Mm whatcha say?

Sitter ute på min trappa mitt i natten med min mammas dator. Om hon läser detta blir hon nog sur. Förlåt mamma.

Jag väntar på Kristan. Jag har jobbat på Lunds. Igen. Det är typ tredje helgen i rad. Men det är så jävla kul. Fast nu får jag nog chilla lite. För jag hinner ju knappt gå ut något själv. Fast å andra sidan får man tackfest och det är sjukt kul. Mycket roligare än att gå ut vanligt.

Vi blev ändå klara rätt snabbt idag. Vi var sjukt effektiva med städandet.

Åh. Nu kom Kristian.

Nu ska jag sova.

Låt bli det där!

Ujuj...

Nu sitter jag här. Vid mammas dator igen. Mitt i natten. Efter att jag har jobbat på Lunds. När jag ska på föreläsning klockan 10 nästa dag...

Oroande. Men samtidigt känner jag ändå peace i mej.
Trots att jag jobbat så mycket. Typ tre fyra pubar på rad. Känns det som. Ungefär.
Det var iaf väldigt kul ikväll.
Men idag blev klockan jääävligt mycket.
Det beror dels på att jag stannade kvar ett tag. Men det berodde också på att städandet tog lång tid. Och anledningen till att det tog så lång tid var för att hissen gick sönder. Och anledningen till att hissen gick sönder var för att NÅGON (eller NÅGRA) hoppade i den. Så den stannade. När jag var i.

Heh.

Och jag har lite cellskräck. Typ.
Jag undviker ofta att åka hiss. Just för att jag alltid tänker att jag ska dö. På riktigt. Jag tror det. Jag tror alltid att jag ska dö när jag åker hiss. Mitt hjärta börjar alltid slå lite snabbare när jag åker hiss och är i trånga utrymmen.
Så ikväll när vi skulle ner till källaren så åkte vi hiss. Från 6:e våningen till källaren för vi skulle stå i garderoben. Jag, Norberg och den nya killen. Och Peter följde med oss ner. Och mellan första våningen och källaren börjar Norberg och den nya killen "bråka" och studsa. Och då stannar hisshelvetet.
Dom måste på riktigt hoppat av någon vajer eller nått. För hissen var helt sne. Eller helt sne. Men den var sne. Den hängde liksom snett. Vilket var väldigt obehagligt
Så, först blev jag skiträdd. Men efter ett tag, när jag märkte att inget hände så lugnade jag ner mej. Kognitiv beteendeterapi kanske? Jag borde kunna det vid det här laget.
Iaf. Så jag lugnade ner mej. Det var inte så himla farligt. Jag menar. Peter snackade med folk på utsidan hela tiden som försökte få oss och alla andra var ju helt lugna så då får ju jag också faktiskt vara lugn.
Det var dock sjukt läskigt när de nollställde hissen, för då försvann strömmen. Alltså släcktes lampan i hissen och det blev mörkt. Och jag var typ sjukt rädd för att den där saken som höll hissen uppe skulle släppa och så skulle vi åka rakt ner källaren och bryta benen.
Men, det gick bra. Jag blev nog lite av med min cellskräck (typ) och efter 20 minuter en halvtimme kom vi ut ur hissen, dom fick veva upp den, och vi kunde fortsätta jobba.

Lite nyttigt att bli av med sin cellskräck.

Nu måste jag sova om jag ska få någon sömn alls.

Inga vattentäta skott

Jag är trötter....

Har precis duschat så jag sitter här med blött hår och väntar på att det ska torka innan jag ska lägga mej. Klockan är i och för sig bara 9 men jag är sjukt trött. Jag börjar 1 imorron tror jag... Eller om det var 3... Ska kolla upp det sen. Oavsett så måste jag gå upp tidigare ändå för att plugga.
Tenta om 8 dar...
AAAAHHHAAAAHHHH!!!!
Varför måste man ha tentor? Kan man inte bara chilla lite?
Jag har skrivit brev till Lykke och Charlie idag. Fast jag har inte postat dom. Bara skrivit dom. Det blev en A4sida fram och bak var. Och då fick jag trycka ihop det sista. Tänkte att brevet antagligen skulle för långt annars.
Man kan ju mejla också. Men det är ju fett opersonligt. Men jag kanske mejlar också... Sen. Men brev först. För brev är coolt.
Jag vill också vara i Taizé :)

Något vill mej illa

Har precis kommit hem från seminariet om sömn. Ska plugga snart, för jag räknade dagarna i går och har insett att man första tenta någonsin kommer ske om 11 dagar. AAAHHH!
Jag känner mej noll redo, det känns som att alla andra i min grupp är helt förberedda och kan allting. Jag känner att jag kan ungefär ingenting. Kul, kul.

Jag jobbade i lördags. Det var sjukt kul, fast det var roligare förra gången. Nu var i nere på playground och ventilationen hade gått sönder. Fy fan vad svettigt det var. Jag stod första passet i garderoben Andra passet skulle jag stå i lilla baren. När jag gick in på dansgolvet för att komma till den lilla baren var det som att en vägg av koldioxid, svett och ren värme slog emot mej. Jag blev en del av den efter ungefär 5 minuter.
Det var skitstressigt i baren. Men jag höll tempot uppe. Det var ganska många som var helt nya, vilket fick mej (som jobbat en gång tidigare) att framstå som värsta proffset. Vilket var najs. Jag höll ställningen hela vägen igenom.
Eli kom dit, med Lovisa, Emma och Elin. Jag hade lovat Eli att jag skulle bjuda på en shott men det blev inte så. För hon beställde bara av mej en gång. Men hon fick 10 kronor rabatt istället.
Mikan kom också dit med en massa från min gamla klass. Julia, Helena och Maria. Vilket var jävligt trevligt. Jag har saknat lilla Mikan. Den galningen.
När jag hade jobbat i baren i ungefär 50 minuter fanns det inte ett ställe på min kropp som inte var smutsigt. Men jag kunde inte gå därifrån för vi låg redan efter med beställningarna En kille som beställde en cider av mig sa:
- Du är typ snyggast på stället.
Vilket verkligen lät som en komplimang. Han såg sliskig ut och tittade på mig med en jävligt skum blick.
-Tack, sa jag.
-Du badar i ditt eget svett, sa han och typ gick.
Jag undrar om det också var en komplimang. Eller om han dissade mej två gånger i rad utan att jag märkte det. Eller om han bara var värsta puckot när det kommer till att ragga. För om han raggar sådär så är han ett pucko. För jag gillar honom inte.

Jag fick även lära mig hur man öppnar en flaska med en annan flaska utan kapsylöppnare. Martin och Max som hjälpte mej sa att jag skulle få mer dricks om jag kunde stajla på det sättet. Dock var det sjukt svårt. Men jag lärde mej typ på 20 minuter. Dock har jag en massa små sår på min vänstra hand mellan tummen och pekfingret Alltså där jag höll flaskan. Men nu kan jag öppna flaskor på ett coolt sätt. Även om jag var nära på att ge upp. Men jag klarade det. Efter att ha tränat på typ 8 flaskor. Det stod 8 öppnade flaskor på bardisken som Martin och Max fick dricka upp sen.
MEN, jag klarade det.

Sen jobbade jag på söndagen. Fast det kom inga barn till kyrkan vilket var sjukt skönt för jag var trött. Även om jag hade fått gå lite tidigare så kom jag inte i säng förens vid typ 5. Och jag sov sjukt dåligt. Anledningen till att jag sov dåligt var för att när jag kom hem och skulle gå upp och lägga mej så lyfta jag på täcket för jag skulle byta påslakan och underlakan. Då upptäckte jag något svart och stort som låg längst ner i min säng. Jag trodde det var världens största spyfluga för det såg ut som det. Men, när jag kollade närmare så såg jag att det inte alls var någon fluga utan typ världens äckligaste spindel. Jag höll på att skrika rakt ut. Eller jag gjorde det. Sen sprang jag ner och ropade på mamma, som precis kommit hem från en 50årsfest med Robban och var full. Felix och hans kompis stod också i hallen. Och jag skrek att någon fick hjälpa mej att ta bort den. Ingen ville. Mamma ville inte, eftersom det 'tydligen' stod 3 'män' i hallen. Men Robban vägrade, Felix kompis också. Så Felix fick göra det. Så han tog ett skohorn(?) och gick upp och försökte fånga spindeln i skohornet för att slänga ut den. Spindeln blev förbannad och kröp iväg, ramlade av min säng och försvann under den. Jag fick panik. Felix kunde inte hitta den igen så han gick. Jag var fast på mitt rum med en mördarspindel under sängen. Jag ville inte sova där. Så jag gick ner och var sur, arg och ledsen. Robban tyckte jag var löjlig. VAR JAG LÖJLIG?? Om nu spindeln var så jävla löjlig och ofarlig varför i helvete kunde i han ta bort den i från början om det nu var så jävla lätt?!?!?!?! VAVAVAVA???????!!!!!
Löjlig! Jävligt lätt för han att säga. Det är inte han som har värsta monstret någonstans under sängen som han ska sova i. Den kanske kommer upp i min säng igen inatt och kryper på mig. DEN KAN KRYPA PÅ MIG!!! FATTA HUR IN I HELVETE ÄÄÄÄÄCKLIGT DET ÄR?!!!!
Robban gick efter ett tag upp på mitt rum och flyttade lite på min säng för att kolla om han såg spindeln Det gjorde han inte. Han bara klagade på hur stökigt det var under min säng, sen började han kasta saker på mig som låg under sängen. Jag blev sur. Nu blev ju hela mitt rum stökigt istället för bara under min säng. Det finns ju en anledning till att sängen står där den står, och en anledning till att dom sakerna ligger under den. Robban är dum. För han hittade inte spindeln så han gick. Jag städade undan det som Robban hade stökat till. Och sen bäddade jag sängen. Under stor skräck, för jag var skiträdd att spindeln skulle ha gömt sig under lakanet. Jag trodde jag skulle svimma. Sen tog jag ut mitt överkast som låg på golvet. Jag trodde nämligen att spindeln gömt sig där eftersom det tydligen gillade mysiga och mjuka ställen. Så jag slängde ut överkastet i hallen utanför mitt rum. När jag skulle in det igen, 5 minuter senare, upptäckte jag att två av kattungarna hade kissat på det. Underfuckingbart! Jag la det bara på en stol.
Sen ringde jag till Kristian och så fick han komma hit och sova med mig, han fick typ sova över mig för jag var skiträdd för spindeln Han skulle skydda mej. Han sa att han inte kunde skydda mej mot spindeln eftersom han inte visste var den var och antagligen skulle sova om/när den kom igen. Då blev jag sur och sa att han bara skulle lova att skydda mej ändå. Han lovade. Sen somnade jag. Under täcket. Jag hade inte fötterna utanför täcket. För säkerhetens skull.
Inatt sov jag inne hos Eli. Det är en temporär lösning. Jag får se hur jag löser detta på sikt.
Jag kanske kan flytta in i något annat rum. Robban sa att jag skulle städa mitt. Visst det skulle jag visst kunna göra, förutom den lilla faktor att det finns en fucking mördarspindel någonstans inne på mitt rum som bara väntar på att jag ska komma till den så den slipper jaga mej.
NEJ TACK!

hehehehehe

Hehe sghit var full jag är just nu.
Kom precis hgem från en tackfest (en sån fest som man får som tack när man har jobbat på Lunds nation). Fy fan vad kul jag hade och nu är jag wasted som fan. Jag har föreläsning klockan 10 imorron. Ball. Jag ska snart gå och lägga mjej men först måste jag nyktra till. Huyr blev jag så full?
Jafg sla ta reda på det imorron. Nu ska jag ttta på familyguy och bli nykter :)

Tack Gud, för den akademiska kvarten.

Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.

Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.