onsdag 9 september 2009

Tack Gud, för den akademiska kvarten.

Idag hände en halvkul sak. Eller den var faktiskt väldigt okul.
Jag började klockan 10 och skulle på föreläsning. Vilket var trevligt för ofta har vi föreläsning redan klockan 8. Så jag strövade lugnt och stilla och följde till och med Kristian en bit som sovit hos mej.
- Men klockan är ju snart 10. Måste inte du till skolan nu? Du börjar om typ 2 minuter, sa Kristian ungefär.
- Men det är lugnt. Det är alltid akademiska kvarten och jag vet precis var vi ska vara, svarade jag ungefär.

Så när jag följt Kristian en bit cyklade jag till Edens hörsal och kom fram typ 5 över. Jag gick in och satte mej på golvet och chillade. Det var redan rätt många där men det kom snabbt fler folk. Det sjuka var att jag inte kände igen någon. Jag känner inte igen alla i min grupp, långt ifrån. Men några har jag ju lärt känna men jag såg inte till dom, vilket var sjukt skumt. Så jag tog för säkerhetens skull upp mitt schema och kollade en gång till. Jodå, Edens hörsal stod det. Chill, tänkte jag.
Läraren kom (någon ny som jag inte kände igen) och öppnade och folk strömmade in. Och just idag tänkte jag att jag skulle föregå med gott exempel så jag satte mej i mitten av raden istället för längst ut som jag göra ibland. Så jag satt i mitten av mitten. VERKLIGEN i mitten. Och folk satte mig och föreläsaren knäppte upp en PowerPoint där det stod "Sanning, kunskap och vetenskaplig prövning" eller nått. Chill tänkte jag, det låter psykologiskt lite grann. Men jag var ändå lite orolig. För jag kände verkligen inte igen NÅN!
Så jag tittade på schemat igen. DÅ såg jag, att jag hade kollat på fel vecka innan, och naturligtvis skulle vi inte vara i Edens hörsal DENNA vecka, alltså RÄTT vecka.
Jag fick panik. Och andnöd. Och jag tänkte; Ska jag sitta kvar och låtsas som ingenting till pausen eller ska jag resa mej upp och gå nu?
Jag kom på att jag naturligtvis var tvungen att gå nu för annars skulle jag säkert missa något skitviktigt på min riktiga föreläsning. Så jag vände mej till tjejen på min vänstra sida (som hade kollat konstigt på mej ett tag, hon märkte väl att något var fel) för där var det minst personer att passera, och så sa jag tyst.
-Ehh, hej, skulle jag kunna få komma förbi dej. Jag har gått fel.
-HAR DU GÅTT FEL?! Kändes det som att hon skrek.
-Ja, pep jag.
Också fick jag smyga ut, vilket inte gick så smidigt för alla på hennes sida var ju tvungna att resa sig upp för att släppa ut mej och ALLA kollade, kändes det minsann som.
När jag kommit ut ur Eden andades jag ett tag och försökte skaka av mig skammen av att ha gått helt fel och gett intryck av att vara utvecklingsstörd och dum i huvet som inte kunde läsa vilken sal jag skulle vara i. Sen såg jag att jag skulle vara i något som hette HumHör, vilket antagligen stod för humanistiska hörsalen eller nått. Problem; Jag hade aldrig varit där. Jag hade ingen aning om var det låg.
Så jag gick ut och läste på min mycket dåliga karta var det låg. Dock fattade jag ingenting. Då kom det fram en tjej till mig och frågade om hon kunde få titta på min karta. Det visade sig vara en kurskamrat. Och jag blev nästan överlycklig. Så vi letade efter HumHör tillsammans. Det känns bättre av vara helt lost tillsammans med någon, även någon helt okänd, än att vara helt lost själv. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till rätt hus, och som tur var låg hörsalen två meter rakt in från entrén, första dörren. Så den gick inte att missa. Så vi tassade in och eftersom Gud är god och Lund efter så hade vi nästan inte missat någonting. Förutom introduktionen om vad vi skulle prata om idag. Dvs om vad vi skulle ta upp. Alltså tog vi upp det igen. Så vi missade ingenting. Vilket var skönt.
Nu är jag hemma igen. Jag ska chilla lite och sen plugga, men först återhämta mig efter dagens hemska upplevelse. Typ.

fredag 4 september 2009

En vaggvisa hade suttit fint

HEHEHE!
Jag är skiiittrött. För jag har typ sovit 3 ½ timme inatt. Och jag är en sån som behöver typ 10 timmars sömn för att fungera. Varför är jag då uppe? Jo, för att jag har föreläsning klockan 10. Ska bara snabbt skriva nu innan jag sticker dit. Jag är tacksam för den akademiska kvarten. Häromdagen var det någon som faktiskt frågade en av lärarna rakt ut om det faktiskt var så att vi började kvart över och inte prick. Hon svarade något i stil med att vi egentligen började prick men för att slippa förseningar så väntade de ofta 10 minuter, en kvart så att alla skulle hinna komma. Jag undrar om det funkar elle rom det bara leder till att folk kommer ännu mer försent. Dock tror jag faktiskt att det funkar. För hitintills har ingen i min grupp kommit försent. Sjukt smart. Jag gillar universitetet Fattar inte varför dom inför akademiska kvarten överallt. MITT liv hade iaf blivit lättare.

Jag har läst mitt förra inlägg nu. Hihi, lite kul faktiskt. Jag ser vad det står nästan överallt. Ett tag funderade jag på att rätta alla stavfel men jag tror jag struntar i det. Stavfel är lite charmigt. Dock redigerade jag färgerna lite. Jag tror jag blir färgblind när jag är onykter.
Nu ska jag till föreläsningen, annars kommer jag missa den akademiska kvarten.

Everybody move

OMFG! :D

Klockan är typ asmycket och jag ska upp om några timmar (föreläsning klockan 10) och jag är egentligen rätt trött men jag ska vara vaken ett litet tag till. Jag sitter och äter fil vid matsalsbordet. Mammas bärbara dator står här. Egentligen får vi inte använda den men just nu känns det onödigt att starta min egen. Anledningen till att jag är uppe såhär sent trots att jag ska på föreläsning 'snart' är att jag har jobbat på Lunds nation för första gången. OH YEAH!
Det var askuuul. Typ det roligaste jag har gjort. Dock har jag ungefär samma känsla nu som man har när man varit på festival i några dagar. Det känns som att jag har en hinna av smuts och svett klistrad över hela mitt jag. Och jag har så in i helvete ont i fötterna, mina tår är såriga och såren svider lite för det har antagligen kommit alkohol in i dom, såren alltså.
Äcklar jag dej? Bra.
Mina jeans som jag hade på mig var dessutom blöta upp till över anklarna och mina skor ska vi inte ens tala om. Jag tror inte jag vill använda dom igen.
Men, det var värt det. Jag hade jävligt roligt. Och jag gjorde inte bort mej så himla mycket, med tanke på att det var första gången så borde det ju ske några missar men det var ändå rätt okej. Jag fuckade iaf inte upp allt så att de andra blev sura på mej, tror jag.
Jag kom dit redan halv 6, och trodde att jag var as-sen, vilket jag egentligen var men jag glömde bort den akademiska kvarten. Så jag kom in och flåsade som ett djur och var röd i ansiktet, på penthouse där det stod en massa folk som jag aldrig träffat innan som mest chillade. Det visade sej att de hade tagit lite fel på tiden så vi skulle egentligen inte samlas förrän en timme senare. Och där stod jag helt uppe i varv. Hade lite svårt att dämpa min andning.
Men det var sjukt trevligt att hänga på Lunds och jag lärda känna en sjukt trevlig tjej som hette Emma. Och när klockan närmade sej för en genomgång så visade det sig att kassaapparterna (som var det jag hade oroat mej mest för) inte alls var krångliga
Så, jobbet gick fint. Jag stod i entrén, plockade disk och stod i baren. Allt var kul. Fast det var roligast att stå i baren. Det var kul att stå i entrén också och stämpla folk men jag råkade ha sönder stämpeln Eller jag hade inte sönder den, men den råkade gå sönder när jag höll i den. Men jag lagade den provisoriskt Efteråt så städade vi, och trots att jag hatar städning så fann jag det ändå meditativt att städa för jag torkade golven. Och då finns det liksom ett slut. A light in the end of the tunnel. Eftersom man kan se ungefär hur mycket man har kvar av jobbet.

Jag slutade jobba typ 4 kanske. Eller jag slutade egentligen tidigare men jag dröjde kvar lite. Kristian vaknade ungefär samtidigt hemma hos mej (han smsade mej). Jag tyckte lite synd om honom. Men det var ju bra att han fick sova. När jag kom hem gick jag upp och la mej hos honom i sängen ett tag, eftersom han fortfarande låg där. Men han har gått nu. Jag sitter uppe och väntar på Eli, som jobbar på ÖGs ikväll. Tänkte sova hos henne. Hon är ledig imorgon den jävlen.

tisdag 1 september 2009

Orättvist

Hehe...

Jag har precis kommit hem från min första dag på universitetet Det kändes sjukt. Konstigt liksom. Jag kände mej så stor och så liten på samma gång. Jag kände mej verkligen typ minst. Som att jag missat något skolstadie som alla redan gått. Men jag antar att det inte är så. Men allt var så stort. Det var så mycket liksom. Aja...

Uppropet började 8, i Edens hörsal. Och höll på till halv 12 ungefär. Nu när jag tänker tillbaka på det så fattar jag verkligen vad det var som tog så lång tid. Vi hade inte ens upprop.
Just det, funny story, vi blev indelade i grupper idag. Alltså hela gruppen blev indelade i fyra grupper (1 till 4, så himla fantasilöst) och den gruppen man blev indelad i ska man gå på seminarier med. Man går olika tider. Grupp 1 går mellan 8 och 10, grupp 2 mellan 10 och 12, grupp 3 mellan 13 och 15 (antar att det är en timme för lunch) och grupp 4 mellan 15 och 17.
Hur delade dom in grupperna då?
Jo, efter efternamn... Ahh, underbart! Framförallt om man har ett efternamn som börjar på W. Varför delar de alltid in grupper efter efternamn? Det är så himla fantasilöst. Kan man inte dela in grupperna i något lite mer roligt? Typ stjärntecken? Inte för att jag vet hur det skulle gå till...
Eller typ födelsedata... Fast bakifrån. Från december till januari... Annars faller teorin.
Ja, nu ska jag (mamma) mejla iväg till hon där föreståndare eller något och be om att få byta grupp. För, naturligtvis ordnade lärarna det så att de som var missnöjda med sin grupp fick komma fram efteråt och byta (dom brukade absolut inte ha något problem med det). Det kom fram typ 10 stycken och ville byta. Alla från grupp 4.
Så ja, ja jag gick hem.
Så, nu ska jag be om att få byta till grupp 2. Den perfekta gruppen. Ha skoldag mellan 10 till 12 är ju perfekt. Man kommer upp i tid, men man har ändå lite sovmorgon. Perfa.

Nu ska jag äta lunch.

lördag 29 augusti 2009

Oh yeah!

Oj vilken helg!
Det är i och för sig fortfarande helg eftersom det är lördagkväll men min helg är typ över eftersom jag jobbar tidigt (typ) imorgon och dessutom är jag superschleten. Min kropp är inte van vid att vara ute till typ 7 två dagar i rad. Inte är den van vid att gå i klackar så mycket heller. Jag har asont i mina hålfötter.

I torsdags skulle jag följa med min syster ut på nation. Vi drog ut vid typ halv 11 kanske och stack till Malmös eftersom alla andra nationer var proppfulla eller bokade av nollor (alltså inte losers utan nollor på universitet). Vi stod i kö i kanske bara en halvtimme innan vi kom in.
Kvällen var rätt ok. Förutom att en av vakterna var sjukt dryg (en sån som tror att han är rolig medans han egentligen bara är dryg och på gränsen till elak).
Jag har aldrig varit så svettig som jag var nere på Malmös. Stället var jävligt lökigt. Men det var trevligt för jag träffade en massa fd skolkamrater. Bland annat Malin och Anna från min fd klass. Sedan träffade jag min fd granne från Rosenvägen. En tjej som Eli och jag lekte med när vi var små. Vi gick tyå på samma lågstadieskola. Caroline heter hon. Och hon är riktigt jävla snygg. Har alltid varit. Hon är rätt lik Lindsey Lohan på ett bra sätt (typ har hennes bra drag och innan hon blev helt nertrashad) och helt enkelt en sådan som syns så fort hon kommer in i rummet. En jävla urstrålning.
Alla som säger att rödhåriga personer i fula kan ju titta på henne, min klasskompis Johanna, Kate Winslet och supermodellen Lily Cole och sen säga om dom fortfarande tycker. För rådhåriga kvinnor är fanimej vackra. Dock är rödhåriga män rätt fula.
Iaf, hon kände igen mej och vi snackade lite och hade bondning inne på tjejtoaletten. Hon sa att Eli och jag hade utvecklats väl. Att vi hade blivit assnygga. Hon minns typ oss som de två rultiga tvillingarna som sprang runt och hittade på bus. Haha, jag gillar att bli minnas på det sättet :)
Efter Malmös var det en kort efterfest för Eli och mej innan jag gick hem själv. Ringde till K en hel del och lyckades efter lite övertalning få honom att komma hem till mig. Han var lite besviken på mig. Jag hade typ hållt honom uppe hela natten bara för att jag ville träffa honom. Jag är rätt dum och hade lite dåligt samvete. Men det löste sig.

Nästa dag var det dags för avskedsfest för Malin och Anna, som ska till Norge och jobba tillsammans med en kompis. Egentligen var jag inte pepp. Eller jag ville asgärna gå på festen men jag var inte så pepp för alla andra verkade banga ut och jag kände mej dissad. Men efter ett tag löste det sej och alla kom till mig. Eller Mikan och Fredrik, fast det var dom jag försökte få hit ifrån början.
Vi hade lite förfest hemma hos mig när jag bjöd på skumpa, Mikan fixade håret (först plattade hon det, sen lockade hon det igen. Jag vet inte riktigt vad hon försökte åstakomma med det men håret blev ju fint iaf), jag sminkade klart mig och Fredrik lyssnade på bra musik. 90-talsklassiker i mitt hjärta. Bästa sättet att få upp partystämningen. Mr Vain någon?
Festen var rätt najs. Jägermeister sponsrade deras fest så dom stod och delade ut sjalar och grejer som sålde shots till systembolagets priser (vilket var dyrt. Men tydligen var dom tvugna att ha det så för att inte råka i olag med das polis). Vakterna var igen sjukt buffliga (jag har otur med vakter, vilket är sjukt dumt eftersom om det är någon man helst ska dra jämt med så är det vakter) men det var trevligt inne på festen. En massa personer från gymnasiet som amn inte har träffat på hela sommaren. Vilket gjorde att man verkligen hade samtalsämnen med alla som var hälsade på. Varje samtal såg typ ut såhär:

"Men hej läget?"
"jo fan, det är bra. Själv?"
"Jo det är bra med mej med. Men vad har du gjort i sommar du?"
"åh, jag har haft typ världens mysigaste sommar. Jag har gjort så himla mycket. Typ det och det och ditt och datt"
"nä men oj, var inte det och det och ditt och datt kul? Jag har alltid velat göra datt men aldrig haft pengar"
"jo, allt avr skitskoj. Framförallt datt. Alltså verkligen, gör det för det är värt alla pengar."
"jo verkligen"
"Ah, men hur har din sommar varit då"
"jo jag har typ haft den skönaste sommaren ever. Jag har typ mest varit där och rest dit med min pojkvän/kompis och vi hade bara sådär riktigt jävla mysigt"
"nää? Fan vad härligt"
"Ah, skitsönt, verkligen. Men vad skla du göra till hösten?"
"Nä, jag ska typ läsa en krus på halvfart och samtidigt jobba extra hos min pappas kusins svåger. Sen till julen ska jag till Indien med en kompis och vakta kor. Det är ett volontärarbete. Du vet, kor ät ju heliga i Indien. Så jag ska göra det ett tag tills jag kommit på vad jag vill göra"
"Nä, men fan vad kul. Ja jag vill också jobba men det finns ju inga jobb. Så jag ska plugga en strkurs istället. Du vet. Leva lundastudentlivet ett tag. Känns ju att man borde det när man bor i Lund"
"Ah verkligen. Sen då?"
"nä sen ska jag typ bara resa. Jag vill liksom uppleva världen innan jag kommer tillrätta"
"ah jag med, preics. Det är därför jag ska vakta kor"
"aah precis... kor"
"mmm... kor..."

Vart är då poängen med samtalen. Det finns ingen poäng. Alla samtal såg ut såhär under kvällen. För man hade inget direkt att prata om. Och det är typ det man har gemensamt, framtiden. Fast visst. Sådana samtal är sjukt trevliga. Men nu såhär i efterhand tror jag inte att jag kan komma ihåg exakt vad någon skulle göra eller varför. Fast det kan bero på att jag var full också. Jävligt full.
Vid typ halv två så lämnade jag och Fredrik Mikan med en trevlig kille från Fredriks fd forbollslag som Mikan verkade komma överens med. Så stakc fredrik och jag ner på stan för att ta en avslutande drink. Dock glömde vi att det var fredag och att vi var i Sverige så allt var stängt. Vi stack till Bull och träffade en full Sofia. Sedan hade hon och jag fyllesnack inne på toaletten och sedan satt hon, jag och Fredrik vid ett bord och hade djupa fyllesamtal om att man måste ta alla chanser som livet erbjuder en (vilket iofs är sant). Efter det stack Fredrik och jag till Max och lämnade Sofia åt sitt öde (en kille). På Max åt vi lite fyllemat (chilicheese, mmmmmm) och snackade skit om världen och var sådär mysigt fyllebittra och lite känsla "vi och resten av världen mot dom som är dumma i huvet som vi inte tycker om" och pratade minnen och om personer vi kände. Det var jävligt mysigt.
Sedan följde jag Fredrik hem innan jag stack till väster för att möta upp min pojkvän. Jag var ganska full så Fredrik följde även mej en bit så att jag inte skulle cykla in i några buskar (vilket jag gjorde ändå, men jag insisterade på att cykla eftersom min fötter gjorde bajsont).
Jag träffade min pojkvän, som verkade sur på någon för något. Jag försökte prata med honom men alkoholhalten gjorde det svårt att vara rationell. Men vi kom hem till mig och jag däckade nästa direkt. Fast jag försökte hålla ögonen öppna. Jag bara slockande.
Nu ska jag äta en liten bit mat (typ en bulle), dricka fyra glas vatten, sen sätta mig och surfa lite innan jag går och lågger mej vid ett.

Imorron börjar jag jobba och snart startar kyrkan igen. Trevlish.

måndag 24 augusti 2009

Han är mitt inre jag? HA!

Föresten, så har sommaren varit mycket mer än bara Brantås med Lykke, Charlie och Daniel och Aneboda med pappa.

Jag har hunnit med Lykkes och Charlies avskedsfest. Den var najs. En massa trevliga människor. Skitgod pastasallad (Charlie är en gud i köket) och skitgod kladdkaka (-"-). Jag lyckades även få dit min pojkvän på festen så jag umgicks mest med honom innan vi tog taxi hem vid typ 2 kanske. Men det var en najs fest med lagom mycket dans och stoj. Även Dan tog sej några moves på dansgolvet.

Sedan har jag ju varit i Brantås igen men denna gången med familjen. Det var fett och en ständig favorit i repris. Jag och Eli (och en sedan joinande Maja) hade askul med de kära smålänningarna och vi stannade även lite längre än sedan våra mammor åkt ner. Våra mammor åkte hem på fredagen och Maja och Eli skulle stanna några dagar till. Jag bestämde mej i sista stunden för att stanna ett dygn till. För Brantåstrion skulle festa till det (jag hade fixat va ;)). Så jag stannade en dag till. Och det var det värt, för fy fan vad kul det var. För den kvällen var en av de sjukaste kvällarna i Brantås historia. Det var jävla kul. Eller Eli hade nog iaf utihelvete kul för hon hade hysteriska skrattanfall som höll på till typ 2 på natten. Jag fnissar när jag tänker på det, hon lät helt hysterisk.
Först så satt Jag, Eli och Maja på verandan och drack och spelade lite kort och väntade på några gamla boys som vi typ inte träffat på två tre år. När dom kom, O och D, så satt vi ute på verandan alla fem och snackade om Skåne vs Småland, skolan, livet unt stuff. Sedan hände the big thingie. Efter det blev kvällen helt jävla otrolig. HAHA! Är allt jag säger. Eli och jag skulle gå och kissa, det är typ det jag minns. Har ofantliga minnesluckor. Jag minns att jag hade assvårt att sitta på huk och kissa för jag skrattade så mycket. Eli garvade också. Nästa sak jag minns är att jag ser killarna stå vid husknuten och jag går det. Sen stod jag och O stod mest och kräktes utanför duschen. Haha kanske inte så jättekul just då men ändå rätt kul i efterhand. För situationen var sjuk och jag var typ sjuk. Och i bakgrunden kunde man höra Elis hysteriska skratt (Jag minns att jag, i fyllan, blev lite rädd att Eli inte kunde sluta skratta och jag var orolig att hon skulle kvävas ((vilket kan avslöja lite om hur hon faktiskt skrattade - HYSTERISKT)). Sen kom Maja och ledde in mej och O i det gamla sovrummet där vi sov i varsin säng O och jag (O fick senare sällskap av en Maja men lyckligtvis så sov jag då). Jag vaknade vid typ 5 och gick in och hittade Eli på soffan och väckte henne. Sen gick hon och jag in och la oss i salen i den stora sängen. Vilket var asskönt eftersom jag frös som fan. Majas kläder låg därinne...?
D hade däckat i barnkammaren...
Men jag kunde inte somna om för jag låg bara och tänkte på allt vi skulle behöva städa (vilket antagligen betydde att jag började nyktra till) så när det började ljusna vid 6 gick jag upp och började städa. Eli hade på något sätt lyckats kleta banan i soffan i vardagsrummet. Sjukt äckligt.
Men, sedan höll jag i gång till typ 8 och sov till 10 innan morfar väckte mej för vi skulle till Nässjö för jag skulle hem. Det var skönt för då fick Maja och Eli ta det värsta (typ O's spya utanför duschen. Min var typ bara vatten så den fanns inte kvar. O's bestod dock mest av en vit sörja som jag inte vågar gissa vad det var).

Efter Brantås har jag mest chillat. Jag har umgåtts med Petra som nu har flyttat till Bryssel för att lära sig leva livet och att prata franska. Vi har smsat lite och hon verkar ha det så bra. Jag är lite avundsjuk på henne, för att hon lyckats komma iväg. Det är inte så många som lyckats med det ändå.
Sedan har jag tofflat, som en supertoffel. Men det har varit riktigt mys faktiskt. Sedan har Lykke och Charlie åkt. Daniel också men han kommer ju tillbaka. Men Lykke och Charlie är borta, gone, och jag saknar dom. Jag åkte ner till Helsingborg för att säga hejdå till dom men jag missade bussen (alla trodde den avgick 2 när den visade sig avgå halv 2, som tur hann Lykke och Charlie med den, vilket var Daniels förtjänst) så jag handlade kläder för ett och två i Helsingborgs centrum istället. Det var najs. Jag kände mej väldigt djup när jag åkte tåg ensam mellan Helsingborg och Lund. För vädret var mulet och jag hade hög knut i nacken och satt dessutom och läste en samlad diktbok. Alltså var jag djup och mystisk.

Resten av sommaren har förflutit mest. Nu är den borta. Och jag har kommit in på universitet Grundkurs i psykologi. Jag kommer behöva plugga som ett fån. Varför liksom? Kunde jag inte sökt en skitlätt kurs som jag bara kunde glidit igenom. Aja, psykologi lär ju bli intressant. Min kurslittratur består än så länge utan en bok som är lika stor som två tegelstenar och är på engelska. Jag börjar frukta att jag har tagit mej vatten över huvudet.

... Men jag klarar mig alltid... nog.