Har precis kommit hem från seminariet om sömn. Ska plugga snart, för jag räknade dagarna i går och har insett att man första tenta någonsin kommer ske om 11 dagar. AAAHHH!
Jag känner mej noll redo, det känns som att alla andra i min grupp är helt förberedda och kan allting. Jag känner att jag kan ungefär ingenting. Kul, kul.
Jag jobbade i lördags. Det var sjukt kul, fast det var roligare förra gången. Nu var i nere på playground och ventilationen hade gått sönder. Fy fan vad svettigt det var. Jag stod första passet i garderoben Andra passet skulle jag stå i lilla baren. När jag gick in på dansgolvet för att komma till den lilla baren var det som att en vägg av koldioxid, svett och ren värme slog emot mej. Jag blev en del av den efter ungefär 5 minuter.
Det var skitstressigt i baren. Men jag höll tempot uppe. Det var ganska många som var helt nya, vilket fick mej (som jobbat en gång tidigare) att framstå som värsta proffset. Vilket var najs. Jag höll ställningen hela vägen igenom.
Eli kom dit, med Lovisa, Emma och Elin. Jag hade lovat Eli att jag skulle bjuda på en shott men det blev inte så. För hon beställde bara av mej en gång. Men hon fick 10 kronor rabatt istället.
Mikan kom också dit med en massa från min gamla klass. Julia, Helena och Maria. Vilket var jävligt trevligt. Jag har saknat lilla Mikan. Den galningen.
När jag hade jobbat i baren i ungefär 50 minuter fanns det inte ett ställe på min kropp som inte var smutsigt. Men jag kunde inte gå därifrån för vi låg redan efter med beställningarna En kille som beställde en cider av mig sa:
- Du är typ snyggast på stället.
Vilket verkligen lät som en komplimang. Han såg sliskig ut och tittade på mig med en jävligt skum blick.
-Tack, sa jag.
-Du badar i ditt eget svett, sa han och typ gick.
Jag undrar om det också var en komplimang. Eller om han dissade mej två gånger i rad utan att jag märkte det. Eller om han bara var värsta puckot när det kommer till att ragga. För om han raggar sådär så är han ett pucko. För jag gillar honom inte.
Jag fick även lära mig hur man öppnar en flaska med en annan flaska utan kapsylöppnare. Martin och Max som hjälpte mej sa att jag skulle få mer dricks om jag kunde stajla på det sättet. Dock var det sjukt svårt. Men jag lärde mej typ på 20 minuter. Dock har jag en massa små sår på min vänstra hand mellan tummen och pekfingret Alltså där jag höll flaskan. Men nu kan jag öppna flaskor på ett coolt sätt. Även om jag var nära på att ge upp. Men jag klarade det. Efter att ha tränat på typ 8 flaskor. Det stod 8 öppnade flaskor på bardisken som Martin och Max fick dricka upp sen.
MEN, jag klarade det.
Sen jobbade jag på söndagen. Fast det kom inga barn till kyrkan vilket var sjukt skönt för jag var trött. Även om jag hade fått gå lite tidigare så kom jag inte i säng förens vid typ 5. Och jag sov sjukt dåligt. Anledningen till att jag sov dåligt var för att när jag kom hem och skulle gå upp och lägga mej så lyfta jag på täcket för jag skulle byta påslakan och underlakan. Då upptäckte jag något svart och stort som låg längst ner i min säng. Jag trodde det var världens största spyfluga för det såg ut som det. Men, när jag kollade närmare så såg jag att det inte alls var någon fluga utan typ världens äckligaste spindel. Jag höll på att skrika rakt ut. Eller jag gjorde det. Sen sprang jag ner och ropade på mamma, som precis kommit hem från en 50årsfest med Robban och var full. Felix och hans kompis stod också i hallen. Och jag skrek att någon fick hjälpa mej att ta bort den. Ingen ville. Mamma ville inte, eftersom det 'tydligen' stod 3 'män' i hallen. Men Robban vägrade, Felix kompis också. Så Felix fick göra det. Så han tog ett skohorn(?) och gick upp och försökte fånga spindeln i skohornet för att slänga ut den. Spindeln blev förbannad och kröp iväg, ramlade av min säng och försvann under den. Jag fick panik. Felix kunde inte hitta den igen så han gick. Jag var fast på mitt rum med en mördarspindel under sängen. Jag ville inte sova där. Så jag gick ner och var sur, arg och ledsen. Robban tyckte jag var löjlig. VAR JAG LÖJLIG?? Om nu spindeln var så jävla löjlig och ofarlig varför i helvete kunde i han ta bort den i från början om det nu var så jävla lätt?!?!?!?! VAVAVAVA???????!!!!!
Löjlig! Jävligt lätt för han att säga. Det är inte han som har värsta monstret någonstans under sängen som han ska sova i. Den kanske kommer upp i min säng igen inatt och kryper på mig. DEN KAN KRYPA PÅ MIG!!! FATTA HUR IN I HELVETE ÄÄÄÄÄCKLIGT DET ÄR?!!!!
Robban gick efter ett tag upp på mitt rum och flyttade lite på min säng för att kolla om han såg spindeln Det gjorde han inte. Han bara klagade på hur stökigt det var under min säng, sen började han kasta saker på mig som låg under sängen. Jag blev sur. Nu blev ju hela mitt rum stökigt istället för bara under min säng. Det finns ju en anledning till att sängen står där den står, och en anledning till att dom sakerna ligger under den. Robban är dum. För han hittade inte spindeln så han gick. Jag städade undan det som Robban hade stökat till. Och sen bäddade jag sängen. Under stor skräck, för jag var skiträdd att spindeln skulle ha gömt sig under lakanet. Jag trodde jag skulle svimma. Sen tog jag ut mitt överkast som låg på golvet. Jag trodde nämligen att spindeln gömt sig där eftersom det tydligen gillade mysiga och mjuka ställen. Så jag slängde ut överkastet i hallen utanför mitt rum. När jag skulle in det igen, 5 minuter senare, upptäckte jag att två av kattungarna hade kissat på det. Underfuckingbart! Jag la det bara på en stol.
Sen ringde jag till Kristian och så fick han komma hit och sova med mig, han fick typ sova över mig för jag var skiträdd för spindeln Han skulle skydda mej. Han sa att han inte kunde skydda mej mot spindeln eftersom han inte visste var den var och antagligen skulle sova om/när den kom igen. Då blev jag sur och sa att han bara skulle lova att skydda mej ändå. Han lovade. Sen somnade jag. Under täcket. Jag hade inte fötterna utanför täcket. För säkerhetens skull.
Inatt sov jag inne hos Eli. Det är en temporär lösning. Jag får se hur jag löser detta på sikt.
Jag kanske kan flytta in i något annat rum. Robban sa att jag skulle städa mitt. Visst det skulle jag visst kunna göra, förutom den lilla faktor att det finns en fucking mördarspindel någonstans inne på mitt rum som bara väntar på att jag ska komma till den så den slipper jaga mej.
NEJ TACK!
måndag 14 september 2009
Något vill mej illa
Etiketter:
Allmän information,
Arg,
Festande,
Frustration,
Hemma,
Jag,
Jobb,
Kompisar,
Kyrkan,
La familia,
Lund,
Studentliv,
Universitetet,
Vad i helvete,
Ångest
fredag 11 september 2009
hehehehehe
Hehe sghit var full jag är just nu.
Kom precis hgem från en tackfest (en sån fest som man får som tack när man har jobbat på Lunds nation). Fy fan vad kul jag hade och nu är jag wasted som fan. Jag har föreläsning klockan 10 imorron. Ball. Jag ska snart gå och lägga mjej men först måste jag nyktra till. Huyr blev jag så full?
Jafg sla ta reda på det imorron. Nu ska jag ttta på familyguy och bli nykter :)
Kom precis hgem från en tackfest (en sån fest som man får som tack när man har jobbat på Lunds nation). Fy fan vad kul jag hade och nu är jag wasted som fan. Jag har föreläsning klockan 10 imorron. Ball. Jag ska snart gå och lägga mjej men först måste jag nyktra till. Huyr blev jag så full?
Jafg sla ta reda på det imorron. Nu ska jag ttta på familyguy och bli nykter :)
Etiketter:
Alldeles för full,
Allmän information,
Festande,
Jag,
Studentliv,
Väldigt sent
onsdag 9 september 2009
Tack Gud, för den akademiska kvarten.
Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.
Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.
Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.
Etiketter:
Frustration,
Gud,
Jag,
Krångel,
Lund,
Universitetet,
Ångest
fredag 4 september 2009
En vaggvisa hade suttit fint
HEHEHE!
Jag är skiiittrött. För jag har typ sovit 3 ½ timme inatt. Och jag är en sån som behöver typ 10 timmars sömn för att fungera. Varför är jag då uppe? Jo, för att jag har föreläsning klockan 10. Ska bara snabbt skriva nu innan jag sticker dit. Jag är tacksam för den akademiska kvarten. Häromdagen var det någon som faktiskt frågade en av lärarna rakt ut om det faktiskt var så att vi började kvart över och inte prick. Hon svarade något i stil med att vi egentligen började prick men för att slippa förseningar så väntade de ofta 10 minuter, en kvart så att alla skulle hinna komma. Jag undrar om det funkar elle rom det bara leder till att folk kommer ännu mer försent. Dock tror jag faktiskt att det funkar. För hitintills har ingen i min grupp kommit försent. Sjukt smart. Jag gillar universitetet Fattar inte varför dom inför akademiska kvarten överallt. MITT liv hade iaf blivit lättare.
Jag har läst mitt förra inlägg nu. Hihi, lite kul faktiskt. Jag ser vad det står nästan överallt. Ett tag funderade jag på att rätta alla stavfel men jag tror jag struntar i det. Stavfel är lite charmigt. Dock redigerade jag färgerna lite. Jag tror jag blir färgblind när jag är onykter.
Nu ska jag till föreläsningen, annars kommer jag missa den akademiska kvarten.
Jag är skiiittrött. För jag har typ sovit 3 ½ timme inatt. Och jag är en sån som behöver typ 10 timmars sömn för att fungera. Varför är jag då uppe? Jo, för att jag har föreläsning klockan 10. Ska bara snabbt skriva nu innan jag sticker dit. Jag är tacksam för den akademiska kvarten. Häromdagen var det någon som faktiskt frågade en av lärarna rakt ut om det faktiskt var så att vi började kvart över och inte prick. Hon svarade något i stil med att vi egentligen började prick men för att slippa förseningar så väntade de ofta 10 minuter, en kvart så att alla skulle hinna komma. Jag undrar om det funkar elle rom det bara leder till att folk kommer ännu mer försent. Dock tror jag faktiskt att det funkar. För hitintills har ingen i min grupp kommit försent. Sjukt smart. Jag gillar universitetet Fattar inte varför dom inför akademiska kvarten överallt. MITT liv hade iaf blivit lättare.
Jag har läst mitt förra inlägg nu. Hihi, lite kul faktiskt. Jag ser vad det står nästan överallt. Ett tag funderade jag på att rätta alla stavfel men jag tror jag struntar i det. Stavfel är lite charmigt. Dock redigerade jag färgerna lite. Jag tror jag blir färgblind när jag är onykter.
Nu ska jag till föreläsningen, annars kommer jag missa den akademiska kvarten.
Etiketter:
Allmän information,
Jag,
Lund,
Ordbajseri,
Trötthet,
Universitetet
Everybody move
OMFG! :D
Klockan är typ asmycket och jag ska upp om några timmar (föreläsning klockan 10) och jag är egentligen rätt trött men jag ska vara vaken ett litet tag till. Jag sitter och äter fil vid matsalsbordet. Mammas bärbara dator står här. Egentligen får vi inte använda den men just nu känns det onödigt att starta min egen. Anledningen till att jag är uppe såhär sent trots att jag ska på föreläsning 'snart' är att jag har jobbat på Lunds nation för första gången. OH YEAH!
Det var askuuul. Typ det roligaste jag har gjort. Dock har jag ungefär samma känsla nu som man har när man varit på festival i några dagar. Det känns som att jag har en hinna av smuts och svett klistrad över hela mitt jag. Och jag har så in i helvete ont i fötterna, mina tår är såriga och såren svider lite för det har antagligen kommit alkohol in i dom, såren alltså.
Äcklar jag dej? Bra.
Mina jeans som jag hade på mig var dessutom blöta upp till över anklarna och mina skor ska vi inte ens tala om. Jag tror inte jag vill använda dom igen.
Men, det var värt det. Jag hade jävligt roligt. Och jag gjorde inte bort mej så himla mycket, med tanke på att det var första gången så borde det ju ske några missar men det var ändå rätt okej. Jag fuckade iaf inte upp allt så att de andra blev sura på mej, tror jag.
Jag kom dit redan halv 6, och trodde att jag var as-sen, vilket jag egentligen var men jag glömde bort den akademiska kvarten. Så jag kom in och flåsade som ett djur och var röd i ansiktet, på penthouse där det stod en massa folk som jag aldrig träffat innan som mest chillade. Det visade sej att de hade tagit lite fel på tiden så vi skulle egentligen inte samlas förrän en timme senare. Och där stod jag helt uppe i varv. Hade lite svårt att dämpa min andning.
Men det var sjukt trevligt att hänga på Lunds och jag lärda känna en sjukt trevlig tjej som hette Emma. Och när klockan närmade sej för en genomgång så visade det sig att kassaapparterna (som var det jag hade oroat mej mest för) inte alls var krångliga
Så, jobbet gick fint. Jag stod i entrén, plockade disk och stod i baren. Allt var kul. Fast det var roligast att stå i baren. Det var kul att stå i entrén också och stämpla folk men jag råkade ha sönder stämpeln Eller jag hade inte sönder den, men den råkade gå sönder när jag höll i den. Men jag lagade den provisoriskt Efteråt så städade vi, och trots att jag hatar städning så fann jag det ändå meditativt att städa för jag torkade golven. Och då finns det liksom ett slut. A light in the end of the tunnel. Eftersom man kan se ungefär hur mycket man har kvar av jobbet.
Jag slutade jobba typ 4 kanske. Eller jag slutade egentligen tidigare men jag dröjde kvar lite. Kristian vaknade ungefär samtidigt hemma hos mej (han smsade mej). Jag tyckte lite synd om honom. Men det var ju bra att han fick sova. När jag kom hem gick jag upp och la mej hos honom i sängen ett tag, eftersom han fortfarande låg där. Men han har gått nu. Jag sitter uppe och väntar på Eli, som jobbar på ÖGs ikväll. Tänkte sova hos henne. Hon är ledig imorgon den jävlen.
Klockan är typ asmycket och jag ska upp om några timmar (föreläsning klockan 10) och jag är egentligen rätt trött men jag ska vara vaken ett litet tag till. Jag sitter och äter fil vid matsalsbordet. Mammas bärbara dator står här. Egentligen får vi inte använda den men just nu känns det onödigt att starta min egen. Anledningen till att jag är uppe såhär sent trots att jag ska på föreläsning 'snart' är att jag har jobbat på Lunds nation för första gången. OH YEAH!
Det var askuuul. Typ det roligaste jag har gjort. Dock har jag ungefär samma känsla nu som man har när man varit på festival i några dagar. Det känns som att jag har en hinna av smuts och svett klistrad över hela mitt jag. Och jag har så in i helvete ont i fötterna, mina tår är såriga och såren svider lite för det har antagligen kommit alkohol in i dom, såren alltså.
Äcklar jag dej? Bra.
Mina jeans som jag hade på mig var dessutom blöta upp till över anklarna och mina skor ska vi inte ens tala om. Jag tror inte jag vill använda dom igen.
Men, det var värt det. Jag hade jävligt roligt. Och jag gjorde inte bort mej så himla mycket, med tanke på att det var första gången så borde det ju ske några missar men det var ändå rätt okej. Jag fuckade iaf inte upp allt så att de andra blev sura på mej, tror jag.
Jag kom dit redan halv 6, och trodde att jag var as-sen, vilket jag egentligen var men jag glömde bort den akademiska kvarten. Så jag kom in och flåsade som ett djur och var röd i ansiktet, på penthouse där det stod en massa folk som jag aldrig träffat innan som mest chillade. Det visade sej att de hade tagit lite fel på tiden så vi skulle egentligen inte samlas förrän en timme senare. Och där stod jag helt uppe i varv. Hade lite svårt att dämpa min andning.
Men det var sjukt trevligt att hänga på Lunds och jag lärda känna en sjukt trevlig tjej som hette Emma. Och när klockan närmade sej för en genomgång så visade det sig att kassaapparterna (som var det jag hade oroat mej mest för) inte alls var krångliga
Så, jobbet gick fint. Jag stod i entrén, plockade disk och stod i baren. Allt var kul. Fast det var roligast att stå i baren. Det var kul att stå i entrén också och stämpla folk men jag råkade ha sönder stämpeln Eller jag hade inte sönder den, men den råkade gå sönder när jag höll i den. Men jag lagade den provisoriskt Efteråt så städade vi, och trots att jag hatar städning så fann jag det ändå meditativt att städa för jag torkade golven. Och då finns det liksom ett slut. A light in the end of the tunnel. Eftersom man kan se ungefär hur mycket man har kvar av jobbet.
Jag slutade jobba typ 4 kanske. Eller jag slutade egentligen tidigare men jag dröjde kvar lite. Kristian vaknade ungefär samtidigt hemma hos mej (han smsade mej). Jag tyckte lite synd om honom. Men det var ju bra att han fick sova. När jag kom hem gick jag upp och la mej hos honom i sängen ett tag, eftersom han fortfarande låg där. Men han har gått nu. Jag sitter uppe och väntar på Eli, som jobbar på ÖGs ikväll. Tänkte sova hos henne. Hon är ledig imorgon den jävlen.
Etiketter:
Allmän information,
Festande,
Jag,
Jobb,
Kompisar,
Lund,
Otroligt kul,
Studentliv,
Trötthet,
Väldigt sent
tisdag 1 september 2009
Orättvist
Hehe...
Jag har precis kommit hem från min första dag på universitetet Det kändes sjukt. Konstigt liksom. Jag kände mej så stor och så liten på samma gång. Jag kände mej verkligen typ minst. Som att jag missat något skolstadie som alla redan gått. Men jag antar att det inte är så. Men allt var så stort. Det var så mycket liksom. Aja...
Uppropet började 8, i Edens hörsal. Och höll på till halv 12 ungefär. Nu när jag tänker tillbaka på det så fattar jag verkligen vad det var som tog så lång tid. Vi hade inte ens upprop.
Just det, funny story, vi blev indelade i grupper idag. Alltså hela gruppen blev indelade i fyra grupper (1 till 4, så himla fantasilöst) och den gruppen man blev indelad i ska man gå på seminarier med. Man går olika tider. Grupp 1 går mellan 8 och 10, grupp 2 mellan 10 och 12, grupp 3 mellan 13 och 15 (antar att det är en timme för lunch) och grupp 4 mellan 15 och 17.
Hur delade dom in grupperna då?
Jo, efter efternamn... Ahh, underbart! Framförallt om man har ett efternamn som börjar på W. Varför delar de alltid in grupper efter efternamn? Det är så himla fantasilöst. Kan man inte dela in grupperna i något lite mer roligt? Typ stjärntecken? Inte för att jag vet hur det skulle gå till...
Eller typ födelsedata... Fast bakifrån. Från december till januari... Annars faller teorin.
Ja, nu ska jag (mamma) mejla iväg till hon där föreståndare eller något och be om att få byta grupp. För, naturligtvis ordnade lärarna det så att de som var missnöjda med sin grupp fick komma fram efteråt och byta (dom brukade absolut inte ha något problem med det). Det kom fram typ 10 stycken och ville byta. Alla från grupp 4.
Så ja, ja jag gick hem.
Så, nu ska jag be om att få byta till grupp 2. Den perfekta gruppen. Ha skoldag mellan 10 till 12 är ju perfekt. Man kommer upp i tid, men man har ändå lite sovmorgon. Perfa.
Nu ska jag äta lunch.
Jag har precis kommit hem från min första dag på universitetet Det kändes sjukt. Konstigt liksom. Jag kände mej så stor och så liten på samma gång. Jag kände mej verkligen typ minst. Som att jag missat något skolstadie som alla redan gått. Men jag antar att det inte är så. Men allt var så stort. Det var så mycket liksom. Aja...
Uppropet började 8, i Edens hörsal. Och höll på till halv 12 ungefär. Nu när jag tänker tillbaka på det så fattar jag verkligen vad det var som tog så lång tid. Vi hade inte ens upprop.
Just det, funny story, vi blev indelade i grupper idag. Alltså hela gruppen blev indelade i fyra grupper (1 till 4, så himla fantasilöst) och den gruppen man blev indelad i ska man gå på seminarier med. Man går olika tider. Grupp 1 går mellan 8 och 10, grupp 2 mellan 10 och 12, grupp 3 mellan 13 och 15 (antar att det är en timme för lunch) och grupp 4 mellan 15 och 17.
Hur delade dom in grupperna då?
Jo, efter efternamn... Ahh, underbart! Framförallt om man har ett efternamn som börjar på W. Varför delar de alltid in grupper efter efternamn? Det är så himla fantasilöst. Kan man inte dela in grupperna i något lite mer roligt? Typ stjärntecken? Inte för att jag vet hur det skulle gå till...
Eller typ födelsedata... Fast bakifrån. Från december till januari... Annars faller teorin.
Ja, nu ska jag (mamma) mejla iväg till hon där föreståndare eller något och be om att få byta grupp. För, naturligtvis ordnade lärarna det så att de som var missnöjda med sin grupp fick komma fram efteråt och byta (dom brukade absolut inte ha något problem med det). Det kom fram typ 10 stycken och ville byta. Alla från grupp 4.
Så ja, ja jag gick hem.
Så, nu ska jag be om att få byta till grupp 2. Den perfekta gruppen. Ha skoldag mellan 10 till 12 är ju perfekt. Man kommer upp i tid, men man har ändå lite sovmorgon. Perfa.
Nu ska jag äta lunch.
Etiketter:
En kommande framtid,
Frustration,
Jag,
Studentliv,
Universitetet,
Åsikter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
