men lyckligtvis så sov jag då). Jag vaknade vid typ 5 och gick in och hittade Eli på soffan och väckte henne. Sen gick hon och jag in och la oss i salen i den stora sängen. Vilket var asskönt eftersom jag frös som fan. Majas kläder låg därinne...?
D hade däckat i barnkammaren...
Men jag kunde inte somna om för jag låg bara och tänkte på allt vi skulle behöva städa (vilket antagligen betydde att jag började nyktra till) så när det började ljusna vid 6 gick jag upp och började städa. Eli hade på något sätt lyckats kleta banan i soffan i vardagsrummet. Sjukt äckligt.
Men, sedan höll jag i gång till typ 8 och sov till 10 innan morfar väckte mej för vi skulle till Nässjö för jag skulle hem. Det var skönt för då fick Maja och Eli ta det värsta (typ O's spya utanför duschen. Min var typ bara vatten så den fanns inte kvar. O's bestod dock mest av en vit sörja som jag inte vågar gissa vad det var).
Efter Brantås har jag mest chillat. Jag har umgåtts med Petra som nu har flyttat till Bryssel för att lära sig leva livet och att prata franska. Vi har smsat lite och hon verkar ha det så bra. Jag är lite avundsjuk på henne, för att hon lyckats komma iväg. Det är inte så många som lyckats med det ändå.
Sedan har jag tofflat, som en supertoffel. Men det har varit riktigt mys faktiskt. Sedan har Lykke och Charlie åkt. Daniel också men han kommer ju tillbaka. Men Lykke och Charlie är borta, gone, och jag saknar dom. Jag åkte ner till Helsingborg för att säga hejdå till dom men jag missade bussen (alla trodde den avgick 2 när den visade sig avgå halv 2, som tur hann Lykke och Charlie med den, vilket var Daniels förtjänst) så jag handlade kläder för ett och två i Helsingborgs centrum istället. Det var najs. Jag kände mej väldigt djup när jag åkte tåg ensam mellan Helsingborg och Lund. För vädret var mulet och jag hade hög knut i nacken och satt dessutom och läste en samlad diktbok. Alltså var jag djup och mystisk.
Resten av sommaren har förflutit mest. Nu är den borta. Och jag har kommit in på universitet Grundkurs i psykologi. Jag kommer behöva plugga som ett fån. Varför liksom? Kunde jag inte sökt en skitlätt kurs som jag bara kunde glidit igenom. Aja, psykologi lär ju bli intressant. Min kurslittratur består än så länge utan en bok som är lika stor som två tegelstenar och är på engelska. Jag börjar frukta att jag har tagit mej vatten över huvudet.
... Men jag klarar mig alltid... nog.
Jag har hunnit med Lykkes och Charlies avskedsfest. Den var najs. En massa trevliga människor. Skitgod pastasallad (Charlie är en gud i köket) och skitgod kladdkaka (-"-). Jag lyckades även få dit min pojkvän på festen så jag umgicks mest med honom innan vi tog taxi hem vid typ 2 kanske. Men det var en najs fest med lagom mycket dans och stoj. Även Dan tog sej några moves på dansgolvet.
Sedan har jag ju varit i Brantås igen men denna gången med familjen. Det var fett och en ständig favorit i repris. Jag och Eli (och en sedan joinande Maja) hade askul med de kära smålänningarna och vi stannade även lite längre än sedan våra mammor åkt ner. Våra mammor åkte hem på fredagen och Maja och Eli skulle stanna några dagar till. Jag bestämde mej i sista stunden för att stanna ett dygn till. För Brantåstrion skulle festa till det (jag hade fixat va ;)). Så jag stannade en dag till. Och det var det värt, för fy fan vad kul det var. För den kvällen var en av de sjukaste kvällarna i Brantås historia. Det var jävla kul. Eller Eli hade nog iaf utihelvete kul för hon hade hysteriska skrattanfall som höll på till typ 2 på natten. Jag fnissar när jag tänker på det, hon lät helt hysterisk.
Först så satt Jag, Eli och Maja på verandan och drack och spelade lite kort och väntade på några gamla boys som vi typ inte träffat på två tre år. När dom kom, O och D, så satt vi ute på verandan alla fem och snackade om Skåne vs Småland, skolan, livet unt stuff. Sedan hände the big thingie. Efter det blev kvällen helt jävla otrolig. HAHA! Är allt jag säger. Eli och jag skulle gå och kissa, det är typ det jag minns. Har ofantliga minnesluckor. Jag minns att jag hade assvårt att sitta på huk och kissa för jag skrattade så mycket. Eli garvade också. Nästa sak jag minns är att jag ser killarna stå vid husknuten och jag går det. Sen stod jag och O stod mest och kräktes utanför duschen. Haha kanske inte så jättekul just då men ändå rätt kul i efterhand. För situationen var sjuk och jag var typ sjuk. Och i bakgrunden kunde man höra Elis hysteriska skratt (Jag minns att jag, i fyllan, blev lite rädd att Eli inte kunde sluta skratta och jag var orolig att hon skulle kvävas ((vilket kan avslöja lite om hur hon faktiskt skrattade - HYSTERISKT)). Sen kom Maja och ledde in mej och O i det gamla sovrummet där vi sov i varsin säng O och jag (O fick senare sällskap av en Maja men lyckligtvis så sov jag då). Jag vaknade vid typ 5 och gick in och hittade Eli på soffan och väckte henne. Sen gick hon och jag in och la oss i salen i den stora sängen. Vilket var asskönt eftersom jag frös som fan. Majas kläder låg därinne...?
D hade däckat i barnkammaren...
Men jag kunde inte somna om för jag låg bara och tänkte på allt vi skulle behöva städa (vilket antagligen betydde att jag började nyktra till) så när det började ljusna vid 6 gick jag upp och började städa. Eli hade på något sätt lyckats kleta banan i soffan i vardagsrummet. Sjukt äckligt.
Men, sedan höll jag i gång till typ 8 och sov till 10 innan morfar väckte mej för vi skulle till Nässjö för jag skulle hem. Det var skönt för då fick Maja och Eli ta det värsta (typ O's spya utanför duschen. Min var typ bara vatten så den fanns inte kvar. O's bestod dock mest av en vit sörja som jag inte vågar gissa vad det var).
Efter Brantås har jag mest chillat. Jag har umgåtts med Petra som nu har flyttat till Bryssel för att lära sig leva livet och att prata franska. Vi har smsat lite och hon verkar ha det så bra. Jag är lite avundsjuk på henne, för att hon lyckats komma iväg. Det är inte så många som lyckats med det ändå.
Sedan har jag tofflat, som en supertoffel. Men det har varit riktigt mys faktiskt. Sedan har Lykke och Charlie åkt. Daniel också men han kommer ju tillbaka. Men Lykke och Charlie är borta, gone, och jag saknar dom. Jag åkte ner till Helsingborg för att säga hejdå till dom men jag missade bussen (alla trodde den avgick 2 när den visade sig avgå halv 2, som tur hann Lykke och Charlie med den, vilket var Daniels förtjänst) så jag handlade kläder för ett och två i Helsingborgs centrum istället. Det var najs. Jag kände mej väldigt djup när jag åkte tåg ensam mellan Helsingborg och Lund. För vädret var mulet och jag hade hög knut i nacken och satt dessutom och läste en samlad diktbok. Alltså var jag djup och mystisk.
Resten av sommaren har förflutit mest. Nu är den borta. Och jag har kommit in på universitet Grundkurs i psykologi. Jag kommer behöva plugga som ett fån. Varför liksom? Kunde jag inte sökt en skitlätt kurs som jag bara kunde glidit igenom. Aja, psykologi lär ju bli intressant. Min kurslittratur består än så länge utan en bok som är lika stor som två tegelstenar och är på engelska. Jag börjar frukta att jag har tagit mej vatten över huvudet.
... Men jag klarar mig alltid... nog.
söndag 14 juni 2009
Now is the future
Ojojoj! Så försvann studenten liksom!
Så sjukt...
Okej, vi kör någon slags summerize antar jag.
Den 10:e tod min kära syster studenten och det var najs. Pappa kom ner och vi gick, hela familjen till Katedral för att ta emot min syster. På skolgården träffade jag Petra som skulle ta emot Malin som går i Elis klass. Eli kom utspringande och var full som ett lagom stort ägg. Dvs, inte för full men tillräckligt full för att alla skulle märka det. Hon kramade alla 20 gånger (jag vet inte om det var för att hon inte kom ihåg att hon redan kramat alla eller om det var för att hon var i extas) och ställde upp på foto och fick visselpipor och blommor och sånt kring halsen. Sedan kom Jenny och så bar det av till flaket. Där skulle jättemånga åka. Bland annat jag. Dom hade en rätt fet ljudanläggning. Och flaket var trevligt förutom att det var lite för lite folk och att Jenny hela tiden bytte låt. Men det var fett annars. Dom hade bra musik. Och jag skrek mej riktigt hes och hade sjukt kul tillsammans med Erika. Sen fick jag en tratt som man skriker i (vad heter det? Mikrofon?) och började skrika ut en massa saker. Dock tror jag ingen tyvärr hörde mina visa ord eftersom musiken var så hög. Sedan var det dags för Elis studentfest. Och som de flesta studentfester så var den chill. Lykke och Charlie kom dit och Eli men förförallt jag blev glad. Eli hade god mat på sin student. Hon stack iväg runt 12 skulle jag tro. Själv gick jag och la mig i min säng. Lykke och Charlie däckade på min soffa. Nästa dag var det min tur. Jag gick upp och klädde mig, åt en macka, poserade lite i min studentklädsel och stack sedan, lite försenad, iväg till champangefrukosten med en flaska mousserande vin i högsta hugg. Jag var typ sist men det gjorde inte så mycket. Efter att vi hängt lite i Botan stack alla till Spyken, bland annat jag, som började bli lite på örat av vinet. Jag och några andra från min klass stack in i matsalen och skrek. Jag är glad att jag inte ska tillbaka dit för mattanterna lär känna igen mej nu. Efter matsalen stack jag och några andra ut och samlade ihop folk och så stack vi till Katedral. Jag försökte skrika ut slagord men ingen hörde dom för jag var sjukt hes. Vilket var synd för jag kom på sjukt bra ramsor med mycket stuns i om jag får säga det själv. Men på Katedral hade dom stängt dörrana så vi kom inte in. Istället kom det ut två killar med ett glasspaket och bjöd på glass. Det var gott och random :)
Detta inlägget blir skitlångt så jag hoppar fram i tiden lite. När vi skulle till aulan hade jag hunnit nyktra till lite. Vilket var synd. Så i aulan var det rätt chill och fest. Några grät men inte jag. Jag var fett cool :D Sedan var det dags att ta farväl av lärarna. Några gjorde det lite ont att säga hejdå till men det var chill. Sedan sprang vi ut och hoppade. Hela Es3c stod och hoppade i typ tre minuter. Förutom en utav oss som däckat på en bar och missat utsläppet. PINSAMT!! (Haha vad jag skrattar). Alla stod där och väntade på mig. Och jag grät INTE en enda tår, vilket jag var sjukt stolt över. Sedan åkte vi flak. Vi hade nog det minsta, mest instabila flak av alla och musikanläggningen hackade. MEN, det var vårt flak, och det var fett ändå. Musiken var sådär. Fast alla bra låtar hade jag valt :D Efter lite rundor på stan hoppade Lykke och jag av och gick hem till mig. Min studentfest var mys och jag är väldigt glad för den. HP, the one and only, höll stämningen upp med sin skönsång. Charlie och Lykke var där, fast dom försvann ett tag för att titta på sesongsavslutningen av Greys anotomi (är jag dissad av ett tv-program?). Jag lyckades även få dit min kära pojkvän som jag fick presentera för min pappa. Det är jag glad för. Charlie, Lykke, Daniel och en jävligt full Kriss badade i min pool. Det var jävligt roligt. Fast Daniel hade vita kalsonger så jag fick panik. Vid 12 kom det hem till folk till mig, bland annat Maja så vi satte oss och började shotta vaniljvodka. Så jävla kul. Jag blev full. Sedan började det typ storma och vi stack till Tégners. På Tégners var det jävligt kul och jag hängde med alla möjliga. Jag kände mig fri och det var fett skönt. Jag har bara några få minneluckor :) Jag och Maja shottade sambucka, det minns jag. Men jag minns inte vad den smakade. När vi åkte hem blev jag ovän med en taxichafför som körde hem oss (han tog typ 100 spänn i överpris) så jag skrek på honom och stack iväg utan att betala allt. Han skrek att han skulle anmäla mig. Just nu är jag lite orolig eftersom jag inte är van vid sånt, jag är ju väldigt fredlig av mig egentligen. Sedan kom det hem några till mig och vi satt uppe hela natten och chillade. Daniel, Charlie och Lykke hade däckat i arbetsrummet på övervåningen. Vid 5 halv sex ungefär fick jag plötsligt nog och gick upp och låste in mig på mitt rum för att sova. Niklas kom upp och knackade på men jag låtsades inte höra. Vilket nog var rätt elakt...Nästa dag gick jag på avslutningen. Efteråt samlades Es3c -09 i ett klassrum för sista gången. Jag hade med mig kakor från min student som jag bjöd på. Fast allt blev inte uppätet så efter träffen, när alla sa hejdå (vilket kändes konstigt för man fattade det inte riktigt) gick jag till lärarrummet och gav kakorna åt dom. Sedan stod jag och väntade på pappa. Han, jag och Eli skulle åka till Max. Under som jag stod och väntade på honom kom det förbi kompisar till mig från andra klasser som också skulle hem. Eller vissa skulle ute i livet och uppleva det men de flesta skulle hem. Det var så himla konstigt att säga hejdå till alla som gick förbi. Jag menar, jag kommer säkert (nej, inte alls säkert egentligen) stöta på dom igen men fram tills dess? Jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Fram tills dess, "hej då"? Det blev lite tafatt att säga hejdå till folk. Lite sådär "höhö ja men då ses vi höhö"-sätt. Fast samtidigt, dom personer jag verkligen vill hålla kontakten med kommer jag väl att hålla kontakten med? Och de personer som jag inte kommer hålla kontakten med är kanske inte sådana personer jag behöver? Eller? Kommer jag verkligen att hålla kontakten med alla som jag vill hålla kontakten med? Troligen inte.
När jag kom hem och hade ätit upp Max gick jag upp och sov till halv 8. Egentligen skulle jag till Linas student men jag orkade inte. När jag vaknade var jag tvungen att ringa någon och säga förlåt och efter det stack jag ut till Lomma mitt i natten. För jag var tvungen och jag ville och eftersom jag har hav av tid framför mig spelar inte klockan längre riktigt någon roll.
Det får vara allt för nu. Att någon pallar läsa till hit tror jag knappt men om någon faktiskt gör det hoppas jag att det var värt det :)
Nu är det dags för sommaren
Så sjukt...
Okej, vi kör någon slags summerize antar jag.
Den 10:e tod min kära syster studenten och det var najs. Pappa kom ner och vi gick, hela familjen till Katedral för att ta emot min syster. På skolgården träffade jag Petra som skulle ta emot Malin som går i Elis klass. Eli kom utspringande och var full som ett lagom stort ägg. Dvs, inte för full men tillräckligt full för att alla skulle märka det. Hon kramade alla 20 gånger (jag vet inte om det var för att hon inte kom ihåg att hon redan kramat alla eller om det var för att hon var i extas) och ställde upp på foto och fick visselpipor och blommor och sånt kring halsen. Sedan kom Jenny och så bar det av till flaket. Där skulle jättemånga åka. Bland annat jag. Dom hade en rätt fet ljudanläggning. Och flaket var trevligt förutom att det var lite för lite folk och att Jenny hela tiden bytte låt. Men det var fett annars. Dom hade bra musik. Och jag skrek mej riktigt hes och hade sjukt kul tillsammans med Erika. Sen fick jag en tratt som man skriker i (vad heter det? Mikrofon?) och började skrika ut en massa saker. Dock tror jag ingen tyvärr hörde mina visa ord eftersom musiken var så hög. Sedan var det dags för Elis studentfest. Och som de flesta studentfester så var den chill. Lykke och Charlie kom dit och Eli men förförallt jag blev glad. Eli hade god mat på sin student. Hon stack iväg runt 12 skulle jag tro. Själv gick jag och la mig i min säng. Lykke och Charlie däckade på min soffa. Nästa dag var det min tur. Jag gick upp och klädde mig, åt en macka, poserade lite i min studentklädsel och stack sedan, lite försenad, iväg till champangefrukosten med en flaska mousserande vin i högsta hugg. Jag var typ sist men det gjorde inte så mycket. Efter att vi hängt lite i Botan stack alla till Spyken, bland annat jag, som började bli lite på örat av vinet. Jag och några andra från min klass stack in i matsalen och skrek. Jag är glad att jag inte ska tillbaka dit för mattanterna lär känna igen mej nu. Efter matsalen stack jag och några andra ut och samlade ihop folk och så stack vi till Katedral. Jag försökte skrika ut slagord men ingen hörde dom för jag var sjukt hes. Vilket var synd för jag kom på sjukt bra ramsor med mycket stuns i om jag får säga det själv. Men på Katedral hade dom stängt dörrana så vi kom inte in. Istället kom det ut två killar med ett glasspaket och bjöd på glass. Det var gott och random :)
Detta inlägget blir skitlångt så jag hoppar fram i tiden lite. När vi skulle till aulan hade jag hunnit nyktra till lite. Vilket var synd. Så i aulan var det rätt chill och fest. Några grät men inte jag. Jag var fett cool :D Sedan var det dags att ta farväl av lärarna. Några gjorde det lite ont att säga hejdå till men det var chill. Sedan sprang vi ut och hoppade. Hela Es3c stod och hoppade i typ tre minuter. Förutom en utav oss som däckat på en bar och missat utsläppet. PINSAMT!! (Haha vad jag skrattar). Alla stod där och väntade på mig. Och jag grät INTE en enda tår, vilket jag var sjukt stolt över. Sedan åkte vi flak. Vi hade nog det minsta, mest instabila flak av alla och musikanläggningen hackade. MEN, det var vårt flak, och det var fett ändå. Musiken var sådär. Fast alla bra låtar hade jag valt :D Efter lite rundor på stan hoppade Lykke och jag av och gick hem till mig. Min studentfest var mys och jag är väldigt glad för den. HP, the one and only, höll stämningen upp med sin skönsång. Charlie och Lykke var där, fast dom försvann ett tag för att titta på sesongsavslutningen av Greys anotomi (är jag dissad av ett tv-program?). Jag lyckades även få dit min kära pojkvän som jag fick presentera för min pappa. Det är jag glad för. Charlie, Lykke, Daniel och en jävligt full Kriss badade i min pool. Det var jävligt roligt. Fast Daniel hade vita kalsonger så jag fick panik. Vid 12 kom det hem till folk till mig, bland annat Maja så vi satte oss och började shotta vaniljvodka. Så jävla kul. Jag blev full. Sedan började det typ storma och vi stack till Tégners. På Tégners var det jävligt kul och jag hängde med alla möjliga. Jag kände mig fri och det var fett skönt. Jag har bara några få minneluckor :) Jag och Maja shottade sambucka, det minns jag. Men jag minns inte vad den smakade. När vi åkte hem blev jag ovän med en taxichafför som körde hem oss (han tog typ 100 spänn i överpris) så jag skrek på honom och stack iväg utan att betala allt. Han skrek att han skulle anmäla mig. Just nu är jag lite orolig eftersom jag inte är van vid sånt, jag är ju väldigt fredlig av mig egentligen. Sedan kom det hem några till mig och vi satt uppe hela natten och chillade. Daniel, Charlie och Lykke hade däckat i arbetsrummet på övervåningen. Vid 5 halv sex ungefär fick jag plötsligt nog och gick upp och låste in mig på mitt rum för att sova. Niklas kom upp och knackade på men jag låtsades inte höra. Vilket nog var rätt elakt...Nästa dag gick jag på avslutningen. Efteråt samlades Es3c -09 i ett klassrum för sista gången. Jag hade med mig kakor från min student som jag bjöd på. Fast allt blev inte uppätet så efter träffen, när alla sa hejdå (vilket kändes konstigt för man fattade det inte riktigt) gick jag till lärarrummet och gav kakorna åt dom. Sedan stod jag och väntade på pappa. Han, jag och Eli skulle åka till Max. Under som jag stod och väntade på honom kom det förbi kompisar till mig från andra klasser som också skulle hem. Eller vissa skulle ute i livet och uppleva det men de flesta skulle hem. Det var så himla konstigt att säga hejdå till alla som gick förbi. Jag menar, jag kommer säkert (nej, inte alls säkert egentligen) stöta på dom igen men fram tills dess? Jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Fram tills dess, "hej då"? Det blev lite tafatt att säga hejdå till folk. Lite sådär "höhö ja men då ses vi höhö"-sätt. Fast samtidigt, dom personer jag verkligen vill hålla kontakten med kommer jag väl att hålla kontakten med? Och de personer som jag inte kommer hålla kontakten med är kanske inte sådana personer jag behöver? Eller? Kommer jag verkligen att hålla kontakten med alla som jag vill hålla kontakten med? Troligen inte.
När jag kom hem och hade ätit upp Max gick jag upp och sov till halv 8. Egentligen skulle jag till Linas student men jag orkade inte. När jag vaknade var jag tvungen att ringa någon och säga förlåt och efter det stack jag ut till Lomma mitt i natten. För jag var tvungen och jag ville och eftersom jag har hav av tid framför mig spelar inte klockan längre riktigt någon roll.
Det får vara allt för nu. Att någon pallar läsa till hit tror jag knappt men om någon faktiskt gör det hoppas jag att det var värt det :)
Nu är det dags för sommaren
fredag 10 april 2009
Falelalela
Oj vad allt precis just nu i denna sekund är underbart.
Har precis varit och pantat familjens flaskor och köpt grillgrejer tills ikväll. Ikväll ska jag, Lykke, Charlie och Daniel grilla. Eftersom de, typ, är sommar nu. Att det blir askallt när solen går ner skiter jag i.
För just nu är jag fullbordad. Och jag älskar det. Mitt liv är långt ifrån perfekt men just nu känns det så ändå, och inget kan gå fel. För även om det går fel kommer det bli rätt. För just nu är det bara så. Att mitt liv är så fantastiskt bra att jag blir... galen? Till och med mina problem är perfekta xD Och solen, sommarvädret, temperaturen och fågelkvittret utanför huset bekräftar bara hur bra livet är.
Idag har jag även sökt in till Universitetet, så nu kan det inte skita sig. Jag kommer iaf ha något att göra i höst. Plugga :) Det blir bra. Sedan har jag köpt studentklänning också. Så nu slipper jag springa ut genom Spykens dörrar naken.
lördag 28 mars 2009
Släcker du?
Var med Petra i Malmö tidigare idag. Vi kollade på balskor. Petra hittade sina drömskor, för 1300... Men dom var värda det kan jag säga. För fy tusan vad dom var snygga. Jag hittade också ett par skitsnygga skor, som verkligen hade passat till min klänning och typ såg ut så som jag tänkt mig att min skor skulle se ut. Dom kostade 1700 och fanns inte i min storlek... Fan också...
Men jag hade kul med Petra iaf, den kvinnan är inte att leka med och jag tycker fruktansvärt mycket om henne och hon är så väldigt rolig... Nu är jag dock mätt.
Men jag vet inte om jag kommer visa den för så många. Iaf inte alla taizéfan därute. Jag menar, Taizé betyder så himla mycket för väldigt många människor och det har varit ganska svårt att framställa Taizé rättvisa, frågan är om det går alls.
Men ja, filmen är rätt bra, vi har verkligen gjort vårt bästa Johanna och jag. Jag är nöjd iaf. Även fast den inte är klar än. Antagligen kommer det krångla som fan in i det sista med min vanliga tur. Det kommer kanske inte bli någon film. Nästa gång jag öppnar mappen för att redigera så kommer den vara tom. Då kommer jag bli arg...
Ikväll är det earth hour, och min familj satsar stenhårt. Robban kommer stäng av alla sina datorer, det gör han ALDRIG annars. Ingenting kommer vara på,hoppas jag iaf. Jag tror till och med att jag ska försöka övertala mamma att stänga av huvudströmmen så att ingen utav mina luriga syskon kan fuska. Misstänker lite att Calle säkert skulle kunna smita iväg för att spela datorspel...
Anledningen till att jag är så pepp på att släcka är ju dels för att det är bra för miljön, dte är ett statment liksom. Och om alla (eller iaf typ alla) släcker en timme ikväll så visar det ju att folk har reagerat och faktiskt tänker på framtiden och är villig att göra något åt det. Låta jorden vila.
Sedan misstänker jag att det kommer vara supermediastorm om detta dagen efter. Typ "såhär mycket kilowatt sparade vi in" och typ "såhär många procent släckte igår" och kanske om vi har tur "jorden är räddad" :D Det hade varit fett...
Och då vill man ju gärna vara en del av det. Finnas i den gemenskapen som släckte ljusen i en timme och bidrog till ett bättre klimat, jag vill vara med och rädda jorden :)
söndag 28 december 2008
Allt rött blir blått! Dumma telenor!
Chockad
Okej. Det var en helt vanlig dag på stan igår. Jag och mamma hanlade på mellandagsrean och jag fick äntligen en stor varm jacka som jag verkligen behövde. Jag träffade släktingar påväg till stan, det var trevligt.
Just nu sitter jag och äter upp Elis choklad :D
Iaf, jag och mamma skulle snabbt svänga förbi telenorbutiken och kolla när mitt abonnemang (hur nu det stavas?) går ut och ifall vi eventuellt måste förnya det. Vi går in dit, blir tagna med storm och en kvart senare kommer jag ut med ny mobil, nytt nummer, nytt abonnemang och ny person som betalar räkningarna... Jag!
AAHHH! Hur i helvete gick det där till? Ingen aning. Det är fan livsfarligt att gå in i försäljarbutiker. Jag hinner knappt säga nej förän jag har gått med på något nytt konstigt avtal. WTF liksom?!! Jag vill inte betala mina egna räkningar, varför måste jag göra det? Okej, jag har fyllt 18 och börjar väl bli vuxen med det var inte riktigt detta jag tänkte mig när jag fyllde myndig. Jag tänkte att jag skulle kunna pierca mig själv utan att mamma la sig i och kunna dricka mig lagligt full på de flesta krogar utan att vara orolig för att inte bli insläppt på nästa. Varför måste jag göra allt det tråkiga för?
Bara ett sådan resonemang som det över bevisar ju att jag knappast kan vara över 18 rent mentalt. Snarare typ 12. Då ska jag väl inte behöva betala räkningar? Man kan ju inte tvinga en tolvåring till att betala räkningar, jag vet inte ens hur man gör. Nej jag tycker att mamma kan fortsätta betala min räkning fram tills jag är 25. 31? 48? 62?
Så nu har jag nytt mobilnummer. Men jag har fortfarande kvar det gamla eftersom vi inte kan säga upp abonnemanget förens i April. Så jag kommer behöva betala två räkningar fram tills Juni (två månaders uppsägningstid), sa jag att jag känner mig lurad? Varför ger försäljarjävlen mig en ny telefon nu när jag ändå måste ha kvar den gamla ett halvår till? BLÖH!
Men om man nu ska se det från den ljusa sidan har jag lite tid på att seprarera mig ifrån mitt gamla nummer och börja vänja mig vid det nya. Och långsamt byta från det ena numret till det andra. Känns bra.
Så folk, mitt nya nummer är 0734199010
Ett väldigt bra nummer egentligen.
Men jag kommer finnas på det gamla ett tag till eftersom jag är en långsam person. 0734297104
Känn dej fri att använda vilket du vill. Dock kommer det vara mest troligt att jag svarar på det gamla mer ofta än vad jag kommer svara på det nya. Jag planerar att vara konservativ fram till nyår och sedan byta och svarar oftare på det nya numret än på det gamla. Känns bra, jag har iallafall en plan. Trots att jag blev lurad.
Försäljarjävel!!!
Detta är då min nya mobil, rätt mycket snyggare än min gamla. Något att vara nöjd över iaf...
Okej. Det var en helt vanlig dag på stan igår. Jag och mamma hanlade på mellandagsrean och jag fick äntligen en stor varm jacka som jag verkligen behövde. Jag träffade släktingar påväg till stan, det var trevligt.
Just nu sitter jag och äter upp Elis choklad :D
Iaf, jag och mamma skulle snabbt svänga förbi telenorbutiken och kolla när mitt abonnemang (hur nu det stavas?) går ut och ifall vi eventuellt måste förnya det. Vi går in dit, blir tagna med storm och en kvart senare kommer jag ut med ny mobil, nytt nummer, nytt abonnemang och ny person som betalar räkningarna... Jag!
AAHHH! Hur i helvete gick det där till? Ingen aning. Det är fan livsfarligt att gå in i försäljarbutiker. Jag hinner knappt säga nej förän jag har gått med på något nytt konstigt avtal. WTF liksom?!! Jag vill inte betala mina egna räkningar, varför måste jag göra det? Okej, jag har fyllt 18 och börjar väl bli vuxen med det var inte riktigt detta jag tänkte mig när jag fyllde myndig. Jag tänkte att jag skulle kunna pierca mig själv utan att mamma la sig i och kunna dricka mig lagligt full på de flesta krogar utan att vara orolig för att inte bli insläppt på nästa. Varför måste jag göra allt det tråkiga för?
Bara ett sådan resonemang som det över bevisar ju att jag knappast kan vara över 18 rent mentalt. Snarare typ 12. Då ska jag väl inte behöva betala räkningar? Man kan ju inte tvinga en tolvåring till att betala räkningar, jag vet inte ens hur man gör. Nej jag tycker att mamma kan fortsätta betala min räkning fram tills jag är 25. 31? 48? 62?
Så nu har jag nytt mobilnummer. Men jag har fortfarande kvar det gamla eftersom vi inte kan säga upp abonnemanget förens i April. Så jag kommer behöva betala två räkningar fram tills Juni (två månaders uppsägningstid), sa jag att jag känner mig lurad? Varför ger försäljarjävlen mig en ny telefon nu när jag ändå måste ha kvar den gamla ett halvår till? BLÖH!
Men om man nu ska se det från den ljusa sidan har jag lite tid på att seprarera mig ifrån mitt gamla nummer och börja vänja mig vid det nya. Och långsamt byta från det ena numret till det andra. Känns bra.
Så folk, mitt nya nummer är 0734199010
Ett väldigt bra nummer egentligen.
Men jag kommer finnas på det gamla ett tag till eftersom jag är en långsam person. 0734297104
Känn dej fri att använda vilket du vill. Dock kommer det vara mest troligt att jag svarar på det gamla mer ofta än vad jag kommer svara på det nya. Jag planerar att vara konservativ fram till nyår och sedan byta och svarar oftare på det nya numret än på det gamla. Känns bra, jag har iallafall en plan. Trots att jag blev lurad.
Försäljarjävel!!!
Detta är då min nya mobil, rätt mycket snyggare än min gamla. Något att vara nöjd över iaf...
tisdag 22 april 2008
Jag ser det som en öppning
Livet är för stort för att jag ska kunna definiera det. Det är för mycket lixom och eftersom jag inte vet vad livet är för något så har jag så svårt att göra något av det.
Men jag vet ju ändå vad jag vill, eller nej föresten, det vet jag inte alls. Jag har ingen jävla aning om vad jag vill.
Däremot är jag jävligt säker på vad jag inte vill. Jag ska lova mig själv redan nu att inte bli en sån som inte gör något av sitt liv.
Jag vet ”äldre” folk som fortfarande inte vet vad de vill göra med sitt, trots att de (enligt mig) borde ha bestämt sig för längesen. Får de inte panik för att livet rinner ur deras händer? Jag skulle ha fått det. När jag ser hur misslyckat folk inte gör något av sitt liv, bara driver runt. Då får jag ambitioner om hur jag inte vill att mitt liv ska se ut om 10 år. ”Inte sådär i alla fall”. Och även om jag inte vet något om livet så vet jag att det är för kort för att slösas bort.
Om höjdpunkten i vissa personers liv verkar vara att dricka sig full på mellanöl och sjunga falskt i en inrökt tvåa?
Nej tack, jag tror jag avstår.
För det är INTE det jag vill göra med mitt liv.
Jag vill leva det. Varför ska det vara så svårt att göra det? Det känns som att jag går runt och väntar på att livet ska börja. Efter studenten, tänker jag hela tiden, efter studenten då är jag fri och då jävlar.
Men efter studenten är jag inte fri, då väntar nytt ansvar och nya förpliktelser.
För att komma någonstans så måste jag tjäna pengar. Nya tankar dyker upp: När jag tjänat ihop tillräckligt mycket pengar, då jävlar!
Men det slutar med att man fastnar på ett tråkigt O-stimulerande jobb som man hatar med medelinkomstlön. Skaffar partner och barn och vips så är man medelålders och har en massa ungar på halsen.
Man fastnar, och kommer ingenstans.
Missförstå mig inte, jag vill gärna ha barn i framtiden. Men det känns som att jag kommer missa den tiden däremellan på grund utav att jag inte tar tag i mitt liv. Man tänker att livet är för kort, samtidigt som man får höra hela tiden: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Men livet är ju för kort.
Jag vill bestämma mig nu, så att jag gör något med mitt liv. Jag vill inte bara låt det passera framför mina ögon bara för att jag är för osäker och rädd för att kunna ta tag i saker, för att jag är för rädd över var jag ska hamna. Men vad som helst är ju bättre än att sluta sitt liv på samma plats som man startade.
Jag vill inte sluta så, jag vill uppleva saker. och jag vill framförallt inte sluta som en bitter kärring om 40 år som gnäller på dagens ungdom bara för att jag är avundsjuk på att de fortfarande har en chans att förändra.
Oavsett vilken ålder man har så är man antingen för gammal eller för ung, det passar lixom aldrig. För folk bara skrattar åt en.
Om fyrtio år är det jag som kommer att sitta och säga åt barn i samma ålder som jag har nu: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Nej, det har man inte, ibland måste man bestämma sig nu för annars passerar tillfället man väntade på så länge, så helt plötsligt är det borta. Då är det försent.
Det känns som om livet hela tiden ligger framför mig och inte låter mig göra sällskap med det. ”efter studenten” ”när jag tjänat mina pengar” då jävlar ska jag leva, men livet har redan börjat! Det började för längesen, det är bara jag som skjuter fram det på grund av att jag tvivlar på min egen förmåga att lyckas. Jag tror inte att jag kommer lyckas, det tror jag faktiskt inte. Men det vet jag ju inte förrän jag har testat, oh det sista jag vill är att sitta i min gungstol när jag är 70 och ångra att jag inte gjorde det jag ville, fan jag har ju antagligen bara ett liv. Det finns redan en massa saker som jag ångrar att jag inte har gjort. En massa saker som inte är avbokad på min ”to-do lista”, det ska fan inte bli ännu fler.
Mitt liv ska inte bara passera obemärkt, då kan jag ju lika gärna dö nu. Jag vill inte bara vara ett människoliv på jorden som levde där ett tag. Jag vill göra skillnad! Alltså, jag kräver inte utav mig själv att jag ska rädda jorden (även om det vore trevligt), men jag vill inte bara leva mitt liv bara för att ha levt det. Jag vill göra något av det.
Jag tänker inte acceptera att det är ”försent”.
Men jag vet ju ändå vad jag vill, eller nej föresten, det vet jag inte alls. Jag har ingen jävla aning om vad jag vill.
Däremot är jag jävligt säker på vad jag inte vill. Jag ska lova mig själv redan nu att inte bli en sån som inte gör något av sitt liv.
Jag vet ”äldre” folk som fortfarande inte vet vad de vill göra med sitt, trots att de (enligt mig) borde ha bestämt sig för längesen. Får de inte panik för att livet rinner ur deras händer? Jag skulle ha fått det. När jag ser hur misslyckat folk inte gör något av sitt liv, bara driver runt. Då får jag ambitioner om hur jag inte vill att mitt liv ska se ut om 10 år. ”Inte sådär i alla fall”. Och även om jag inte vet något om livet så vet jag att det är för kort för att slösas bort.
Om höjdpunkten i vissa personers liv verkar vara att dricka sig full på mellanöl och sjunga falskt i en inrökt tvåa?
Nej tack, jag tror jag avstår.
För det är INTE det jag vill göra med mitt liv.
Jag vill leva det. Varför ska det vara så svårt att göra det? Det känns som att jag går runt och väntar på att livet ska börja. Efter studenten, tänker jag hela tiden, efter studenten då är jag fri och då jävlar.
Men efter studenten är jag inte fri, då väntar nytt ansvar och nya förpliktelser.
För att komma någonstans så måste jag tjäna pengar. Nya tankar dyker upp: När jag tjänat ihop tillräckligt mycket pengar, då jävlar!
Men det slutar med att man fastnar på ett tråkigt O-stimulerande jobb som man hatar med medelinkomstlön. Skaffar partner och barn och vips så är man medelålders och har en massa ungar på halsen.
Man fastnar, och kommer ingenstans.
Missförstå mig inte, jag vill gärna ha barn i framtiden. Men det känns som att jag kommer missa den tiden däremellan på grund utav att jag inte tar tag i mitt liv. Man tänker att livet är för kort, samtidigt som man får höra hela tiden: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Men livet är ju för kort.
Jag vill bestämma mig nu, så att jag gör något med mitt liv. Jag vill inte bara låt det passera framför mina ögon bara för att jag är för osäker och rädd för att kunna ta tag i saker, för att jag är för rädd över var jag ska hamna. Men vad som helst är ju bättre än att sluta sitt liv på samma plats som man startade.
Jag vill inte sluta så, jag vill uppleva saker. och jag vill framförallt inte sluta som en bitter kärring om 40 år som gnäller på dagens ungdom bara för att jag är avundsjuk på att de fortfarande har en chans att förändra.
Oavsett vilken ålder man har så är man antingen för gammal eller för ung, det passar lixom aldrig. För folk bara skrattar åt en.
Om fyrtio år är det jag som kommer att sitta och säga åt barn i samma ålder som jag har nu: Men du har ju hela livet på dig att bestämma dig.
Nej, det har man inte, ibland måste man bestämma sig nu för annars passerar tillfället man väntade på så länge, så helt plötsligt är det borta. Då är det försent.
Det känns som om livet hela tiden ligger framför mig och inte låter mig göra sällskap med det. ”efter studenten” ”när jag tjänat mina pengar” då jävlar ska jag leva, men livet har redan börjat! Det började för längesen, det är bara jag som skjuter fram det på grund av att jag tvivlar på min egen förmåga att lyckas. Jag tror inte att jag kommer lyckas, det tror jag faktiskt inte. Men det vet jag ju inte förrän jag har testat, oh det sista jag vill är att sitta i min gungstol när jag är 70 och ångra att jag inte gjorde det jag ville, fan jag har ju antagligen bara ett liv. Det finns redan en massa saker som jag ångrar att jag inte har gjort. En massa saker som inte är avbokad på min ”to-do lista”, det ska fan inte bli ännu fler.
Mitt liv ska inte bara passera obemärkt, då kan jag ju lika gärna dö nu. Jag vill inte bara vara ett människoliv på jorden som levde där ett tag. Jag vill göra skillnad! Alltså, jag kräver inte utav mig själv att jag ska rädda jorden (även om det vore trevligt), men jag vill inte bara leva mitt liv bara för att ha levt det. Jag vill göra något av det.
Jag tänker inte acceptera att det är ”försent”.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
