Push me

Såg på någon annans blogg att hon/han skrev upp sitt bästa sommarminne från denna sommaren. Jag tänkte också göra det när jag kom på; Jag har inget bästa sommarminne...


För sommaren har varit så fruktansvärt tråkig.


Eller okej, jag har hunnit med en jävla massa. Jag har varit på tågluff, i Amsterdam, i Brantås, i Kattvik. Ja, jag har varit på väldigt många ställen och jag har upplevt väldigt mycket.
Men, men ändå så känns det inte som jag har något riktigt sommarminne. För när jag tänker sommarminne så tänker jag på typ svenska barndomssomrar. Visst, det låter skittöntigt men om du tänker tillbaka på dina barndomssommar så saknar du dom va? Och du vet att hur du än försöker få en liknande sommar som de somrar du upplevde när du var barn så kommer det inte bli så.
Därför saknar jag det. För även om jag inte kan få en likadan sommar nu som när jag var fem vill jag åtminstone uppleva lite samma saker, lite nostalgi lixom och det har jag gjort alldeles för lite i sommar.

Men aja, mitt bästa sommarminne var nog tror när jag, Eli, Kattis och Kattis kompis gick ner till havet vid Kattvik och badade nakna på midsommarafton, det var väldigt kallt.

Fast jag vet inte. För att ett sommarminne ska bli det bästa sommarminnet så måste det oftast hände något utanför handlingar och ord. Visst låter skittöntigt men om det inte händer något utanför handlingar och ord så händer det ju ingenting, då bara sker det ju. Och det känns som om det just bara har skett väldigt mycket saker den här sommaren. Ni kanske inte ser skillnaden men jag gör....


Fast det har ju faktiskt varit en väldigt rolig sommar i år. Det är bara jag som är för bortskämd för att tycka att det ska räcka med en tågluff och en resa till Amsterdam. Det måste hända något utanför handlingarna också, duh.