Now is the future

Ojojoj! Så försvann studenten liksom!
Så sjukt...

Okej, vi kör någon slags summerize antar jag.
Den 10:e tod min kära syster studenten och det var najs. Pappa kom ner och vi gick, hela familjen till Katedral för att ta emot min syster. På skolgården träffade jag Petra som skulle ta emot Malin som går i Elis klass. Eli kom utspringande och var full som ett lagom stort ägg. Dvs, inte för full men tillräckligt full för att alla skulle märka det. Hon kramade alla 20 gånger (jag vet inte om det var för att hon inte kom ihåg att hon redan kramat alla eller om det var för att hon var i extas) och ställde upp på foto och fick visselpipor och blommor och sånt kring halsen. Sedan kom Jenny och så bar det av till flaket. Där skulle jättemånga åka. Bland annat jag. Dom hade en rätt fet ljudanläggning. Och flaket var trevligt förutom att det var lite för lite folk och att Jenny hela tiden bytte låt. Men det var fett annars. Dom hade bra musik. Och jag skrek mej riktigt hes och hade sjukt kul tillsammans med Erika. Sen fick jag en tratt som man skriker i (vad heter det? Mikrofon?) och började skrika ut en massa saker. Dock tror jag ingen tyvärr hörde mina visa ord eftersom musiken var så hög. Sedan var det dags för Elis studentfest. Och som de flesta studentfester så var den chill. Lykke och Charlie kom dit och Eli men förförallt jag blev glad. Eli hade god mat på sin student. Hon stack iväg runt 12 skulle jag tro. Själv gick jag och la mig i min säng. Lykke och Charlie däckade på min soffa. Nästa dag var det min tur. Jag gick upp och klädde mig, åt en macka, poserade lite i min studentklädsel och stack sedan, lite försenad, iväg till champangefrukosten med en flaska mousserande vin i högsta hugg. Jag var typ sist men det gjorde inte så mycket. Efter att vi hängt lite i Botan stack alla till Spyken, bland annat jag, som började bli lite på örat av vinet. Jag och några andra från min klass stack in i matsalen och skrek. Jag är glad att jag inte ska tillbaka dit för mattanterna lär känna igen mej nu. Efter matsalen stack jag och några andra ut och samlade ihop folk och så stack vi till Katedral. Jag försökte skrika ut slagord men ingen hörde dom för jag var sjukt hes. Vilket var synd för jag kom på sjukt bra ramsor med mycket stuns i om jag får säga det själv. Men på Katedral hade dom stängt dörrana så vi kom inte in. Istället kom det ut två killar med ett glasspaket och bjöd på glass. Det var gott och random :)
Detta inlägget blir skitlångt så jag hoppar fram i tiden lite. När vi skulle till aulan hade jag hunnit nyktra till lite. Vilket var synd. Så i aulan var det rätt chill och fest. Några grät men inte jag. Jag var fett cool :D Sedan var det dags att ta farväl av lärarna. Några gjorde det lite ont att säga hejdå till men det var chill. Sedan sprang vi ut och hoppade. Hela Es3c stod och hoppade i typ tre minuter. Förutom en utav oss som däckat på en bar och missat utsläppet. PINSAMT!! (Haha vad jag skrattar). Alla stod där och väntade på mig. Och jag grät INTE en enda tår, vilket jag var sjukt stolt över. Sedan åkte vi flak. Vi hade nog det minsta, mest instabila flak av alla och musikanläggningen hackade. MEN, det var vårt flak, och det var fett ändå. Musiken var sådär. Fast alla bra låtar hade jag valt :D Efter lite rundor på stan hoppade Lykke och jag av och gick hem till mig. Min studentfest var mys och jag är väldigt glad för den. HP, the one and only, höll stämningen upp med sin skönsång. Charlie och Lykke var där, fast dom försvann ett tag för att titta på sesongsavslutningen av Greys anotomi (är jag dissad av ett tv-program?). Jag lyckades även få dit min kära pojkvän som jag fick presentera för min pappa. Det är jag glad för. Charlie, Lykke, Daniel och en jävligt full Kriss badade i min pool. Det var jävligt roligt. Fast Daniel hade vita kalsonger så jag fick panik. Vid 12 kom det hem till folk till mig, bland annat Maja så vi satte oss och började shotta vaniljvodka. Så jävla kul. Jag blev full. Sedan började det typ storma och vi stack till Tégners. På Tégners var det jävligt kul och jag hängde med alla möjliga. Jag kände mig fri och det var fett skönt. Jag har bara några få minneluckor :) Jag och Maja shottade sambucka, det minns jag. Men jag minns inte vad den smakade. När vi åkte hem blev jag ovän med en taxichafför som körde hem oss (han tog typ 100 spänn i överpris) så jag skrek på honom och stack iväg utan att betala allt. Han skrek att han skulle anmäla mig. Just nu är jag lite orolig eftersom jag inte är van vid sånt, jag är ju väldigt fredlig av mig egentligen. Sedan kom det hem några till mig och vi satt uppe hela natten och chillade. Daniel, Charlie och Lykke hade däckat i arbetsrummet på övervåningen. Vid 5 halv sex ungefär fick jag plötsligt nog och gick upp och låste in mig på mitt rum för att sova. Niklas kom upp och knackade på men jag låtsades inte höra. Vilket nog var rätt elakt...Nästa dag gick jag på avslutningen. Efteråt samlades Es3c -09 i ett klassrum för sista gången. Jag hade med mig kakor från min student som jag bjöd på. Fast allt blev inte uppätet så efter träffen, när alla sa hejdå (vilket kändes konstigt för man fattade det inte riktigt) gick jag till lärarrummet och gav kakorna åt dom. Sedan stod jag och väntade på pappa. Han, jag och Eli skulle åka till Max. Under som jag stod och väntade på honom kom det förbi kompisar till mig från andra klasser som också skulle hem. Eller vissa skulle ute i livet och uppleva det men de flesta skulle hem. Det var så himla konstigt att säga hejdå till alla som gick förbi. Jag menar, jag kommer säkert (nej, inte alls säkert egentligen) stöta på dom igen men fram tills dess? Jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Fram tills dess, "hej då"? Det blev lite tafatt att säga hejdå till folk. Lite sådär "höhö ja men då ses vi höhö"-sätt. Fast samtidigt, dom personer jag verkligen vill hålla kontakten med kommer jag väl att hålla kontakten med? Och de personer som jag inte kommer hålla kontakten med är kanske inte sådana personer jag behöver? Eller? Kommer jag verkligen att hålla kontakten med alla som jag vill hålla kontakten med? Troligen inte.
När jag kom hem och hade ätit upp Max gick jag upp och sov till halv 8. Egentligen skulle jag till Linas student men jag orkade inte. När jag vaknade var jag tvungen att ringa någon och säga förlåt och efter det stack jag ut till Lomma mitt i natten. För jag var tvungen och jag ville och eftersom jag har hav av tid framför mig spelar inte klockan längre riktigt någon roll.

Det får vara allt för nu. Att någon pallar läsa till hit tror jag knappt men om någon faktiskt gör det hoppas jag att det var värt det :)

Nu är det dags för sommaren